milkas

Varför är jag hemma?

Självklart så blev jag, som aldrig är sjuk, SJUK dagen vi kom till borlänge. Så två dagar senare var det bara att ta första bästa tåg hem, jag kom hem igår alltså. Men som tur var så åker jag tillbaka till Borlänge imorgon igen, Torsdag. Jag är bara hemma nu för att friskna till lite och vila. Jag missar heller inga artister eller liknande. Allt jag missar är väl krök och häng med sköna människor. Men det har jag gjort i två och en halv dag redan, och det hade ändå inte varit roligt, eftersom jag är jättesjuk. Dessutom drog jag ner alla kändes det som. När jag var på mitt sjukaste (igår) så hade jag ingen röst (jag viskade), var förkyld, hade ont i halsen, magknip emellanåt, vätskebrist, blåsor på min tunga efter att jag sugit på så många halstabletter, hosta, hade ätit dåligt, sovit typ 3 timmar och vistats för mycket i solen. Ja, jag ville gråta hela dagen. Och det gjorde jag också.

Nu har jag sovit en natt hemma, druckit 3 typ liter vatten och fått i mig näring + vilat rösten lite. Har ägnat dagen åt att googla på vad man ska göra när man blir akut sjuk vid ett tillfälle då man verkligen inte har tid att vara sjuk, jag kan dela med mig av vad jag tagit lärdom av, om man är i det läget jag är i nu då:

- RÖK ABSOLUT INTE, och undvik miljöer där folk röker
- Ät chips, det är bra med salt och kryddor om man är förkyld
- Drick överdrivet mycket vatten
- Prata inte, och om du ska prata, prata lågt, viska gör bara allting värre
- Var i skuggan
- Ät halstabletter (bafucin rekomenderar jag starkt, läs på förpackningen hur många man ska ta, annars blir det som med mig, man får blåsor på tungan och fruktansvärt ont)
- Sov så mycket du bara kan
- Köp Sinova (Tabletter för förkylning, men dom stärker immunförsvaret också)
- Använd nässprej, och snyt dig ofta!
- Ät vittlök (Det hjälper mot allt)
- Drick te! Varmt vatten är bra mot halsont.
- Se till att du varken fryser eller svettas

Jag har haft en fantastisk helg. Bästa helgen på länge.
Av följande anledningar:

1. Jag har tagit bort mig från facebook. (mer frihet, mindre folk som dömer en, mindre folk att döma, mindre tid vid datan, mer ovetande om folk omkring = bry sig mindre, inga förväntningar på en längre, mer verklighet, mer markerad lyckokänsla etc)
2. Jag har umgåtts med Camilla och Lisa
3. Jag har cyklat
4. Jag har umgåtts med Christel. Vi har skrivit packningslista till peace and love, tagit ut och tittat på vårt tält, lekt arga leken, hyrt king kong och skrattat sönder oss åt de dåliga specialeffekterna i den filmen.
5. Jag har spelat match som gick skitbra och vi är serieledare med en marginal på 7 poäng sådär lagom till sommaruppehåll
6. Sommaruppehåll i fotbollen! (dvs mindre press)
7. Jag har haft en fantastisk sommarkväll på  fina Dalarö med Anna, Felicia, Ewe, Ella, Kevin och Philippa. Kvällen gick åt till att lyssna på tomas ledin, doppa frukt i smält choklad, leka barnsliga lekar, dansa fult och prata om allt mellan hur man helst bajsar och olika vänskapsrelationer. Kvällen avslutades med lite te och O.C - tittande. Jag och Anna vaknade upp redan klockan 8 morgonen efter av att någon ropade att det var 25 grader ute och blå himmel. Så vi bokstavligen hoppade upp ur sängen och gick ut, utan en tanke på vad vi skulle göra. Det slutade iallafall med att vi tog en lång promenad runt hela Dalarö. Så himla fint, det är som en liten dock-by. Fylld med små vita hus med blåa fönsterluckor, trevliga människor som ler och hälsar, klart vatten och nybyggda bryggor, vita bänkar och vackra blommor längs hela vattnet. Om man går längs vattnet doftar det sommar, sjö och nysågat trä. Och om man går i de små, kringliga och söta gatorna i själva "centrum" doftar det nybakat och bageri. Det går inte att beskriva. Det är små och söta cafeér, butiker och bagerier överallt och allt som är där har en speciell design. Man kan bara inte sluta le när man går omkring där! Så facinerande. När vi kom tillbaka runt 11 ungerfär så doftade det pannkakor i hela huset. Felicia och Ella hade alltså stått och stekt pannkakor till hela högen. Ewe sov fortfarande, men jag, Philippa och Anna tog med lite filtar, köpte med oss några kaffe och satte oss på en äng vid en liten park lite längre ner och solade i flera timmar. Och efter ett tag kom Ewe ner med pannkakor till oss! Som vi åt tillsammans med kolasås. Det har verkligen varit ett fantasitskt dygn på Dalarö med bara fina människor som varit riktigt sköna att hänga med.
8. Jag har övningskört
9. Jag ska plugga matte... Gjorde det i Fredags och då kändes det bra, så jag tror faktiskt det ska gå bra nu med. Men i kombination med lite kaffe, lite dagboksuppdaterande och tankar på den bra helgen jag haft så kommer det nog bli väldigt bra.


