Jag är faktiskt nöjd med alla mina val i livet hittills. Självklart har jag gjort misstag, men det har alltid kommit något gott ur dom. Och som jag känner nu ångrar jag ingenting av saker som hänt i mitt liv. Mina misstag som andras misstag, jag mår bra nu och allt som jag varit med om har gjort mig till den jag är just nu.

Jag har fått det liv jag har och jag är verkligen nöjd. Jag tycker inte man ska ödsla tid på att ångra saker, tänkt att man skulle gjort något annorlunda. Istället ska man satsa på att förändra framtiden om det finns något man inte är nöjd med. Jag kan inte förändra vart jag kommer ifrån, men jag kan förändra vart jag ska. Allt som har hänt har hänt och det har påverkat mig, självklart. Positivt och negativt. Men jag lämnar det nu, jag låter det förbli 2008, 2007, 2006 osv.. Det jag vet nu är att jag har ett år framför mig och jag ska göra mitt allra bästa för att det ska bli ett riktigt bra år.

Jag tycker alla borde göra det. Strunta i vad som hänt, skit i alla som dömer dig för vad du har varit med om osv. Gör det du vill och känner för. För det är verkligen aldrig försent för förändringar...

Jag låter så jävla klyshig när jag skriver. Typ "allting är perfek". Men jag menar verkligen det jag skriver, jag tänker så. Och jag har inte heller haft ett perfekt liv utan motgångar, jag har också många gånger mått väldigt dåligt och känt mig totalt misslyckad. Det har jag verkligen gjort. Jag har haft perioder då jag bara velat dö. Jag har skurit upp mina handleder och gråtit mig till sömns många, många nätter. Jag har varit där, gått så långt. Hela mitt högstadie sög verkligen apa. Jag hatade min skola och jag hatade min klass. Jag kände att jag inte passade in, att alla hatade mig, jag tyckte att jag var ful, att jag inte förtjänade livet. Jag var rebellisk och allmänt bitter. Jag tyckte synd om mig själv. Jag struntade i resten och tänkte att det var mig det var synd om. Och jag vet inte, ändå sitter jag här nu och lyssnar på gyllene tider. Imorgon ska jag till en skola jag trivs i och umgås med vänner som jag älskar. Jag är lycklig och levande. Det jag menar är att det går att förändra sig, det går. Jag tycker folk hakar upp sig för mycket vid att man är någon och måste fortsätta vara den. Men man föds inte till att vara en speciell, till att vara på något speciellt sätt, eller leva ett speciellt liv. Det är ditt val, hur du ska vara, hur du ska leva. Du kan förändra ditt liv och dina vanor över en natt. Det går, du måste bara tro på det. Och jag snackar inte skit, jag vet vad jag säger.

Jag vill också påpeka att jag har full förståelse över att alla liv inte är lika lätta att leva. Jag menar, vissa saker kan man verkligen inte rå för. Som att man har en mamma som är alkolist, en död syster, en jobbig uppväxt, man kanske blivit våldtagen eller något annat tragiskt. Men jag tror att det finns en mening med det, jag tror att alla fått sitt problem. Vissa problem kanske är större och det är orättvist, men livet är orättvist. Det är verkligen det och jag önskar att jag kunde ta bort all orättvisa, men jag kan inte. Fast jag känner såhär, om man ändå fått ett liv, kan man lika gärna leva det. Man kan välja hur man hanterar sitt problem, väljer man att kasta bort livet genom att supa kanske, ja då får man kanske skylla sig själv senare. Väljer man istället för att kämpa och iallafall fortsätta stå upp, då är jag säker på att man tillslut får det liv man förtjänar. Jag tror att livet måste vara hårt för att man ska vilja leva det. Alla har det jobbigt någongång, alla måste vilja lägga sitt liv åt sidan nångång, det tillhör liksom. Jag menar, hur många vuxna människor har inte lyckats? Hur många är det inte som gift sig, skaffat sig det liv dom önskat? Och de allra flesta, om inte alla har minst en gång gått igenom något väldigt, väldigt jobbigt. Precis som vi.

