milkas

Jag har kommit på en grej som är helt sjuk, jag är själv chockad över att jag känner som jag gör. Jag tycker själv att det låter helt sjukt när jag säger det men jag skulle helt seriöst kunna tänka mig att vara med i Big Brother, förstå det! Jag skulle kunna göra det bara för att det är så sjukt. Bara för att få uppleva något som är helt utöver ens vardag. Jag tror faktiskt att man skulle lära sig väldigt mycket om både sig själv och om andra människor. Och jag skulle lätt kunna göra det bara för att sätta lite krydda på min vardag, få vara med om något unikt, få erfarenheter som ingen annan har ens möjlighet att få. Men visst, det kan ge dåligt intryck då man söker arbete till exempel arbete. Fast ändå, det borde väl bero på vad man gjorde sig själv känd för i programmet? Jag skulle också kunna göra det bara för att minska folks förväntningar på mig, folks fördomar och folks tankar om mig. Jag vill inte att någon ska kunna sitta med makten att kunna säga hur jag är, vem jag är och att jag är så och så och aldrig aldrig kunna göra så eller så.

Alltså jag hatar känslan av att folk har förväntningar på mig, förväntningar på att jag ska vara av en viss sort, jag hatar att bli kategoriserad. Jag vill inte tillhöra en grupp, jag vill inte tillhöra en person, jag vill inte att någon ska säga vilken stil jag har, vilken musik jag lyssnar på eller vad som är typiskt mig att göra. Folk som känner mig kan nog uttala sig ganska mycket, men det känns okej för det är ju sanna ord. Men det finns så mycket människor som tror sig känna mig så mycket bättre än vad dom gör, som har en hel del fördomar om mig. För så fungerar världen, men jag ska aldrig tillåta mig att vara någon som någon annan vill se mig. Man ska våga bryta folks förväntningar och göra det som faller en in. Alla förändras, därför kan inte jag säga att jag känner någon i alla lägen- för alla förändras hela tiden.

Tanken slog mig ikväll iallafall, att jag skulle kunna tänka mig att vara med i Big Brother, intressant.