milkas

Frukost på Dalarö i helgen. Jag älskar att vara på dalarö.

Varför är människor rädda för att visa att man är stolt över sig själv? Varför är det att "våga" om man står upp för sig själv?

Det borde vara en absolut självklarhet, och det ska inte vara något konstigt att älska sig själv och sitt liv. Människor skapar sina egna liv, människor skapar sina egna jag. Det finns ingenting som heter tur, otur, ödet eller slumpen.

Jag har förändrats det här året. Och förändringen grundar sig i att jag blivit mycket mera självisk och egoistisk, jag har börjat ta mig själv i första hand och jag har slutat göra saker för att andra ska bli nöjda när jag själv inte vill det egentligen. Att vara självisk och egoistisk borde inte vara något dåligt. Att prioritera sina egna behov, umgås med de männsikorna man vill, göra de sakerna man känner för, leva sitt liv på det sättet man vill, alltid stå upp för sig själv, alltid vara ärlig till den yttersta graden, alltid vara sig själv i alla lägen är något som bara resulterar i en välmående själ med ärliga relationer runt om. Denna inställning har också gjort mig mycket mera självtändig och jag är faktiskt mycket nöjdare med mig själv nu.

Man ska alltid ta sina egna behov allra först, människor omkring kommer alltid ha åsikter, men faktum är att du är huvudperson i ditt liv, dina åsikter om ditt liv är så mycket viktigare än andras. Det är viktigt att respektera andra påvägen, men man ska inte anpassa sig eller vara rädd att uttrycka sina åsikter.

Jag har verkligen fått ett sommarjobb, jag har verkligen fått det! Ett jobb! Det här är så stort och så bra så jag vet inte vad jag ska ta mig till. Det har varit en så stor ångestfaktor i mitt liv så länge och helt plötligt är min sommar räddad, mitt liv och mitt mående för stunden också för den delen. Det är så bra!! Jag är så glad!!

Jag är verkligen på topp just nu, igår gick jag runt hela dagen och konstaterade hur bra jag faktiskt mådde. Jag hade en jättebra kväll i Fredags och spenderade Lördags dagen hemma hos eve på Dalarö. Vi gjorde helt enkelt en fantastisk lista på spotify, åt frukost som vi hade köpt med oss och mådde allmänt toppen i varandra sällskap.
Mycket smågrejer gör mig för stunden väldigt glad. Hittade en underbar affär igår som jag inom snar framtid kommer bli stammis i, hela mitt nästa studiebidrag kommer gå till den affären. Jag har beställt hem bra böcker, satt upp en karta i mitt rum, börjat älska Lars Winnerbäck igen, fått studentmössan, kan dricka kaffe ur kaffemaskinen igen, precis fått en ny mobil, tagit fina bilder i veckan, jag har minnen från Malta som jag kan leva på, jag har vänskapsband jag förstärkt och jag har kommit till en del insikter senaste veckan (helt underbar känsla!) Jag har inte heller jättemycket plugg och våren börjar verkligen kännas av nu när det liksom är ljust klockan fem. Och det faktumet att jag verkligen kommit ur allt kaos som jag fick leva med i höstas är bara det en stort ljus! Mamma och pappa är allmänt glada, snart får jag flytta in mina kläder i en walk-in-closet, trivs i mina kläder för stunden och det har hänt lite småsaker som boostat mitt självförtroende rejält på senare tid. Dessutom så har jag massvis med att se fram emot som studenten och Thailand i Juli.

Aja, den alla största anledningen till att jag mår så bra är helt enkelt för att jag får vara mig själv. Jag gör det som verkligen är jag, mina relationer känns ärliga och allt jag gör och säger gör och säger jag från hjärtat. Det är en underbar känsla att känna att man är sig själv och att man lever sitt liv precis efter hur man själv är. Att känna att man kan vara ärlig i sitt liv, det är verkligen något värdefullt.