Men våga tänk stort, våga tro på att du inte är ensam, våga chansa. Vi lever bara en gång och har alltså ingenting att förlora. Ta livet med en klackspark, se det som något kul. Bara för att man misslyckas en dag, betyder inte det att man nästa dag inte kan lyckas.
.

Jag tror inte det finns något konkret svar på det faktiskt. Det finns inget som säger att man ska 1. göra så 2. göra si och så vidare. Men jag tror nog att jag har svaret på vad man inte ska göra lite grejer som underlättar för att komma över den man nu ska komma över. Bara lite tips :o

Först måste man nog ge sig själv tid att vara arg och ledsen. Bara gråta ut, hata livet och gå runt och vara allmänt bitter. Men sen kommer man oftast till en gräns som säger att såhär kan man inte fortsätta och det är där man måste göra ett val. Det är precis där man måste bestämma sig. Antingen fortsätter man att vara sur, ledsen och bitter eller så bestämmer man sig för att komma över det, gå vidare. Och det bästa (dock svåraste) är ju då alternativ 2. För vad tjänar det till att gå runt och hata världen? Om man har sjunkit så långt ner att man förlorat den man älskar så har man ju i stort sätt ingenting att förlora längre. Och vid det här laget så har man samlat sig lite också, efter att ha varit i en period som man varit arg och förvirrad. Man har insett vad som hänt, smält det.
Nä, jag tror stenhårt på att det enda man behöver göra är att bestämma sig. Och det kommer vara skitjobbigt och man kommer verkligen misslyckas men det får man ta. Livet är inte alltid enkelt, men jag tycker inte man ska göra det svårare än vad det är. Ta livet med en nypa salt, tänk att det kanske inte gör så mycket. Tänk att om två år har du glömt det här, och två år är ändå bara en 40-del av ditt liv ca. (sa jag rätt nu?) Det är ju ingenting i alla fall!

Sen ska man låtsas. Spela glad och lycklig, för tillslut blir du det. Om du följer med kompisarna, låtsas då att du har sjukt roligt även fast du bara går runt med gråten i halsen, för det kommer blir bättre .) Helt plötsligt träffar du kanske en annan helt underbar människa som får dig att tänka från ett helt annat håll. Man måste bara ge livet en chans och det gör man genom att vara med och hitta på grejer. Jag lovar och svär på att det är såhär, jag vet att jag har rätt för jag har varit där. Men du kan inte följa med och sen sitta tyst i ett hörn och tycka synd om dig själv, du måste spela fullt ut!

En annan bra sak är att prata om det. Dra historien om och om igen för alla, främling som bästa vän. Berätta, ut med alla känslor. Ut med allt du nånsin har velat säga om det. Det är samma där, i början kommer du bara säga massvis med hatiska saker, du kommer vara arg efter och gråta som en tok. Men sen kommer du sakta men säkert börja ta fram lite positiva sidor ur det hela, du kommer sluta gråta och helt plötsligt se det på ett helt annat sätt :)

Sen ska man aldrig ge upp. När det känns som om du gjort allt som du kan göra, det är då som du ska fortsätta, det är då du måste tro på det som mest. Eller, det måste du göra, du har liksom inget annat val. För det är självaste "sluspurten" till frihet. Jag lovar.

Sista saken då :) Jag tycker att man ska få tycka lite synd om sig själv faktiskt, det förtjänar man, men man ska dock inte leva på det. Men tröstät! och köp dig själv superfina kläder och bjud dig själv på massa fint. Gör dig snygg och lyxa till det het enkelt. Köp choklad efter skolan, proppa i dig delicatobollar :) Ta ett bad, gör massa inpackningar, tänd massa ljus, köp den dyra müslin som du aldrig annars köper osv osv :) Det hjälper kanske inte sådär överdrivet mkt, men det är behövligt tycker jag.


