ikväll I've got no life
Näej, alla är ute och festar nu typ och jag sitter hemma och ingen svarar på sms. Mitt liv är kort sagt ganska tråkigt för stunden. Jag får lite abstinens faktiskt.
Men faktum är att på senaste har jag faktiskt haft ett ganska tråkigt liv. Inga vilda fester, sena nätter, konstiga händelser, nya människor, oväntade sms, händelserika dagar, spontana småresor eller liknande. Ingenting sånt. Och jag vet inte varför det varit så, jag som var så kul förut. Men jag har väl inte haft någon lust helt enkelt. Men om jag ändå ska vara så ärlig så kan jag ju säga att jag haft lite konstiga känslor i mig senaste månaden. Jag har velat förändra mig, men inte vetat hur. Jag började ett tag känna mig som alla andra, och jag började helt plötsligt bry mig så otroligt mycket om vad andra tyckte om mig. Det kändes som om jag var tvungen att leva upp till något så fort jag kom ut, jag kom på mig själv med att bry mig ovanligt mycket om mitt utseende. Jag kände hur jag gled in i det spåret att min insida typ försvann lite, och min utsida blev mer i fokus. Eller nåt. Och fy vad jag mår crap av sånt där. Blir så himla osäker och konstig.
Aja. Detta har väl resulterat i att jag dragit mig tillbaka lite, jag vill hitta tillbaka till mitt gamla jag eller något. Jag tycker liksom om mig själv som mest när jag får leva ut mina känslor hundra procent. Jag älskar att skratta så högt som jag känner för, gärna lägga mig på golvet också. Jag älskar att gå runt utan smink och ändå känna mig omtyckt. Jag älskar känslan av att typ sitta i mjukiskläder med några kompisar och flumma och prata om helt orelevanta saker. Jag avskyr egentligen fin, att man ska vara så fin och ordentlig. Hellre grov och pinsam. Och det är väl det jag känt på något sätt att jag blivit, mera "fin". Och jag hatar det, verkligen hatar det. Och jag vet inte, jag har inte riktigt kommit på hur jag ska gå tillbaka, så det blir väl så att jag gör mest ingenting. Prioriterar skolan och fotbollen.
Men jag är typ lite partysugen. Aja, jag kan fortfarande inte riktigt sätta fingret på mina känslor. Men jag känner mig lite tråkig, som om jag inte har något liv. Och jag har inte speciellt kul i mitt liv just nu heller. Och så ska det ju inte heller vara. Fast det är ju också en del av livet. Problemet är bara det att jag är en sån människa som tror att jag inte kommer hinna, jag måste utnyttja varenda minut av mitt liv och om jag inte gör det får jag ångest. Så jag har lite ångest nu. Men jag jobbar på att acceptera livet och dess kontraster, det gör jag.
Jaja, hoppas alla har det askul på valborg iallafall. Dansar, super er fulla, minglar, träffar nytt folk, dricker vin etc. Jag skulle faktiskt också vilja!
i stockholm
here comes my baby
Det var länge sen som jag gjorde så mycket som får mig att må bra som jag gjort de senaste dagarna. I fredags åkte jag till Gotland med laget. Gotland bjöd på fint väder, bättre kontakt med laget, hotellfrukost, premiärvinst till oss med 3-0, promenader i Visby och mycket skratt. Kom hem till ett fint Stockholm, men jag hann bara så gott som att vända eftersom jag direkt skulle träffa Frida. Vi möttes upp och hade inte rikigt bestämt vad vi skulle hitta på under kvällen. Det slutade iallafall med att vi la oss på rygg mitt i björns trädgård, med benen dinglandes ner från ett tak. Vi rökte, tittade och analyserade stjärnorna, pratade. Det kändes som om vi var själva, trots att bakom oss var det fullt av poliser, stressade människor, bilar som körde och tutade, människor som skrek och skrattade. Det var lördag kväll, folk skulle anatgligen ut på krogen, festa. Det var nästan kaos bakom oss, stressat. Men allt jag kände var lugn och välmående. Och detta tack vare den fina människan som låg bredvid mig, också stirrandes upp på stjärnorna.
När det blev lite kyligt gick vi och fikade, jag fick en kaffe för 26 kronor, fast den egentligen skulle kostat 40. Gudarna var med mig den kvällen helt enkelt.
