milkas

Jag är en glader. Har haft en så jävla bra dag! :))

Och det beror på många olika saker.

Jag åt frukost
Jag var inte morgontrött
Jag har haft en good-hair day
Jag har känt mig pigg, snygg och bra
Jag fick G+ och VG på datakunskapsproven
Blir bara bättre o bättre kompis med Tomas och Stoffe :))
Jag har gjort flera goda gärningar (man blir glad av att vara snäll!!)
Jag har fått mycket beröm
Det har varit bra väder!!
Engelska nationella vad tydligen på Onsdag, inte imorn !
Christel kanske ska följa med till Gotland :))
Lov om mindre än 5 dagar !

Sådär. Förstår ni nu att jag är glad, glad, glad? :) Åh, allt känns så bra! Idag ska jag läsa boken och sedan har jag träning 19.20 - 21.00, det kan bli roligt. Eftersom det är bra-bra väder :)

Puss och kram, jag är en bumbibjörn ♥

HAR DU PUSSAT NUMMER 2?
Alleh - Ja, på kinden :D

VAD HAR DU FÖR RELATION MED NUMMER 20?
Christel - Går i min klass, en av de jag tkr mest om i klassen. Vi har exakt samma humor och får alltid värsta skrattattackerna tillsammans i skolan

NÄR SKA DU TRÄFFA NUMMER 30?
Emelie L - Tja.. Det blir nog imorn i skolan, om hon inte är sjuk :)

ÄR NUMMER 18 SÖT?

Haha.. gammal kompis mamma..

VAD VAR DITT FÖRSTA INTRYCK PÅ NUMMER 33??
Emil söt heter han på mobil, ingen aning. Minns han inte, träffade han på en fest ^_^

HUR TRÄFFADE DU NUMMER 9?
Anna M- På husarö konfaläger i somras! :)

NÄR SKA DU TRÄFFA NUMMER 14 NÄSTA GÅNG?
Basse - Ingen aning ;O

ÄR DU NÄRA VÄN MED NUMMER 13
Axel - Var min konfaledare på Husarö i somras, vi blev bra kompisar där. Men höll inte kontakten.. Han bor dessutom i Örebro.

HAR DU GÅTT PÅ BIO MED NUMMER 4?
Andreas - Nope !

SKULLE DU KUNNA GÅ UT MED NUMMER 5?
Andreas Q - Eh, nej.. han är min kusin!

KÄNNER DU NUMMER 1?
Adam - Ewes ex, Annas på-G kille, Josefs bästa kompisar. Vi har typ festat ihop några ggr, men känner varandra skulle jag inte påstå att vi gjorde ;O

SKULLE DU KUNNA GE NUMMER 6 EN KRAM?
Anna G - Haha, vi känner inte varandra längre

VAD HAR DU OCH NUMMER 7 FÖR RELATION?
Anna L - Vi spelade i samma lag förut

BESKRIV NUMMER 31 MED ETT ORD
Emelie P - Ja venne, snäll

HAR DU OCH 25 BRÅKAT NÅNGÅNG? OM VAD?
David - Ojdå. Känslig punkt! Bråkat och bråkat, tjaffsat lite..

VAD HAR DU FÖR RELATION MED 36?
Emilie Z - Barndomskompisar :) :)

SKULLE DU KUNNA GÖRA EN RESA MED NUMMER 50?
Frida F - Nja.. det tror jag inte.

NÄR TRÄFFADE DU NUMMER 60 FÖRSTA GÅNGEN?
Hugo - Konfaläger i somras

HUR MYCKET TYCKER DU OM DEN TREDJE SISTA KONTAKTEN?

..har jag haft en dö trist språklektion
..satt jag och Ewe och grimasera åt varandra på engelskan
..åt jag ingen lunch
..har jag varit hos optikern
..såg jag och anna alla våra snyggingar i skolan
..har jag labbat
..hjälpte jag ewe med hennes nya löshår
..var jag med Anna en stund efter skolan
..köpte jag en chokladboll och en kärleksmums i caféterian
..åt jag dillstuvad potatis med gravad lax till middag
.. ska jag plugga datakunskap
..har jag ingen träning
..glömde jag min kalender hemma
..missade jag inte en enda buss
..hjälpte jag Sofia att plugga
..har jag haft en helt normal dag!