Vad du inte ska göra då;
Du ska inte försöka hålla inne tårarna om du behöver gråta
Du ska inte stanna hemma om du blir bjuden någonstans
Du ska inte stöta bort människor som försöker hjälpa till
Du ska inte skämmas
Du ska inte tro att du är ensam

Jag vill gärna stå på gatan här och frysa
för att se två fönster på en gavel lysa.
Den som bor där inne är mig mycket kär.
Jag blir sjuk i hjärtat, när det lyser där.

Jag vill gå till hörnet, jag vill långsamt vända,
så att jag får se dig skymta fram kanhända.
Att du är så nära... Varför står jag här?
Jag blir sjuk i hjärtat, när det lyser där.

kolla vilka stora bokstäver det blev, hur lyckas jag ?

C ya

Jag känner att jag måste ha en lugn helg så fort som möjligt. En helg då jag verkligen bara tar det lugnt, då jag ägnar mig åt mig själv bara. Jag ska träna, äta nyttigt, bada, vara ensam, plugga osv :) Det kan dock inte bli nästa helg, då är det ju Allehs och Kakans stora fest. Men helgen efter det! Då ska jag verkligen bara tat lugnt. Åh, vad jag längtar tills dess! Jag känner typ hur min kropp bara skriker efter lite andrum ><

Jag bekymrar mig fortfarande över hur jag ska överleva matchen, det känns som ett stort omöjligt projekt.

Idag är det en speciell dag. Det är nämligen så att min kära mamma fyller år idag! Så ikväll ska vi ut och äta på fin restaurang .) Vet inte om jag ser fram emot det eller inte, det kan väl bli trevligt .) Grattis lilla mamma iallafall!

Klockan står på 07.21 och det var länge sen jag gick upp med en sådan fart. Grejen var att jag hade bestämt mig för det inatt, att jag inte skulle ligga och dra mig. Jag hade också pekat ut kläder jag skulle ha på mig, så då var det lättare att gå upp .)

Innan mörkret faller
ska jag lämna några varma rader
ska jag vara din starka vän
ska jag visa upp några bättre sidor
och lova dig nånting igen

innan morgonen kommer
ska jag vända alla kappor tillbaka
och lita mer på min kraft
ska jag hämta nånting jag förlorat
en vilja som jag faktiskt haft

Lars Winnerbäck - Innan mörkret faller



Jajja. Nu ska jag gå och vara nyttig. Hoppas på en bra dag i skolan. <3

Så, nu var min dag förstörd. Igen. Idag frågade mamma mig om inte jag hade någon sjukdom och det skulle inte förvåna mig överhuvudtaget! Jag vet inte vad det är, men det måste vara något fel på mig.

Jag fryser och svettas i omgångar, hela tiden
Jag kan inte somna innan klockan 2
Jag sover istället i skolan och 2-3 timmar när jag kommer hem (och nej, om jag skippar det kan jag fortfarande inte sova innan 2)
Jag har börjat rodna! >< (???!!!)
Jag känner yrsel allt oftare och oftare
Jag får ont-i-huvudet-attacker
Jag kan vara utan mat en dag, sen nästa måste jag äta hela tiden
Jag irriterar mig jämnt och ständigt på skitsaker

Som idag; Det var en helt oskyldig kille som gick fram och tillbaka i korridoren, ensam, tyst och oskyldig. Men jag blev bara så irriterad så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag fick också något slags raserianfall när jag kom hem och märkte att dörren stod öppen, jag frös som fan och mamma ansåg att vi behövde vädra. Senare fick mamma för sig att hon skulle sortera halsdukar och vantar som ligger huller om buller på hyllan, men då blev jag arg och ansåg att det skulle se lika rörigt ur imorn igen så det var ingen idé och när hon inte lyssnade blev jag (rosen)rasande. Nyss fick jag damp för att mitt rum aldrig blev städat, hur mycket jag än städade. Men om man ska irritera mig till max, om man vill att jag ska bli riktigt jävla förbannad, då ska man väcka mig när jag sover, jag slår till den personen som försöker. Jag klarar inte av det och det har hänt två gånger idag redan ><