På söndagen träffade jag Moa. Vi hade inte heller bestämt vad vi skulle göra riktigt, men det var fint väder så vi beslutade oss för att vara utomhus. Det blev en riktigt bra dag. Vi gick runt i stan i 3 timmar. Vi gick förbi kungsträdgården, runt skeppsholmen (där vi för övrigt gick in i ett museum också), vi kom sedan till djurgården, gröna lund och skansen, sedan passerade vi förbi dramaten och satte oss tillslut i en park med utsikt över vattnet. Mycket prat, men också mycket tystnad. Det är väl det som är så skönt med Moa. Man behöver inte prata.
På söndag kväll övningskörde jag hem till Christel. Vi två satte oss på en pizzeria och åt pizza, vi hade som vanligt skitroligt och det slutade med att de som jobbade där blev så pass sura så vi fick ta och gå. Hyrde sedan Romea & Julia och köpte massa godis. Bra kväll det här med! Sov hemma oss Christel och på Måndag var det skola. På kvällen var det Bobby night på skolan. Jag hoppade träningen och gick dit istället. Det var kul och mysigt, Linda sjöng underbart fint 4 låtar igenom! Christel var också på bobby, och sov sen över hos mig.
Idag är det Tisdag och mattedag i skolan. Jag tog ledigt idag och passade på att sova ut. Gick upp, åt frukost med mamma och vi började prata sommarplaner. Det är i stort sätt säkert att jag ska till peace and love i sommar nu, mamma och pappa ska betala halva biljetten om jag jobbar lite för det. Så nu har jag sen klockan elva jobbat ute i trädgården! Krattat, borstat, spolat, tagit ut trädgårdsmöbler osv. Känns skönt att göra något vettigt av dagen. Hatar nämligen att göra ingenting.
Så jag mår bra, helt klart! 
Stuvsta IF Dam
Maximal tillfredställelse
Jag känner mig befriad och lättad. Jag har skrivit klart min tenta i samhälle b, 22 sidor! Kan ni förstå att 22 sidors jobb är avklarad? Jag kan släppa det nu, för det är klart. Färdigt, finito.
Och nu sitter jag i mitt kök, lyssnar på Melissa Horn, dricker en kopp te, funderar över mitt liv och känner en enorm tillfredställelse. Jag trodde inte jag skulle bli så glad av att få arbetet klart, jag känner mig oväntat lättad. Allting känns bra nu och det är allt jag behöver just nu.
Imorgon åker jag till Gotland med laget för premiär matchen i division 2. Jag känner mig riktigt laddad och mitt självförtroende är på topp. Jag ligger inte efter i skolan och nu är tentan gjord och jag har verkligen gjort mitt bästa och kan inte annat än att vara nöjd. Nu framöver så kommer jag sluta 12.45 på onsdagar, eftersom det här var i stort sett det sista vi gör i samhälle b kursen. Underbart.
På Söndag ska jag träffa Moa och sedan Christel. Jag saknar båda två och det känns bra att jag äntligen kommer till skott med att träffa dom. I veckan ska jag träffa Magdis och Lisa också.
På Torsdag kommer A-J till Stockholm och på Fredag ska jag mamma, Vibbe och A-J ha en dag fylld med shopping, god mat och spa på centralbadet. Det lär bli en jättebra dag med systrar och mamma.
Jag känner mig tillfreds helt enkelt.
People talking without speaking
People talking without speaking,
People hearing without listening,
People writing songs that voices never shared.
And no one dared disturb the sound of silence.
Fyfan vad jag älskar den låten.
Andra känslor jag har i mig just nu:
Som jag sa nedan så känner jag en extrem kärlek till min mamma
Annars så saknar jag Christel
Och jag saknar alla mina vänner, saknar allihopa jättemycket
Jag är jättetrött och mornarna och näej. Skolan känns inte alls rolig!
Fotbollen är det bästa i mitt liv just nu. Match på Gotland i helgen och jag känner mig riktigt taggad. Det var länge sen som jag längtade till träningarna och kände som så att jag skulle bli riktigt besviken om träningen blev inställd. Älskar känslan av att älska fotboll!