Läste nyss något förjävla bra som är förjävla sant så det finns bara inte:

Det finns alltid lite ärlighet bakom ”jag skojar bara”. Lite kunskap bakom ”jag vet inte”. Lite känslor bakom ”jag bryr mig inte” och lite smärta bakom ”det är lugnt”.

Snart tar jag studenten, sen ska mitt liv börja. Jag vill verkligen börja mitt liv och jag vill komma igång, jag vill komma in i mitt liv, vara mitt uppe i det, jag vill bara börja för jag orkar inte bara låta dagarna gå och leva för att göra det bästa av dom i väntan på mitt liv efter studenten typ. Jag har fått ut allt jag kan av gymnasiet nu, jag är redo för studenten. Ändå om det antagligen kommer vara det absolut läskigaste jag någonsin gjort, jag är så rädd- samtidigt som jag är fruktansvärt redo och taggad. Jag är livrädd för mitt liv, men det faktumet kommer göra att jag gör något bra av det tror och hoppas jag.

Uttrycket "Everything happens for a reason" har jag alltid tyckt har varit väldigt klyshigt och jag har aldrig riktigt förstått innebörden av det. Men nu har jag skapat min egna lilla tolkning av det. För mig menas det att alla människor gör som de gör av olika anledningar, varje människa är på ett visst sätt av någon anledning, det finns orsaker till att människor tar de beslut de tar, bra som dåliga. Ingen människa är ond eller dålig, det handlar alltid om vilka erfarenheter man har eftersom det är de som gör att man agerar på det sättet man gör. Det finns anledningar till allt. Jag tror att om man är arg på någon så handlar det inte om att personen man är arg på har varit elak eller ond, utan att man inte har förståelse för varför en person gjorde som den gjorde helt enkelt.

Kärlek slutar oftast dåligt, just för att människor kämpar så mycket för den tills den är helt förstörd och tills att det finns noll hopp kvar. Fram tills att det finns noll hopp kvar känns det ändå värt det ifall det skulle lyckas, kärlek är något så otroligt fint och det finns ingen människa som inte tycker det. Därför slutar de flesta kärlekshistorier dåligt och tragiskt, just för att man kämpar sönder den.

Fikat med Christel och Björn idag. Det var nice, hon som serverade mig chai var trevlig också.

Imorgon ska jag inte ställa klockan, imorgon ska jag låta mig själv sova så länge jag bara orkar. Sen ska jag ha tålamod, och jag ska orka vänta ut den här våren. Jag vill bara ta studenten och ut i livet, börja leva. Jag vill göra allting som jag har planerat mitt huvud, så mycket mål, så mycket planer. Jag är så ivrig.

Peace out!

Om man tvekar på att göra något ska man alltid fundera över vad man egentligen har att förlora. När jag står inför val så brukar jag alltid tänka hur jag vill se tillbaka på mitt liv när jag är gammal. Kommer jag önska att jag tog chansen/risken? Eller kommer jag tycka att jag var smart som levde tryggt och inte gjorde något som var alltför vågat? Det är en absolut en smaksak och det finns inget rätt eller fel, men varje gång jag tänker på det sättet slutar det oftare med att jag gör något än att jag hoppar över det, just för att det är så jag vill se tillbaka på mitt liv som gammal.

Jag har haft den bästa veckan i mitt liv. Det går inte att beskriva vad jag varit med om och hur jag upplevt den här veckan. Den har varit så jävla bra och innehållt så otroligt mycket. Bilderna beskriver mer än vad jag någonsin skulle kunna uttrycka mig, men bilderna kan trots det ändå inte beskriva. Vi vet iallafall, jag har fått umgås med 3 stycken underbara männsikor och varit med om så mycket. Jag mår riktigt bra just nu, jag känner att jag verkligen lever och det var så länge sen jag fick känna på den känslan. Jag mår så bra i min själ och jag har fått minnen och erfarenheter för livet som jag kommer kunna bära med mig. Jag vågade inte ens drömma om att det skulle bli en så fantastisk vecka som det faktiskt blev! Gud vad jag är lycklig. LYCKLIG!