Så, vad beror detta h-vette på? Har jag som mamma säger en sjukdom? Man skulle kunna tro att jag är ett barn som precis kommit in i puberteten och som snart ska få sin första mens, men så är det ju inte! Annars skulle man kunna tro att det bara är vanligt pms. Men 1. Jag har inte pms 2. Om jag hade, skulle jag ändå inte få pms nu 3. Det här har hållt på sen jullovets slut, och man har inte pms i flera veckor.
Något fel är det ju. Mamma sa att det kunde vara brist på någon vitamin, och det är möjligt. Pappa frågade om det inte kunde vara dåliga matvanor. Menom det är nånting som jag har, så är det bra matvanor! Jag har tom börjat äta frukost.
Näej, jag måste gå till botten med det här. För det börjar faktiskt bli ganska så jobbigt ><

Hoppas ni fick ut mycket av att läsa mitt långa ego-inlägg :)
Hugs!

Ps. anledningen till att min dag är förstörd är för att jag precis vaknat ur min skönhetssömn på 3 timmar, och detta betyder att jag troligvis inte kommer somna förns ca 4 inatt .( Tyck synd om mig.

Hur vet man om man är redo för ett förhållande? Jag känner mig iaf väldigt osäker, på mig själv. Jag vill ha en pojkvän som vill ha mig och som accepterar mig. Men det är så jävla svårt att vara sig själv ibland, man är rädd för att personen ska tro att man är någon som man inte är, så därför spelar man någon annan för att göra den andre nöjd, men det är så jävla fel. Sen kan jag tänka "okej, jag ska vara mig själv", men hur ska jag bete mig då? Speciellt med någon ny? Första gången man går ut på riktigt det är ju verkligen viktigt att vara sig själv. Visa sitt riktiga jag, för annars kommer förhållandet (om det går så långt) bli stelt och oavslappnat och man kommer aldrig kunna andas lugnt. Så vill jag inte att det ska bli! Nej, jag hittar bara en lösning; Ligga lågt. Inte ta för sig för mycket.
Men på något sätt känns det som om jag glömt bort hur man gör, jag har varit i ett långt och seriöst förhållande men jag känner mig ändå inte alls erfaren på något sätt. Jag känner mig vilsen, förvirrad och osäker. När jag blev kär första gången hade jag inte hunnit fundera över det ännu, det hände bara. Men nu i efterhand analyserar jag allt, allt, allt. Ändå om man bara träffats en gång kanske så tänker jag jättelångt. Jag vet iaf vad jag är ute efter, frågan är bara hur jag ska få det, för man vill ju inte sumpa något. Jag är ute efter ett seriöst förhållande där man kan vara sig själv och bli accepterad. Jag vill inte gå för fort framåt, jag vill inte kasta mig in i något förhållande, men jag vill inte strula runt. Jag vill lära känna killar för att sedan hitta rätt .) Därför tycker jag inte att man ska ha sex första gången man ses! För då kan man aldrig bli kompisar, eller det kanske man kan, men det blir svårt. För om man vi säger "dejtar" lite grann, och sen visar det sig att man passar hur bra som hellst ihop som kompisar men inte alls som par. Ja, om man då haft sex och strulat innan så blir ju det verkligen svårt att ställa om och se varandra som kompisar. Men om man istället inte haft sex, bara umgåtts som kompisar blir det ju mycket enklare att fortsätta så, right? Men om det visar sig att båda har känslor för varandra, eller på något känner något annat för varandra, ska man inte tveka! Sen tycker jag att om en kille vill ha sex första gången man ses, är det ett tecken på att han bara är kåt, eller oseriös. Eller jag brukar tolka det så iaf. Och om man ses på en fest för exempel, och har sex. Ett så kallat "one night stand" så finns ju risken att det kan bli stelt att ses för en andra gång. Så om man är ute efter ett förhållande tycker jag att istället för att strula runt på fester, prata istället. För om man har fåt lite dricka i sig är det ju mycket enklare att prata också .) Sen om det känns bra med någon, slutar man dricka och blir tillslut nykter. Smart va? Men hellst ska man kunna börja prata nyktra också, men det är inte många som vågar .) Och jag säger inte att man ska dricka sig aspackad. Men mer lullig .) Då blir det avslappnat.