Jag känner mig lite ledsen över att jag inte har några spikade planer för sommaren. Och visst är jag fortfarande orolig för det här med jobb, men det har lagt sig lite nu när fotbollen börjar gå bra igen.
Jag vill vara mycket själv och självständig, vill verkligen känna min egen kontroll över mitt egna liv
Och det sista, jag vill börja på yoga! Själva då, såklart. Och jag skulle ha gjort det om jag hade tid, men när skulle jag göra det? Hur som helst så är det inte för att jag vill bli mindre stressad eller liknande, jag vill faktiskt bli vig. och det vore kul att ha erfarenhet av något såntdär!
Ja. Det var väl typ det. Har börjat läsa en ny bok också, Marian Keyes - Är det någon där?. Har alltid svårt att komma in i böcker. Men jag vill verkligen ge mig själv tiden att läsa en bok ibland.
Nu ska jag sova, så jag inte försover mig som jag alltid annars gör. Kommer antagligen göra imorgon också. Faaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaan
dear mother
Jag har kommit in i en period då jag känner en ovanligt stark kärlek till min mamma.
Jag börjar typ bli orolig för mig själv. Jag har tänkt på det här vi pratat om psykologin, om små barn som blir "kära" i ena föräldren och blir helt fäst vid den. Låter helt sjukt, men jag har typ tänkt tanken att jag blivit så med min mamma nu, när jag snart är 18 år. Haha, fast riktigt så är det kanske inte.
Men typ idag när jag kom hem från skolan så satt mamma i fåtöljen i glasverandan, och jag typ la mig som ett litet barn på henne och vilade mitt huvud mot hennes bröst, och sen så somnade jag där och sov där i typ 40 minuter. Helt underbart, men en normal 18åring gör väl ändå inte så. Och sen känner jag typ för att umgås med henne hela tiden, jag vill typ inte umgås med någon annan. Eh..
Nej, men jag älskar att älska min mamma. Hon är verkligen en fantastisk person och jag ser upp till henne och känner igen mig själv i henne väldigt mycket. Fast jag har inte den relationen till min mamma som många andra brukar beskriva, typ "min mamma är min bästa vän", "jag kan berätta allting för min mamma", "min mamma vet allt om mig" osv. Jag vet inte vad jag har för relation till min mamma egentligen, jag tycker bara väldigt mycket om att vara med henne, jag skrattar med mamma och älskar att göra ingenting med henne. Typ sitta i var sin fåtölj mitt emot varandra och lyssna på simon & garfunkel eller elvis. Eller ligga och lösa korsord tillsammans. Och jag tycker att hon är så bra bara. Det gör ont i mitt hjärta när jag tänker på om hon skulle dö, ingen person skulle ju inte inte bry sig om ens mamma dog. Men min mamma är verkligen allt för mig. Jag skulle inte kunna gråta inför henne för att min pojkvän gjort slut, men det finns så mycket annat som min mamma ger mig, som jag aldrig skulle kunna leva utan. Jag skulle kunna börja gråta nu om jag tänkte riktigt starkt på hur det skulle bli om hon skulle dö. Det finns ingen människa som jag älskar så mycket som jag älskar min mamma.
Åh herre.
hej jag är ett svullo!
Mamma kom hem med flera paket glass igår, för det hade varit SUPERBILLIGT pris på dom så hon var bara tvungen att köpa dom. Idag när jag kom hem från skolan tog jag mig en titt i kyl och frys (av ren vana) och såg dessa glasspaket. Det är typ fake ben&jerrys glass. och så tänkte jag att jag bara måste smaka, en sked, kan ju inte göra något. och nu sitter jag här, en kvart senare och hela paketet är TOMT!!
Fyfan. Jag måste få mera självdiciplin när det gäller mat.
hur jag vill vara.