Regina Spector
David Gray
Lars Winnerbäck
James Blunt
Maria Mena
Cat Stevens
U2
Daniel Adams-ray
Kent
Kate Nash
Joshua Radin
Lisa Ekdahl
Håkan Hellström
Hoffmaestro
Lasse Lindh
September
Five for fighting
Veronica Maggio
Miike Snow
Amy Winehouse
Melissa Horn
Familjen
The Killers

Jag behöver förändras, något i mitt liv måste förändras. Reser till Malta på Onsdag, jag tycker om att jag inte vet om hur resan kommer att bli. Jag tror att jag någon gång i mitt liv kommer göra något otippat, drastiskt och impulsivt. Jag har insett att jag är en person som ständigt behöver förändring, jag är rädd för att fastna i mitt liv, med samma människor, på samma platser, i samma kläder osv. Jag behöver alltid något nytt, jag vill alltid känna något nytt. Inte för att jag har enkelt för att tröttna, utan för att jag typ vet att det finns så mycket och jag vill inte gå miste om något. Jag vill inte att det ska finnas något som jag inte vet, känslor som jag inte känt, personer som jag inte träffat, stilar som jag inte provat, platser jag inte besökt. Så är det bara har jag insett.

Jag har kommit på en grej som är helt sjuk, jag är själv chockad över att jag känner som jag gör. Jag tycker själv att det låter helt sjukt när jag säger det men jag skulle helt seriöst kunna tänka mig att vara med i Big Brother, förstå det! Jag skulle kunna göra det bara för att det är så sjukt. Bara för att få uppleva något som är helt utöver ens vardag. Jag tror faktiskt att man skulle lära sig väldigt mycket om både sig själv och om andra människor. Och jag skulle lätt kunna göra det bara för att sätta lite krydda på min vardag, få vara med om något unikt, få erfarenheter som ingen annan har ens möjlighet att få. Men visst, det kan ge dåligt intryck då man söker arbete till exempel arbete. Fast ändå, det borde väl bero på vad man gjorde sig själv känd för i programmet? Jag skulle också kunna göra det bara för att minska folks förväntningar på mig, folks fördomar och folks tankar om mig. Jag vill inte att någon ska kunna sitta med makten att kunna säga hur jag är, vem jag är och att jag är så och så och aldrig aldrig kunna göra så eller så.

Alltså jag hatar känslan av att folk har förväntningar på mig, förväntningar på att jag ska vara av en viss sort, jag hatar att bli kategoriserad. Jag vill inte tillhöra en grupp, jag vill inte tillhöra en person, jag vill inte att någon ska säga vilken stil jag har, vilken musik jag lyssnar på eller vad som är typiskt mig att göra. Folk som känner mig kan nog uttala sig ganska mycket, men det känns okej för det är ju sanna ord. Men det finns så mycket människor som tror sig känna mig så mycket bättre än vad dom gör, som har en hel del fördomar om mig. För så fungerar världen, men jag ska aldrig tillåta mig att vara någon som någon annan vill se mig. Man ska våga bryta folks förväntningar och göra det som faller en in. Alla förändras, därför kan inte jag säga att jag känner någon i alla lägen- för alla förändras hela tiden.

Tanken slog mig ikväll iallafall, att jag skulle kunna tänka mig att vara med i Big Brother, intressant.