Den största anledningen till att den här helgen känts så himla bra är inte bara den att jag känner som så att jag haft jätteroligt och gjort massor. Självklart är det också något jag känner mig glad för. Men den allra största anledningen till att jag känner att den varit så bra är för att allt jag gjort har känt så äkta. Jag har umgåtts med människor jag verkligen tycker om, som känner mig och som jag vet bekräftar mig för den jag är, jag har gjort saker som jag älskar att göra och jag har skrattat av hela mitt hjärta, men ändå stundtals varit seriös. Jag har liksom kunnat vara mig själv till hundra hela helgen och ja, jag har bara mått riktigt jävla bra.

Den enda människan jag verkligen saknar i mitt liv just nu är Linda som är i USA. Jag saknar henne verkligen, men på onsdag kommer hon hem och ÅH så jag ska ge henne en stor kram. Men om hon hade varit hemma så hade jag varit lycklig. Eller jag känner mig lycklig, men jag hade väl snarare varit överlycklig.

Jag tror jag ska börja blogga lite mera nu, det känns som att det är dags och jag känner mig redo. För nu har jag suttit i några timmar och klippt och klistrat och imorgon ska jag ha min nya klänning och vädret tillåter.

Och det känns inte mer än helt rätt. Förlåt för min frånvaro.

Konsten att leva sitt egna liv hörni. Jag imponeras av människor som lyckas med det till fullo.

Jag älskar att titta på andras liv, jag älskar det verkligen, jag får liksom inte nog. Och man kan titta på en annans människas liv på tusen olika sätt. Genom att till exempel lyssna på någon annans ipod, lyssna till andras sjuka berättelser, läsa andras bloggar, lyssna på olika människors samtal på tunnelbanan, titta på andras bilder, höra andras åsikter om nyheter, sätta sig in i andras situationer om det är något tjaffs, läsa någon annans sms, besöka en väns hus, sätta sig mitt i en lekpark och titta på barnfamiljer, läsa en självbiografi etc. För mig är allt detta inspiration, människor och deras liv inspirerar mig något otroligt och jag tror verkligen på att varje människa jag pratar med ger mig något. Det tror jag också är anledningen till varför jag varje gång jag känner mig rastlös vill träffa en ny människa. Och anledningen till att jag känner mig rastlös är oftast för att jag har inspirationstorka. Och då är allt jag behöver är att se, känna och tycka något nytt. Och då resulterar det i att jag vill träffa en ny människa, eftersom andra människor är för mig min största inspirationskälla.