Låt mig få misslyckas och vara ful. Låt mig skrapa upp mina knän och göra bort mig. Låt mig få tro att jag kan vara bäst fast jag egentligen inte kan, låt mig göra om alla mina misstag, låt mig få förora och aldrig vinna.
Snälla låt mig få försöka. För vet ni?
Det är det som en dag kommer göra mig till så mycket bättre än er. Det är det som kommer göra mig till den jag vill vara.

Människor som inte vågar riskera, chansa eller testa sig fram i rädsla för att misslyckas, kommer alltid stå där dom står. Människor som alltid strävar efter att aldrig göra fel kommer aldrig göra rätt. För ingen kan göra rätt utan att ha gjort motsatsen.

Men om ni väljer att inte göra som jag, om ni väljer att förbli det ni nu är, så är det erat val och jag ska inte alls säga till om vad ni ska göra eller hur ni ska leva era liv. Men ni får aldrig hacka ner på mig bara för att jag försöker. Eller, ni får aldrig hacka ner på någon som försöker överhuvudtaget.
Okej att man är feg, men man ska inte spotta ut sin feghet på andra. Man ska inte låta andra få sota för att man är feg. Så gör inte det bara. Jag blir seriöst upprörd.

Adios.

Jag orkar inte fler långa nätter. Jag har ju lovat mig själv att det är slut på dom.

Nu hade jag tänkt sammanfatta min helg lite.

I Fredags var det fest på Dalarö hos Ewe! Det var kul, förutom att jag blev fullast. Kan vara därför jag hade roligast också. Men det var mysigt, vi klädde upp oss och gjorde pizza tillsammans. Det var dock ett spektakel för mig att komma hem själv helt dyngrak. Men jag klarade det trots allt.

På Lördag morgon spelade jag match som gick bra för hela laget (4-0 till oss) Men jag spelade uselt, kanske inte så konstigt..
Påväg hem från matchen åker vi förbi en Frida som var ute och gick, jag hoppade av och vi satte oss på vägen och pratade lite, sedan kom vi fram till att hon kunde följa med mig in istället. Vi samtalade lite om allt och inget och efter en timme eller två tog vi cykeln och cyklade mot Örby. Det är vad jag kallar vår.

I Örby träffade jag en gammal vän vid namn Camilla. Vi gick omkring i de gamla Örby kvarteren, vi gick bland annat förbi mitt gamla hus och efter en stunds tvekande gick vi in där och frågade några som stod vi garaget om vi fick ta oss en titt utanför, och det fick vi! Det såg väldigt annorlunda ut, jag fick lite av en chock. Alla väggar var borta, allt golv var bytt och väggarna var målade med andra färger. Det var helt enkelt inte mitt hus längre. Och det gjorde mig lite ledsen faktiskt, id et där huset hade jag växt upp, utvecklats och blivit den jag är. Och nu var allt borta! Ush. Jaja, livet går väl vidare.
Vi vandrade också vidare och pratade. Det var en bra promenad tycker jag och det tackar vi Camilla för :)

På kvällen mötte jag upp Anna och Stoffe vid Högdalen och vi hyrde film och köpte godis, för att sedan gå hem till mig och hare cozy. Stoffe kunde dock inte stanna allt för länge, eftersom han skulle på studentskiva. Anna sov inte här men vi låg i min säng, eller rättare sagt, jag låg på sängen och hon på golvet. Vi pratade ganska mycket, sedan gick hon hem och inatt har jag sovit 12 hela timmar!

Idag har jag inga större planer. Jag ska åka till farmor och kanske gå ut och springa. Äsh, vi får se hur det blir med den saken.
Ska börja läsa en bok också och förhoppningsvis prata i telefonen med Ewe.

ush, vilket otroligt ointressant inlägg. Men det skiter jag i, HAH!

peace

Nu ska jag berätta om min dag.


Anna sov hos mig inatt. Och när vi vaknade gjorde vi oss en rejäl frukost med pannkakor!
Vi åt mycket och länge och pratade om livet och lite sådär.