Jag vill inte vara tjejen folk får respekt för på pendeln, bara för att jag har en attityd som anses vara "kaxig" och"tuff", jag vill inte vara hon som aldrig ler tillbaka eller skapar ögonkontakt med tanten på tvärbanan, jag vill inte vara hon som ingen lägger märke till bara för att jag är så neutral som det bara går, jag vill inte vara hon som aldrig gör fel och som alltid får perfekta fyllor, jag vill inte vara hon som alla förknippar med ordet snygg, jag vill inte vara den otrevliga grannen, jag vill inte vara förutsägbar, jag vill inte vara hon som aldrig någonsin säger fel sak vid fel tillfälle eller gör bort sig och jag vill inte vara hon som aldrig behöver kämpa. Det är så enkelt att säga hur man inte vill vara. Men det är så himla svårt att hitta något som man verkligen vill vara, alla i ens omgivning verkar vara så säkra på deras sak, på deras val av liv och person. Men egentligen vet jag väl om att hos alla ligger någon slags osäkerhet. Jag hatar att konkuerara mot andra och jag vill inte tillåta mig själv göra det heller. Man kan bara konkuera mot folk som gör liknande saker som en själv. Om jag ska prata metaforiskt: Om jag spelar fotboll, är det mycket enklare för mig att konkurera mot folk som också spelar fotboll, än mot någon som spelar innebandy. Och om jag bara är mig själv, gör min grej osv, så kommer jag aldrig kunna mäta mig med någon annan, och ingen kommer kunna mäta sig med mig heller. Eftersom alla är olika.
hejsan världen
Just nu är det verkligen underbart roligt att spela fotboll. Det går så himla bra! Jag känner mig på topp och det är en helt fantastisk känsla.
Ikväll blir jag hemma och det känns skönt. Igår åt och bowlade jag med mina grisar, det är alltid skönt att träffa dom och hänga lite. Natten spenderades med fröken Zander och mycket prat blev pratat (nytt uttryck??)
Tänkte jobba på min samhällstenta ikväll. Kan ni förstå att jag skrivit 13 sidor och den är verkligen inte klar? Kan ni förstå att jag borde skriva ungäfär 5 sidor till? Så stor är denna tenta. Jag vill bara döda den när jag tänker på den. Men göras, det ska den! Borde göra lite historia också.
Det är mycket som bordes här i livet.
jag känner
Jag känner mig så misslyckad och dålig.
UNDERBARA MÄNNISKA
GRATTIS PÅ FÖDELSEDAGEN, ÄLSKAR DIG MASSOR OCH HOPPAS DIN DAG BLIR OSLAGBAR!
Du betyder guld för mig!
nanana.
Just nu hatar jag skolan, och älskar fotbollen. Det är inte ofta det är så! Nu vill jag skita i skolan totalt och lägga ner all tid på fotbollen. Det brukar alltid vara så att jag vill lägga ner fotbollen och satsa på skolan. Men nu hatar jag skolan och allting som har med den att göra.
Känner mig lite smått deppig. Imorgon ska jag träffa totte iaf.
F som i förvirrad
Jag ska börja lyssna mer på lykke li. Man får en sån här skön känsla i magen av att lyssna på henne. Jag känner mig så förvirrad i mig själv, ibland känner jag att jag vet vad jag vill, vem jag är osv. Men ibland ser jag mig själv som ett stort skämt som aldrig kommer komma någon vart. Idag har jag en sån känsla. Jag måste förändra något i mitt liv, och jag ska göra det också. Jag blir så förvirrad just för att jag funderar så mycket på andras liv, vad folk gör, reser någonstans, upplever, är, beter sig, förmedlar osv. Jag tänker på val människor gör och beundrar så många. Och allting gör mig så förvirrad och tankspridd. Jag glömmer bort vem jag är. Vad vill jag göra? Vem är jag? Vad är min dröm?
Måste ta reda påt. Nu ska jag sätta på O.C och glömma bort mina knäppa tankar ett tag.
vad jag önskar mig mest av allt
Jag önskar mig inte smalare midja, vackrare ögon, mer markerade kindben, större rumpa eller liknande. Om jag fick ändra saker på mig själv skulle jag mycket hellre önska saker som en bättre förmåga att komma ihåg sångtexter, mera mod, mod att göra allting som jag egentligen vill göra men inte vågar, jag skulle önska att jag kunde komma ihåg saker bättre, komma ihåg nummer till kompisar, men också namn på folk och saker inom skolan, jag önskar att jag var lite mera lättlärd och bättre på att laga mat. Jag skulle vilja att jag var lite mera allmänbildad för det är så ofta som jag läser saker och inte förstår vad dom menar. och ja, det är typ det jag önskar mig. 
en till grej.
