milkas

Det känns som  om hela världen för stunden är deprimerad, även jag. Det känns inte så bra. Det känns inte bra alls. Det känns dåligt, dumt och fel.

Nej, såhär kan vi inte fortsätta. Det måste ske en förändring.
Nu ska jag sova i min säng, i mitt täcke, under mitt tak. Ensam. Fan vad skönt. Jag kan inte beskriva hur mycket jag längtat efter det här.

Och jag skojar inte när ja säger att jag inte vill vakna. Egentligen mår jag inte så dåligt, det är inte direkt så att massa skit har drabbat mig nyligen. Jag känner bara för att försvinna ett tag. Bara för en stund kunna bestämma mig för att vara borta. Åh, najs det vore. Aja, in my dreams.