Vi var väldigt glada vi två, för det var vår ute! När vi vaknade sken solen och det luktade vår. Så varför inte ta en promenad? Måste bara påpeka solglasögon bilden inte är seriös, vi hittade några roliga hemma och tänkte att det kunde vara skoj att ta bild på! Promenaden var iallafall härlig.


Sedan träffade jag Frida och lunchade med henne i Globen. Vi pratade inte så mycket om det vi kanske borde ha gjort. Men det gör inte så mycket faktiskt. Vi har god tid på oss. Och det är precis vad det här kommer ta, god tid.
Men hon hade iallafall söta kläder på sig.


Efter jag lämnat Frida ringde den här typen till mig. Vi pratade mycket, länge och om viktiga saker.




Sedan mötte jag upp dessa två små filurer. Vi hälsade på ungdomsmottagningen av lite privata skäl och sedan umgicks vi lite.

Ja, resten av dagen har jag varit barnvakt och tränat. Båda har varit roligt, så rätt och slätt så har jag haft en jättebra dag idag! En sån där dag som man önskar oftare.

Puss!

Idag är det vår här där jag bor, fina Fagersjö! Det gör mig glad. Imorgon har jag studiedag och ikväll har jag ingen träning. Så ikväll ska jag ha skoj på stan med Anna ! :)
Anna är en vettig människa, så att ni vet. Tänk om världen bestod av fler som henne, då hade världen varit en bra värld (inte för att den inte är det..)

Idag har jag hängt runt med Tomas, Stoffe, Stoffe och Christel stora delar av dagen, jag har också pratat lite med Magda i telefon :) Så jag har haft en någorlunda bra dag, men jag hoppas på att den blir bättre ändå.
Engelskaprovet gick också bra för er som undrar det!

Nej, nu ska jag ta och skura mitt golv. För sånt tycker jag är så himla roligt.

Massor med kärleksbrev !

Idag stannade jag hemma igen. Jag gick väl upp runt halv elva och det kändes skönt med lite sovmmorgon ändå :) Jag har blivit klar med mitt svenska tal också, men det var kämpigt ska ni veta. Nu är det bara att öva, öva och öva. Jag tror jag går till skolan imorn, håller talet och sen går hem igen. För jag är fortfarande sjuk och har spanskaprov på Fredag som jag öh.. inte har börjat plugga till. Illa pelle, illa.

Nu har jag precis duschat och ska strax åka till skolan för att ha möte med rektorn och pappa... ush vad ångest jag har. Jag mår verkligen psykiskt dåligt av att ha detta framför mig! Vi ska prata om matten och jag jag ska försöka byta mattegrupp, för jag går verkligen inte ihop med min lärare.
Gissa om jag längtar tills nästa vecka. Då har jag bara ett prov och sen har jag studiedag också. NAJS BAJS! Allt plugg är över i stort sett och mötet med rektorn är också över =)

Snart är det helt kära vänner. och i helgen har jag tänkt;

Fredag- Fest hos Emma, kväll med tjejer från högstadiet, träffa camilla eller (observera eller) ligga hemma och vara sjuk.
Ja, jag har inte riktigt bestämt mig vad det blir faktiskt. jag har sagt till alla att jag ska höra av mig. hm..
Lördag- Träffa Camilla om inte det blir av på Fredagen och sedan äta middag hos Vibbe :)
Söndag- Match och engelska plugg

Ja, chill-pill helg har jag framför mig (: Men jag lär nog hitta på annat. Kanske fest på Lördag, fik med någon random på Söndag, städdag på Lördag dag osv. Mina helger brukar aldrig bli som tänkt ;O

AJA. Ta hand om er nu.
Puss.

PRECIS VAD JAG BEHÖVDE! BRA NYHETER!

Och snacka om att Totte kom med goda nyheter när hon bad mig ringa. Snacka om..
Okej! Vi har fått vecka 33 på Gotland, precis som vi ville! 10 Augusti - 17e :D Och vet ni varför det här är så jävla bra?! För nu kan Hanna och Magdis följa med. Och vid det här laget har vattnet blivit varmt och det är sommar i högsta hugg. Minns ni i somras då det var 30 grader hela Augusti typ? Fyfan, vad kul vi kommer ha! Jag behövde verkligen någon bra nyhet, och det fick jag idag. Serverat på ett silverfat :)
Och sen kommer vi kunna längta efter den här veckan hela sommaren, om den är i början kommer den snabbt ta slut men nu har man nånting att se fram emot HELA sommaren. Och få ett grymt bra avslut! Jag längtar. Jag har fjärilar i magen.