Jaja, det här med killar och förhållanden är en krånglig sak tycker jag. Men också väldigt spännande .)

Jag brukar tänka på en sak när jag ser par på stan, hur träffades dom egentligen? Det känns helt omöjligt att träffa sin älskling för många. Många går runt och tänker att dom aldrig kommer få vara med om det där osv. Men jag tror att saker bara händer, det finns inget svar på vart man träffas sin kille. Men jag tror verkligen inte att man ska leta, låt det hända bara .) För det kommer hända. Det är bara en tidsfråga om när.

En sak jag vet iaf, jag vill verkligen inte träffa min kille på internet.

Jag har tänkt på en sak som jag inte riktigt vetat hur jag ska förklara. Men när man hör vissa låtar, visst kan man få en väldigt speciell känsla då? En känlsa som man tidigare haft. Typ som jag känner när jag lyssnar på väldigt många låtar av bandet Kent som förövrigt är ett jävligt bra band. Jag har typ alla deras skivor, nästan alla låtar på datan och kan väldigt mycket om det bandet, men jag lyssnar inte på dom längre. För jag vet inte.. Det väcker en känsla i mig som jag inte riktigt gillar. När jag för exempel hör "pärlor" så tänker jag så starkt tillbaka på den tiden jag mådde dåligt. Jag känner inte att jag mår dåligt, men om jag blundar känns det som om jag är tillbaka i den tiden. Jag känner dofter som jag kände då, jag hör ljud som jag hörde då, jag tänker tankar som jag tänkte då, det känns som om jag är då. Fast samtidigt är jag mycket medveten om att det är 2009 och så, men jag får bara en stark tillbakablick och just i den här stunden när jag hör låten får jag denna speciella känsla. Gud, det är verkligen jättesvårt att förklara.
"Elever" grät jag alltid till förut, inte för att den är så sorglig eller så, men den var bara skön att gråta till liksom. Och den kan jag verkligen inte lyssna på längre, just för att känslan som jag får när jag lyssnar på den är obehaglig. Men låten är verkligen jättebra!

Därför har jag slutat lyssna på kent. Deras låter väcker alltför mycket minnen. Men en dag, så ska jag börja lyssna på dom igen. Jag vet att jag kommer det! För jag älskar kent, och kommer alltid att göra det.

Idag har det varit en riktigt jävla bra dag! En höjdardag. En sån dag som man inte upplever allt för ofta, jag har haft så mycket.. flow .)

Imorse missade jag min första buss, men den bussen som jag skulle ta från farsta körde jättesnabbt så jag hann till skolan i tid ändå! Vi hade heller ingen datakunskap, vilket var grymt skönt .) Idag har jag känt mig nöjd med mitt utseende också, Ni vet såna dagar då man verkligen känner sig äckligt ful, dom blir sällan bra >< Men idag har jag känt mig väldigt snygg och bra, många har berömt mig och orden har lagt sig som ett stort, vitt, skönt, mysigt täcke runt om mig. Dagen började med människoikunskap, där vi disskuterade kärlek i olika grader, om att älska, och vad som är viktigast i en relation, vi fick också läsa kärleksdikter (vissa var dock lite skumma..) men det var verkligen kul att disskutera just kärlek, just för att det är en sån himla klurig sak som har många sidor. Jag fick  senare också reda på att jag fick MVG på mitt ped.led arbete, vilket kändes hur bra som hellst. Åh, vad glad jag blev då! Pedagogiskt ledarskapslektionen var rolig som vanligt, vi har alltid långa, givande och intressanta disskutioner där .) Idag pratade vi om flow och uppskattning bland annat. Dock gjorde Zarin bort mig inför hela klassen, men det gjorde inte så mycket, eftersom min klass är världens bästa! Hade också matteprov idag, som gick väldigt bra det med! Efter skolan hann jag precis bussen och när bussen kom till farsta så stod den andra bussen inne redan. När jag kom hem omfamnades jag av världens bästa mamma som hade städat hela mitt rum som en överasskning, åh så fint det var. Sedan hjälptes vi åt att plocka ut ur min garderob och sortera lite .) Sedan åkte jag in till stan och träffade Totte, vi gick sedan på ett ki-gympa pass som var otroligt roligt måste jag säga! I början kände man sig som en våldsam indian som bara sprang omkring, men tillslut kom man in i det och det blev jobbigt, men riktigt kul! Vi tog sedan lång tid på oss att duscha, föna/platta håret, smöra in oss i bodylotion och allt vad vi höll på med, nödvändigt med vardagslyx .) Etfer gick vi in i några affärer och jag hittade assnygga tröjor på H&M, köpte 4 stycken! PÅ rea och grejer .) När jag kom hem var mitt rum fortfarande fint och jag har nu tagit det lugnt hela kvällen. Dagen har verkligen varit helt.. fantastisk.

