milkas

Den som ger:
Ger andra människor utrymme genom att lyssna, ställa frågor och engagera sig i andras dilemman.

Den som tar:
Tar plats och energi genom att fokusera på sig själv och sina upplevelser, och inte intressera sig för någon annan.


Jag känner mig stark i mig själv. Jag känner att jag tror på mig själv och på den jag är och på det jag tror på. Jag vet vad jag vill göra i höst, jag vet vad jag vill satsa på och vilka jag vill umgås med. Och den känslan är så himla skön, för jag vet att så länge jag tror på det jag gör och på den jag är så kommer det gå, det kommer gå så himla bra till och med.

Om man känner att man är olycklig, så kommer man aldrig bli lyckligare genom att fokusera på någon annans liv. Och när jag säger fokusera på någon annans liv så menar jag all fokus som någonsin går att lägga på någon annans liv. Allt mellan bara "prat" och riktig avundsjuka eller beundran. Om man är i ett olyckligt läge så ska man göra allt annat än att fokusera på någon annans liv.

Ibland brukar jag sitta och undra över hur alla människor ser på mig. För alla människor (även jag) tror att man vet mer om människor än vad man egentligen gör. Man tänker alltid på x antal saker då man ser en människa, och dessa saker som man tänker på tror man att man vet om den personen. Typ om jag ser en människa som jag halvkänner, så dyker massa tankar upp i mitt huvud om den personen. Exempel: självsäker, pinsam, familjekär, sysslar bara med hästar, känslosam, fjortis etc.   

Hur som helst så undrar jag vad alla människor i denna värld tänker om mig.

Jag är lycklig. Jag är så himla lycklig just nu.

Hej! Nu ska jag iväg och se Johnossi med lite vänner, tänkte bara säga det! Jag mår bra iaf.

Jag behöver tid för mig själv egentligen. Ändå är jag aldrig själv, jag behöver bli säkrare på mig själv. Jag vill lista ut vem jag vill vara. Varför är jag ständigt i kris? Jag kanske borde gå till en psykolog och fråga. Jag har personlighetskriser hela tiden och jag blir så trött.

jag vill lära mig flytande engelska
jag vill göra om mitt rum igen
jag vill köpa böcker som inspirerar
jag vill köpa en kalender som jag fastnar för
jag vill bara få det där jävla matteprovet överstökat och få ett jävla G
jag vill gå i kläder jag inte brukar gå i
jag vill verkligen hitta ny musik att dö för
jag vill ha nytt solpuder och nya hörlurar
jag vill ha bort alla mina tvivel som jag har på mig själv
jag vill åka till afrika
jag vill sluta oroa mig för mitt liv
jag vill kunna njuta av mitt egna sällskap, nu
jag vill ha lite bekräftelse
jag vill gå på stan lite själv
jag vill ta en kaffe med dig, för jag saknar dig och tycker om dig
och jag vill ta en kaffe med dig också, för du är en nyfunnen och bra vän som är bra bara
jag vill åka till paris och äta frukost där i solen med en vän som passar
jag vill till thailand i vinter
jag vill att allting ska kännas bra när skolan börjar
jag vill till milano i november


Jag är så mycket. Jag är så osäker samtidigt som jag är så säker. Jag är så utåtriktad samtidigt som jag är blyg. Jag är så ensam, samtidigt som om jag verkligen har ett stort kontaktnät. Jag är så självsäker samtidigt som jag har så mycket tvivel på mig själv. Jag tycker om mig själv så himla mycket, samtidigt som jag verkligen inte gör det heller. Jag tänker så mycket samtidigt som jag aldrig tänker.

Behöver typ någon som kramar om mig och säger att allting kommer bli så himla bra tillslut.

och det finns så många människor jag saknar, och som jag bara vill ha mera i mitt liv.

Drömmar. Drömmar om att komma ifrån stockholm, drömmar om att se världen, drömmar om att få lära känna nya människor, se nya platser. Jag drömmer om att få resa igenom olika kulturer, få uppleva kontrasten mellan olika människor, äta okänd mat. Jag drömmer om att få känna på att leva på riktigt, sättas inför utmaningar. Drömmar att få hjälpa människor, se människor och få chansen att sätta mig in i deras situation. Drömmar om annat liv, andra känslor. Jag vill bli inspirerad, facinerad och berörd.