SOMMAR 2009 KOMMER ÄGA SKITEN UR ALLT OCH ALLA!

- Nordnorge
- Västervik
- Skåne
- Gotland
- Dalarö
- Festival

Och det där är bara konkreta saker jag kommer göra. Sen allt annat. Tillbringa hela dagar i hamocken, dricka saft, köpa glass, gå barfota, sola mig asbrun, gå i klänningar och bara ben, lyssna på galet mycket musik, chillkröka ute, träffa nya människor, bada mig blå, tälta, fjällvandra i nordnorge, båtturer, träning, äta jordgubbar, cykla mig fram, sovmornar, vara hemma och ha tråkigt, äta frukost ute, känna lukten av grill, ha middagar med kompisar, nattbada och nakenbada, röka vattenpipa, springa i regn, vakna med att man har solen i ögonen och så vidare. Altl vad sommar innebär, och det här är sommar för mig i högsta hugg.

Har jag sagt att sommar är min årstid?

but I'm not the only one.

jag orkar inte hålla emot. men jag måste vara stark. jag måste stå emot, jag måste det.
Jag måste finnas där och orka.
Jag orkar.

Fast jag vill bara försvinna. Jag vill bli kär, bara få försvinna in i någons famn. Jag vill höra trygga, varma, kärleksfulla ord. Jag vill kunna springa hem till någon. Jag vill gömma mig hos någon, under någon annans täcke, i någon annans hus.
Och tänk om det kunde vara du..




 

Jag mår inte så bra idag. Varken fysiskt eller psykiskt.
 
Jag vaknade med att jag hade extremt ont i mitt huvud, jag kände mig tjock i halsen och väldigt förkyld. Dessutom sov jag så djupt att det var verkligen jobbigt att stiga upp. Jag bokstavligen slet mig upp ur sängen.
Direkt insåg jag att jag hade matteprov om en timme, som jag visste skulle gå åt skogen. Eftersom jag inte öpnnat matteboken på flera månader. Jag visste inte ens vad vi hade prov på, så illa är det. Det är så illa så på onsdag ska jag och pappa ha möte med rekotorn om matten, jag vill verkligen inte! Dubbel-ångest :(

Sen mår jag för övrigt inte bra. Jag vet inte vad jag vill, jag orkar inte ta tag i saker och jag känner mig omotiverad. Jag vill inte festa och ha kul på så vis, men jag vill inte mysa med filmkväll och vänner, fast samtidigt vill jag verkligen inte ligga hemma själv. Sen finns det vissa människor som jag verkligen inte orkar träffa just nu. Typ människor som man måste göra sig till för, som man måste hitta på saker med. Fast ändå är jag sugen på att börja umgås med nya människor, speciellt en viss person.

Ja, som ni hör är jag väldigt velig. Jag vet inte vad jag vill överhuvudtaget. Det känns inte som om jag har något att se fram emot eller sträva efter. Dagana bara går utan att jag gör något, jag står bara stilla mitt i all röra och ser på, jag låter bara alla dagar passera. Det känns som om jag väntar på att något ska hända, men det händer aldrig något...

Vet ni vad det är för något? Jag vet inte, ingen aning egentligen. Men jag tror att jag vet, men jag vet inte.
Fast det spelar ingen roll, för det är innebörden som räknas och nu ska ni få veta vad affirmationer är för mig och varför jag tycker det är så himla viktigt.
 
Affirmationer är när man innan man gör något kan se att man gör det, i bilder i huvudet. Förstår ni? Det gör man ju hela tiden. Till exempel om man ska hålla ett tal, då tänker man ju medans man förbereder talet, på hur man kommer se ut, vad man kommer göra och så vidare. Och det blir oftast så som man tänker också, det är det bästa och det värsta.
Allt beor på hur man tänker sig själv innan.
Om man tänker sig själv ramla påväg fram mot tavlan, om man ser sig själv stamma, bli generad och flacka med blicken. Ja, jag är ledsen. Men då kommer erat tal antagligen se ut så på ett ungefär.