För er som läste detta så tycker jag att ni ska tänka på att jag inte nämnde något negativt som hänt idag. Allt jag sa vände jag till något positivt, iofs har jag haft väldigt mycket tur idag. Men jag tycker ändå att man ska tänka på det, att alltid se det positiva. Att alltid vända det negativa till något bra.
Livet är verkligen vad man gör det till, och du är den ända som kan förändra ditt liv! Ditt liv, dina val.



kreta 06

Pelle säger:

frida tänk vilka liv vi ska ha när vi blir vuxna

Frida säger:

ja ja kmr vara världens lyckligaste

Pelle säger:

haha, jag med!! verkligen. jag kommer verkigen leva! vi kommer va lyckliga !

Frida säger:

och sen levde dem lyckliga i alla sina dagar .)

Bestämda datum att se fram emot:

Torsdag den 15e Januari - Friskis och svettispass med Totte (+stan, handla present till C)

Fredag den 16e Januari - Skridskor på kungsan med konfakompisar. Fest hemma hos C på kvällen

Måndag den 19e Januari - Fika med Becka

Fredagen den 23e januari - Göteborg med Fanny och Emilie

Lördagen den 31a Januari - Fest för Kakan och Alleh (Lokal)

Fredagen den 20e Februari - SPORTLOV

Lördagen den 21a Februari - Laleh konsert med Emilie

 

JA, du läste rätt! Jag ska börja satsa på skolan, och jag menar det verkligen. Det är såhär, jag hatar skolan. Jag vet att alla säger så, men tro mig, jag hatar verkligen skolan. Under hela höstterminen har jag gjort 13 mattetal, jag har aldrig pluggat till ett matteprov och allt jag gör (inlämningar osv) gör jag dagen innan det ska vara inlämnat, om inte dagen efter, eller så gör jag det inte alls. 
    Självklart undrar ni då, varför jag i hela friden skulle börja satsa på skolan från och med ikväll, sådär helt random. Kan knappt fatta det själv, att jag gör det här. Men, det är såhär, att från och med ikväll har jag fått en alldeles egen personlig coach! som ska hjälpa mig så som ingen nånsin har hjälpt mig tidigare. Hon heter Elisabeth och är lärare, hon och hennes familj är jättebra vänner med min familj och ikväll var dom och åt middag hemma hos oss. Hon och jag kom fram till det här och nu ska det vara så! Hon är hur pedagogisk som hellst och jag känner henne vilket underlättar + att hon är en allmänt underbar människa. Hon är förstående, rolig, inspirerande, genomsnäll, djup, seriös, sträng, pedagogisk, rättvis, sympatisk, omtänksam, klok, uppskattande osv osv.

   Det kommer bli jävligt tufft, imorgon ska jag läsa ca. 100 sidor och hela veckan är fylld med plugg! (so och matte) Men, jag behöver det verkligen. Tänk, jag får ringa henne när jag vill och hon hjälper mig. Vi ska ses ganska ofta också, hon ska bland annat lära mig studieteknik .) Jag har aldrig känt mig så motiverad som jag gör nu, det är helt fantastiskt!