Kom att tänka på en sak. Förstå vad två år är lite? Två år i ens liv är ingenting. Man ska leva i kanske 80 år och två år av 80 år är verkligen absolut ingenting. Och så kom jag att tänka på att de två senaste åren av mitt liv har varit som en evighet, som om jag varit med om allting. Ungefär ALLT i mitt liv är förändrat, ungefär ALLT med mig själv är förändrat, ungefär ALLT har hänt känns det som. Jag har gjort så mycket, förbättrat så många relationer, skaffat mig nya relationer, tagit upp kontakten med gamla vänner, börjat lyssna på annan musik, gjort så stört mycket, mått på alla sätt man kan må- i både långa och korta perioder, varit på så många olika ställen, varit med om så mycket konstiga saker, gjort om i mitt rum, förändrat mitt utseende helt, min klädstil är en helt annan, min relation med min familj är helt annorlunda. Men den största förändringen är absolut den i mig själv, jag tänker på ett helt annat sätt, har en helt annan inställning, helt andra åsikter och värderingar, jag ser på mig själv och andra människor på ett helt annat sätt, jag fokuserar på helt andra saker, jag har kommit till så många insikter, lärt mig så mycket om mig själv och andra människor också för den delen, insett så mycket om vad jag vill och hur jag ska göra för att genomföra det jag vill, jag har lärt mig hur jag själv fungerar och hur jag ska skilja på mina känslor att det är helt sjukt att allt detta bara skett under två fjuttiga år. Två år är helt sanslöst lite, och man hinner med så jävla mycket insåg jag nyss när jag spolade tillbaka bandet lite.

Så sjukt, fruktansvärt, vidrigt, äckligt, stört, jävla trött på att spela spel. Jag ska aldrig mera göra det, det kommer aldrig hända. Jag känner typ att jag växt ifrån det, bara på några dagar i princip. Jag har iallafall insett att jag gjort det på några dagar, växt ifrån det alltså. Det är som om jag liksom helt plötsligt bytt riktning och på bara några sekunder fått en känsla av att "aha! är det såhär jag känner!"

Att spela spel = spela svårfångad 

Det är livsviktigt att ha mycket respekt för sig själv när man börjar träffa en kille, man måste tro på sig själv och tycka att killen man börjar träffa är lyckligt lottad, så högt måste man värdesätta sig själv, killen är lyckligt lottad som får träffa någon som dig! Lika viktigt är det att aldrig bli en översittare, man ska aldrig sträva efter att killen på något sätt ska hamna i underläge. Det är jätteviktigt att se upp till killen och beundra egenskaper till exempel, men det får aldrig hända att man börjar behandla killen som en gud, då har man för lite självrespekt för att kunna umgås med honom. Självrespekt är livsviktigt för det gör att man inte tar varandra förgivet. Man ska aldrig betrakta en kille som en gud, då kommer han tillslut se sig själv som en gud också, och tillslut kommer man bli hans äckliga offer.

Det viktigaste är hur man ser på sig själv i en relation. Så länge man själv går runt och i tankarna har respekt för sig själv och ser sig själv på ett bra sätt jämfört med killen man träffar. Med det menas inte att man ska försöka sätta dit honom och få sig själv att hamna i överläge själv, som ovan nämnt är det lika viktigt att ha respekt för honom också. Ingen maktamp är bra, varken med dig som makthavare eller killen. Man måste respektera killen, se upp till honom, beundra honom, vara stolt över honom. Men det allra viktigaste är ändå att du alltid i ditt huvud ser upp till dig själv lite mera, beundrar dig själv lite mera, är lite mer stolt över dig själv. Detta är allra viktigast i början när man ska inleda något med någon och börjar träffas.

5 stycken absoluta måsten i en bra, hälsosam, fungerande relation:
Balans
Ärlighet
Tillit
Respekt
Tålamod


TACK FÖR MIG

 

Idag har jag blivit fotad, jag har fått se några av bilderna och jag tycker dom blev väldigt fina!

Ska man gå ut ikväll igen eller ska man inte?

Varför jag ska gå ut:

Skojigt folk på en skojig klubb
Jag har en halv flaska vin i kylen
Jag vill testa nya klackarna

Varför jag inte ska gå ut:

Ska vara "fotomodell" imorn , vill ju inte riskera att se sliten och risig ut
Snorkallt ute
Kommer endast kunna spendera på en öl i princip

Tre saker på bra sidan, tre saker på dåliga sidan. Men jag tror jag stannar hemma ändå, mina klackar försvinner inte - det kommer fler chanser och jag tycker fotogrejen ska bli så himla kul imorn och jag vill inte sabba det genom att vara äcklig och risig. Ska dessutom upp tidigt. Så får det bli! Tack bloggen för att du tog mitt beslut.


LOVE