Så tvinga fram bra bilder i era huvuden när ni ska göra något! Det går. Jag håller nämligen just nu att jobba fram en bild då jag inte blir generad imorgon då jag antagligen kmr stöta på en viss person.

För det kommer jag inte bli. Jag kommer va ko-lugn och helt chill, ni vet sådär som alla vill vara. Personen kommer liksom bli lite räd för mig, för att jag är så säker och lugn. Jag kommer verkligen inte säga något konstigt och om jag gör det kommer jag skratta självsäkert åt det och folk kommer tycka jag är rolig, in a good way. Jag kommer vara så jävla grym, så jävla snygg och självsäker. Åh, det är verkligen så det kommer bli.

Puss.

Åh ni anar inte vilken najs helg jag haft! Den har verkligen varit skön. Njutit mig igenom hela! Och vet ni vad jag har gjort? Ingenting. Jag har gjort ingenting hela helgen och det har varit så jävla skönt.
Fredagen tillbringades med Totte. Vi gjorde pannkakor och satt och samtalade i hennes kök i timmar kändes det som. Gustav deltog också lite =) Sedan såg bi fucking åmål. Bli inte för chockade, men det var första gången jag såg den. Och den var bra! Lite konstigt slut, eller plötsligt. Sedan forsatte vi samtala, tills klockan närmade sig tolv och jag blev tvungen att bege mig av. Alla som har följt min blogg vet att jag inte får sova över hos folk denna helg, i och med förra helgens incident.

På Lördag vaknade jag upp som en utvilad och glad Pelle. Jag kände att dagen skulle blir bra! Först ringde Anna mig och vi samtalade lite. Sedan segade jag lite för att klockan 15 möta upp Anna i stan.
Först skulle vi träffa massa och bowla, men sedan kände jag och Anna att nä, vi har faktiskt ingen större lust att bowla. Så jag ringde Alleh och vi bestämde oss för bio istället. Det var ju kul, för Stoffe och Tomas skulle tydligen på samma och då skulle jag få träffa dom också (: Zarin och Alleh hur som helst in till stan och precis när vi skulle betala för bion fick jag ryck och ville inte se på bio längre. Så vi fick för oss att vi skulle hem till Alleh och supa istället. Sen åkte vi mot Alleh, fast det blev inget sup. För vi blev sugna på vega-baren, så vi stannade där. Fast där var vi bara i en halvtimme. Sedan åkte jag och Anna hem till mig och såg walk the line, åt mackor och snacka hela natten. Nåja, åtminstone till klockan 5. 
Idag har jag och Anna suttit vid köksbordet och ätit frukost i flera timmar och samtalat med min mor.

Ja, förstår ni vilken helg jag haft? Så jävla bra =)

Jag har en ganska konstig relation till träning. Eller jag förstår mig inte riktigt på mig den själv, jag kan inte alls sätta fingret på den. Relationen alltså.
Och jag skäms något fruktansvärt när jag skriver det här inlägget, så jag vet inte ens om jag vågar publicera det. Varför jag skäms vet jag inte, men jag skäms inför exakt alla som läser.

För mig finns det två olika sorters träning. Det finns en träning med mitt lag, där det är press som får mig att träna. Det är min inre röst som får mig att gå dit. Det är den rösten som säger att jag är dålig om jag inte går dit, eftersom jag alltid brukar gå dit, den säger också att jag blir sämre om jag inte går dit och det får inte hända. Det är den rösten som också är anledningen till att jag får ångest om jag inte går dit, det är den som får mig att må så jävla dåligt ibland.
Men jag känner också mycket press utifrån såklart. Om jag inte går till dessa träningspass känns det som om jag sviker laget, dessutom framstås jag som lat och dålig på något vis. Jag är rädd att folk ska tro saker om mig. Att jag för exempel maskar eller att jag har blivit allmänt dålig på att träna. Jag är rädd att folk ska tro att jag gett upp, att jag inte orkar mer, att jag blivit sämre, att jag är svag eller att jag fått dålig kondition, dålig styrka och så vidare. Jag vill att folk ska se mig som flitig och duktig. Jag vill att de ska se mig som en kämpe som alltid orkar och som alltid närvarar. Jag vill vara bäst och starkast. Jag vill komma först och längst. Jag vill vara en förebild och ha en solklar plats i det första laget. Och om jag inte uppfyller dessa krav har jag förlorat stenhårt mot mig själv. Många tävlar mot andra, men jag tävlar oftast bara mot mig själv. Jag vill inte komma först för att alla ska veta att jag kommit först, jag vill komma först för att göra mig själv stolt. För att jag ska kunna somna lugnt och för att jag ska kunna leva normalt. Det låter så hemskt, men det är verkligen så. Det är en jävla röst i mig som tvingar mig till alla jobbiga fyspass med laget och jag hatar denna röst för den förstör så mycket. Jag mår egentligen inte bra av att gå på dessa pass, eftersom jag inte genomför dom för min hälsas skull. Utan jag utför dom för att lugna rösten inom mig.