Jag måste bara få ur mig en till sak. Jag är så otroligt trött på utseende. Alltså visst om andra låter utseendet och viljan att få ens fasad (facebook host host) att se bra ut. Men när jag själv börjar bry mig blir jag så otroligt ledsen. Uppriktigt sagt blir jag ledsen. Inte ledsen på mig själv eller så, utan jag mår dåligt, blir nedstämd och deppig. För att jag vet inte, tanken på det får mig att må dåligt. Och jag har aldrig varit en utseendefixerad person och jag är inte det idag heller. Men man går i olika perioder och jag har bara insett hur mycket bättre jag mår av att skita helt i utseendet. Och jag tycker att visst kan man klä upp sig och sådär, men när det går till den gränsen att man gör det för någon annans skull har det gått på tok för långt.
ett liv i stockholm
Jag har landat nu, ändå om det varit ganska hetsiga dagar sen jag kom hem. Under tiden i nordnorge så tänkte jag inte så mycket som jag trodde att jag skulle göra. Jag gjorde mest ingenting och var allmänt tillfreds hela tiden, det fanns ingenting att deppa eller fundera över. Allting bara var, och det var skönt. Jag kände inget behov av att tänka.
Men ändå om jag inte satt och tänkte så känns det som att jag på något sätt gjorde det undermedvetet. För nu när jag kommit hem så känner jag att jag ser saker annorlunda. Det känns som om jag funderat jättemycket och tänkt att när jag kommer till stockholm igen ska jag vara si och så och göra så och si.
Aja. Jag vet inte vad jag ville säga med det här inlägget. Faktum är att jag känner mig ganska deppig ikväll. Jag har haft tre bra dagar sen jag kom hem. Jättetrevlig fest i Onsdags, jättebra dag med Linda och fridor i Torsdags. och ja, idag har jag ju inte gjort så mycket mer än att ha stekt pannkakor och tränat. Men det är första gången jag är själv nu sen jag kom tillbaka till stockholm, och jag vet inte. Känslor kommer ikapp.
Just nu känner jag mig uppriktigt sagt ganska misslyckad (jag vet att det inte är så, men man kan inte styra över känslor)
Jag har inget jobb ändå om jag försökt, det går inte bra i skolan (jag vet att det är påsklov men jag har plugg ändå som jag måste göra men inte gör), jag känner inte att jag har något konkret som jag kan glädjas åt, jag har inte känt något ens i likheten av kärlek på många år, jag känner mig inte säker på mig själv heller - det känns som om jag står mellan två personer och jag vet vem jag vill vara men något håller mig kvar i den andra personen, och mitt hår är jätteslitet och jag kan inte ha det i knut längre för då blir det ett fågelbo av massa trassel, typ rasta bollar på mitt huvud. Jag vill träffa nya människor men vet inte hur och kommer aldrig till skott. Jag är pank och har inga sommarplaner (för att jag är pank) och om jag skulle få ett jobb så skulle det ändå vara ångest, bara för att jag har så fruktansvärt dåligt självförtroende när det kommer till att prestrera. Ohälsosamt dåligt självförtroende. Hur får man bra självförtroende?
Ja, det är ungefär det. Jag vet att det bara är någon svacka och jag är mycket väl medveten om allting bra i mitt liv. Jag har jättefina vänner, jättebra relation till min familj, jag bor i ett hus som jag trivs i och får mat och kärlek, jag har bra självkänsla, jag trivs bra i min skola och i min klass, jag trivs med mitt utseende och har inga komplex som får mig att må dåligt, jag har hälsa och ingen sjukdom eller liknande, ingenting traumatiskt har hänt mig och jag har bra förutsättningar för en bra framtid. Jag vet om allting. Men jag klagar ändå så sällan, så ikväll tillät jag mig till det.
Hoppas ni mår bra där ute iallafall, kram!
med solen i ögonen
Känner mig riktigt återhämtad och resan som jag tog var verkligen behövlig. Jag ska inte ens försöka beskriva känslan som jag hade där uppe, den går inte att beskriva. Men självklart är det skönt att vara tillbaka i ett vår-igt Stockholm också, ändå om jag mer än gärna hade stannat längre.
stockholm stockholm stockholm
It's good to be home.