Men varför all denna inspiration? Jag vet inte hur det är för andra, men då jag ser hur andra lever sina liv, väljer sina val osv, så kan jag enklare sätta fingret på vad jag vill.
Jag kan mycket enklare skilja på vad jag vill och på vad jag inte vill genom att se, läras och inspireras av andra människor.

Jag har en uppgift i mitt liv, en enda uppgift. Och den uppgiften går ut på att göra mig själv lycklig och tillfreds. Eftersom vi alla är olika, vill olika, har olika förutsättningar, olika erfarenheter så är det omöjligt att tro att om man gör som en annan människa som verkar vara lycklig gör, så blir man själv lycklig. Man får inte fastna för länge i ett läge där man tittar för mycket på andras framgångar, för deras framgångar kommer aldrig bli dina framgångar ändå. Jag tror det är viktigt att inspireras av andra människor, men undvika att ta efter. Man måste göra allting på sitt egna personliga sätt. Små saker i vardagen är det viktigt att man gör på sitt egna sätt. För på så vis så kommer man tillslut få mer koll på vem man själv är och på vad man själv vill.
    Jag ska inte banka vett i era huvuden, för just nu sitter jag fast i ett sådant läge jag just beskrev. Jag kan inte skilja på hur jag vill leva och hur jag inte vill leva. Mina vänner är varandras motsatser, jag upplever att jag passar med alla. Men det känns som jag slits mellan 13 olika håll. Och ju mer tiden går, desto säkrare blir hela min omgivning på deras "grej". Och jag står på samma ställe och trampar. Bokstavligen.

Så allt jag vill just nu är att flytta, flytta till norrköping eller whatever. Bo i en liten lägenhet för mig själv, inreda den utan någon annans åsikter, sätta upp bilder som jag vet betyder något för mig, gå ut på stan i kläder som jag vet är jag och börja något nytt där.

Nej det vill jag väl egentligen inte. Men ni förstår känslan.

Jag har en bild av mitt liv. Jag har en bild över hur jag vill att mitt liv ska se ut, hur människorna i det ska vara, hur jag ska vara, hur mina relationer ska se ut, vart jag ska resa och vad jag ska uppleva. Jag vet inte om det är bra att ha en sådan bild, eller dåligt. Men då min bild av mig själv och mitt liv inte består av mycket olycka, många misslyckanden och diverse så får jag panik så fort mitt liv börjar gå i ett spår som jag inte innan föreställt mig att det ska gå i. Jag är van vid att alltid ha kontroll över mig själv och över mitt egna liv, och när jag helt plötsligt tappar den kontrollen och börjar känna saker jag inte är van vid så blir jag galen. Jag får panik och vet inte alls hur jag ska hantera det. Jag är rädd att gå miste om något i mitt liv, jag vill verkligen vara lycklig och jag är redo att göra allt för att få det jag vill ha. Men å andra sidan så vet jag om att livet inte består av endast lycka. Men jag vill inte sitta och vänta på bättre tider, jag kan inte acceptera att allting inte känns jättebra. Jag känner mig som en dålig människa som inte tar vara på min tid om jag sitter hemma och tycker synd om mig själv. Fast än jag innerst inne vet att det är något man också ska gå igenom.

Fast vadå ska? Vem har sagt att man ska göra på ett visst sätt? Finns det ens några "ska-n" ?

Jag känner mig som världens mest vilsna, osäkra, rädda och förvirrade tonåring. Och den delen av mig finns inte med i min ideal-bild av mitt egna liv och mitt egna jag. Men vad ska jag göra? jag kan inte styra över det, hur mycket jag än försöker. Jag är vilsen, osäker, rädd och förvirrad. Och ja, det tar verkligen emot att erkänna och säga det. Men jag har lovat mig själv att aldrig ljuga för mig själv, eller omgivningen. Så jag får bara säga precis som det är. Jag känner mig riktigt vilsen i mitt egna liv.