Det är så många som inte tränar alls och jag förstår dom verkligen inte. Hur överlever dom? Jag skulle psykiskt sätt dö, av tusen olika anledningar. Jag får liksom super-ångest om jag skippar ett pass, tänk att inte träna alls då, jag skulle verkligen avlida. Sen existerar det en aningen lite vikthets också. Jag tycker inte att jag är tjock, verkligen inte någonstans. Jag tycker om min kropp och jag vill ha den så, men jag känner att om jag missar ett pass så kommer jag gå upp ett eller två kilon, det kommer jag. Jag känner också att jag kommer tappa kondition och jag kommer definitivt bli sämre på fotboll.

Och tanken på att jag försämrats klarar jag inte av. Ni anar inte vad dåligt jag mår av den tanken, den dödar mig direkt. Jag får inte bli sämre. Jag skulle för exempel aldrig tillåta mig själv att stanna mitt under ett joggningspass pga mjölklsyra. Inte om jag tidigare klarat av att springa den rundan. Aldrig! Jag fortsätter springa, hur jobbigt det än är. Då är det är också den där jävla rösten som spökar, " du kan inte stanna nu helena, detta har du klarat förut och ska klara nu. Eller har du blivit sämre? Har du blivit dålig? Du måste fortsätta. Annars är du dålig, annars förlorar du. Du måste vinna!"

Nu låter jag som en psyko. Det är jag verkligen inte! Jag älskar att spela fotboll. När jag är ute på planen kopplar jag bort allt annat och jag flyter in i en värld som jag inte ens kan förklara. Det är en värld utan bekymmer, det är som att man drömmer. Sen när man kommer av planen så börjar man tänka igen på vad som egentligen hände. Jag analyserar ingenting på planen, jag spelar bara. Jag lyssnar aldrig på taktik, jag går bara in och kör och det är lika skönt varje gång. Det är frihetskänsla för mig! Det är vad det är. Jag rensar alla mina tankar och jag känner mig så lätt på något vis. Ingenting annat spela någon roll, det är jag och bollen. Jag spelar utan press helt enkelt, jag släpper loss och det är roligt. Det är riktigt jävla kul, för ofta känner jag att jag lyckas. Jag tar mig igenom, jag orkar, jag kan, jag vinner. Utan att tänka, jag bara gör. Ja, jag kan som sagt inte beskriva känslan. Den är bara helt underbar och fantastisk. Jag känner mig lycklig när jag spelar och jag mår alltid bättre efter. Så är det bara.
Nu beskrev jag den andra sortens träning. I det som jag förklarade just nu finns det ingen röst som står med pekfingret och säger att jag måste göra si och så för att vara bra. Detta är frivillig träning utan press, den bästa träningen alltså.
Det finns inte heller någon röst inom mig som pratar om jag går och tränar själv. Så jag mår mycket bättre av att gå ut och springa själv utan att någon vet om det, än att springa med laget. Fast samtidigt måste jag gå på lagets träningar också, annars dyker rösten upp.

Jag är lite cp. Och jag förstår om ni inte orkade läsa, det behövde ni inte. Det här inlägget var faktiskt bara för mig, jag behövde få ner mina tankar bara.
Kommer nog lägga till saker och ta bort saker från det här inlägget fler gånger.
Nu måste jag ialafall plugga. Puss hejdå.