Men vet ni vad det bästa av allt är? Det bästa av allt är att Elisabeth inte bara kommer bli min coach, hon kommer bli min vän också. Jag känner att jag kan prata med henne och hon är så förstående, så våra möten kommer nog inte bara gå ut på att plugga. Jag är så himla glad att det här faktiskt händer, jag ska börja plugga. Vem kunde förutspå det?

Själv är jag helt chockad.

För er som kanske är lite deppiga ikväll eller bara är allmänt opepp på allt. Lyssna på den här, den gör iaf mig väldigt pepp :)

Håkan Hellström - Inte skyldig nån nåt

http://www.youtube.com/watch?v=YC9nrHdbEA8

Ålder? 16 .)
Uppväxt i..? Stockholm
Skola? Östra Gymnasiet
Inriktning? Sam Beteende

Kär? nope !
Singel? japp
Oskuld? Nej
Vill jag bo någon annanstans? Jag trivs verkligen jättebra här där jag bor, så nej .)
Ser du dig som attraktiv? Smaken är som baken (.
Hur ser jag på alkohol? Man har inget liv om man krökar fre-sön. Men självklart ska men festa!
Droger då? Aldrig i livet!
Röka/Snusa? Feströkning är jag för
Största rädslan är..? Att bli ensam .o

Senaste:
Filmen jag såg? The notebook
Senaste filmen jag köpte? hm.. köper aldrig filmer faktiskt
Låten jag hörde? Moonlight shadow - Mike oldfield
Låten jag laddade ner? Only hope - Mandy Moore
Personen jag pratade telefon med? Anna D .)
Person du tänkte på? Anna N

För/Emot?
Emos? Jag dömer inte människor efter vilken stil dom har
Fjårtisar? Samma. Jag dömer inte .)
Utnyttja någon..? Dum fråga
Självmord? Jag är emot!!
Ungdomar som röker? Man får väl skylla sig själv!
Sex? Om båda är med på det, så, varför inte?
Drink and drive? Don't drink and drive ;)
Förhållanden? Absolut!

Favorit:
Mat? Pannkakor lätt
Låt? Patrick Park - Life is a song, utan tvekan!
Sak att göra? Middag med tjejer från klassen imorn!  
Sport? fotboll
Dryck? vatten
Film? Titanic, 50 first date och The notebook
Serie? The O.C. Helt klart!

Antal (gånger)

Jag varit riktigt, riktigt kär? En gång .)
Gånger mitt hjärta brustit? Två gånger ><
Brustna hjärtan pga. mig? Två tror jag.. ><
Personer jag kysst? Det är väl några stycken
Personer du fortfarande har kontakt med från 1-6an? Frida, Frida, Camilla och Lisa. Sen händer det att jag pratar med Becka, Dea, Madde mm.



    

Åh, jag är jätteglad! Imorgon ska mitt nya liv börja. Jag stod faktiskt i duschen när jag insåg det, tänk vad klok man kan vara när man duschar. Det kanske är det ultimata tänkautsmartatankarstället .)

Iaf. Jag har varit ganska deppig hela kvällen faktiskt .o Eller egentligen inte. Jag blev jätteglad när det började snöa, verkligen skitglad. Och sen vann vi ju guld i indoor-cup, vilket var asroligt det med! Men skolan börjar imorgon och det är mindre bra.. Fast jag känner inte så längre. Från att jag kom på det i duschen tycker jag det ska bli kul .)
Jag ska verkligen börja ta ansvar. Här är mina mål ;

- Gå upp direkt när klockan ringer 07.02. Inte ligga och dra mig!
- Äta havregrynsgröt varje morgon
- Lyssna och vara aktiv på lektionerna
- Gymma/yoga eller friskis och svettispass minst 2 ggr i veckan
- Göra läxorna i tid
- Stressa mindre
- Lägga mig i tid (23.00-00.00)

och jag vet.. Det är bara snack tror ni och ni kommer inte tro mig förns jag bevisat det och det är helt okej .) Men jag är övertaggad nu. Jag vill verkligen det här.

