paint the silence


Pulsen ökar och allt runt om kring blir plötsligt suddigt. Det enda jag har framför mig är den gråa grusvägen och det är det enda som just nu spelar någon roll. Alla människor jag springer förbi finns inte. Tankarna flyger sig bort och jag hamnar i en värld som inte finns. Den är overklig och orimlig, för i den världen finns det inga problem, inga komplicerade relationer, ingen olycklig kärlek, inte ens känslan av ensamhet existerar. Men ändå kan jag om jag vill, hamna i den här världen. Där man inte känner någonting, där man bara gör.

Ni borde testa, det är värt det. Så jävla mycket.







Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0