Don't blame me


Vet ni vad jag önskar mig i sommarpresent?

En muskulös, solbränd kille med brunt rufsigt hår, slitna jeans och blå-vit rutig skjorta.
Han ska ha gitarr-fingrar och sångröst som en gud. Sedan ska jag kunna prata seriöst och djupt med honom, för sånt tycker jag om. Han ska också vara väldigt beskyddande, romantisk och bjuda mig på fina, avslappnade och personliga middagar vid en båthamn.
Han ska vara runt 20, han ska vara lång, rolig och otroligt ärlig och omtänksam.

Och jag vet precis vad ni alla tänker nu.
"Pelle, gå och släng dig i väggen och sluta dröm så jävla mycket. det kommer aldrig att hända."
Så tänker ni ungefär. Men grejen med mig är att jag tycker det är behagligt att drömma mig bort, jag gör verkligen det. Jag blir inte besviken för att mitt liv inte ser ut sådär, jag får inte ångest eller en stickande känsla i bröstet. Det enda jag känner är välbehag. Och jag tycker att jag gör så jävla rätt i att drömma. För det ger mig verkligen mycket.

I'm a dreamer and I dream of what will be
A better destiny
I'm a dreamer and as far as I can see, Amarula trees
I'm a dreamer and I dream of what will be
A better world for you and me




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0