Jag är sugen på livet.
I love my life, let's see if my life loves me

åh, ibland kan livet vara riktigt härligt alltså .) Jag sitter här i mitt lilla hemtrevliga kök. Jag har mina sovshorts och en stor T-shirt på mig och äter min havregrynsgröt samtidigt som jag lyssnar på vinyl 107 :D
Klockan tre ska jag vara i Skogås för att spela turnering. Jag ska faktiskt möta mitt barndomslag Örby IS, fantastiskt va?




Hittade en apsnygg tröja. Rea. Jag köpte den inte. Jag är dum i huvudet .)

Jag vill bli jagad och jag vill springa så fort och långt så att jag tillslut inte får luft, fast..

jag. orkar. inte.

Jag älskar min mamma.

Hon är verkligen världens bästa och när inte hon fungerar, fungerar inte jag. Jag hade aldrig tänkt på det innan om jag ska vara helt ärlig, men det är verkligen hemskt när någon i ens familj mår psykiskt dåligt.
Jag har alltid vetat att min mamma har sömnproblem men jag trodde aldrig att det skulle gå såhär långt, jag trodde inte ens att det kunde gå såhär långt. Min mamma är min andra halva och det känns verkligen. Hon ställer alltid upp och hon är väldigt klok ändå om hon verkar ganska dum. Jag kommer ihåg när jag vat liten och skulle sova, så höll hon om mig som om hon höll i ett litet fågelbo. Vi låg liksom sked. Och om jag ska vara helt uppriktig saknar jag det för det var verkligen det bästa jag visste. Och det ligger fortfarande kvar i mig,  värmen, tryggheten och kärleken från hennes kropp. Bara det lilla draget som hon gjorde minns jag fortfarande så tydligt att det skulle kunnat vara igår
Underskatta aldrig din mamma (eller din pappa), dom har ju ändå bidragit till att du är den du är idag.

Först vill jag bara passa på att säga gott nytt år alliohopa, hoppas erat 2008 har varit lika bra som mitt!

Såja. Nyår blev galet! Egentligen skulle ju bara jag dit, men Totte ringde mig helt förstörd runt 7-8 (tror jag) och berätta att hennes nyårsfest hade blivit inställd. Så jag tog med henne helt enkelt! Så hon kom hem till mig och vi förfestade lite på vårat lilla egna sätt .) Klockan 21.00 skulle vi vara på Dalrö men bussarna gick en gång varanan timme så vi kom inte dit förens klockan var 23.00 ><
   Först åkte vi hem till Alleh (hon behövde hjälp att bära drickan som vägde stört mycket), sedan åkte vi till handen där vi hitta två jävligt rastlösa Leah och Danne. Till en början trodde jag seriöst att dom hade fått i sig något men sen berättade dom att dom hade stått i busskuren i nästan två timmar och då blev allting genast mycket mer begripligt .)

Det var väldigt trevligt där, jag och Ewe höll våra löften jävla bra. Först att vi skulle vara nyktra tills nyår (vilket vi var). Sen att vi inte skulle dricka mer än cider innan tolvslaget (det gjorde vi inte heller) och sen lovade jag Frida att jag inte skulle däcka innan 3 och jag somnade typ 6 kanske .) Jag vill inte gå in på några detaljer om vad som hände den här kvällen men det spårade ut lite.

Hemresan i morse var nästan bäst. Jag, Totte och Elliot satt och tittade tillbaka på kvällen och vi hade sjukt roligt,  Sen bestämde vi att imorgon så ska vi ta en fika tillsammans och sen ska jag och Elliot fixa mig några piller (............)

Egentligen borde jag göra det klassiska nu, skriva upp mina nyårslöften- men för den här gången tänker jag behålla dom för mig själv .)

Hugs!