milkas

Längtar tillbaka till gårdagen, att dansa är en jävligt bra medicin om man bara vill ha kul och slippa tänka på diverse problem. mmmmmmmmmmmm

Jag har faktiskt en sak jag vill prata ut om. Eller en sak som jag verkligen gått runt och tänkt på och sen kände jag att det var ett tag sen jag kom med ett sånt där pellehartänktochnuvillhondelamedsigavsinaenligthennesmartatankar-inlägg. Så jag tänkte att jag ska disskutera det jag tänkt på i det här inlägget.

Hur som helst är ämnet förväntningar.

Alla människor som vandrar runt här på jorden (eller åtminstone i Sverige och liknande länder som har mage att ha dessa egentligen väldigt oviktiga i-landsproblem) går ständigt runt och känner att folk omkring oss har en mer eller mindre stor hög med förväntningar på en. Jag kopplar genast samman detta fenomen med ord som mod, begränsningar och blyghet. Varför gör jag det? Grejen är såhär att alla har förväntningar på sig. Folk förväntar sig att individer ska vara på ett visst sätt, säga på ett visst sätt, bete sig på ett visst sätt och bla bla bla. Och ju mer medveten man blir om ens omgivnings förväntningar desto mindre vågar man göra saker som bryter förväntningarnas mönster. Det finns så många som känner att dom har så mycket förväntningar på sig så dom blir tvingade att gå på tå hela tiden, i rädsla för att göra minsta lilla fel som skulle få människor att reagera och tycka personen i fråga var konstig. Det finns få människor som vågar göra precis som dom känner för när dom känner för det, just för att man vet att folk kommer stanna upp och tycka att man är konstig. Eftersom man gör inte som man förväntas att göra. 
   Jag tycker att vi vänder på det en gång. Jag som människa i det svenska samhället förväntar mig saker av folk runt omkring mig. Jag förväntar mig att folk på tunnelbanan ska sitta tysta och stilla, jag förväntar mig att folk som redovisar ska komma med en redovisning, jag förväntar mig att folk på stan ska ha normala kläder och gå och shoppa osv. Men det händer väldigt ofta att folk gör saker som får mig att stanna upp och tycka personen är konstig. Om det är en person på stan går jag vidare och behåller den tanken, att personen där på stan som inte gick som normalt folk, utan hoppade fram på ett väldigt flummigt sätt var konstig. Jag träffar dock aldrig personen igen, jag drar bara slutsatsen att det finns konstiga människor. Om det råkar vara någon i min klass dock, som borde komma i kläder från gina tricot helt plötsligt kommer i kläder från monki, så blir min första tanke den samma som killen på stan. "Hon har blivit konstig". MEN. MEN! Nästa dag, eller kanske till och med nästa timme så har den tanken försvunnit, jag börjar genast acceptera det faktum på att hon i min klass köpt kläder från monki. Efter några månader är ingenting konstigt längre, eftersom den här personen fortsatte med att varje dag bryta mina förväntningar. Hon kom i olika kläder varje dag och började göra saker som hon till en början inte borde göra. Tillslut var ingenting konstigt. För hon bröt mina förväntningar, jag kunde inte förvänta mig något, för det gick inte att förvänta sig något då hon hela tiden gjorde precis som hon ville när hon ville det.
    Fattar ni poängen? Ingen är mer begränsad än vad man själv gör sig till. Man sätter själv folk i sin omgivnings förväntningar på en, dom bestämmer man helt själv. Jag har makten att göra vad jag vill, när jag vill och hur jag vill. och jag vet att folk kommer köpa allt jag gör fortare än vad jag tror. Jag tror att det är en slags försvarsmekanism, man tål inte att någon sticker ut så istället för att köpa det direkt går man i försvar och attakerar personen med duärkonstig-tankar. Men människan är en så pass svag varelse så tillslut så köper man personens idé.

Hur som helst så tycker jag att alla ska jobba på att sluta tycka folk är konstiga, sluta ha förväntningar på folk. Man kan inte förvänta sig något av någon, för alla människor har makten att göra precis vad dom vill när dom vill och eftersom vi kan göra så finns risken att vi byter riktning lite då och då, det är ingenting konstigt. Jag beundrar människor som ständigt bryter folks förväntningar. Tänk vad skönt det vore att ha ett sånt liv! Ett liv där ingen har några förväntningar på en. Man kan göra precis som man vill när man vill. Jag tycker att alla ska se till att skaffa sig ett sånt liv. Man ska leva ut sina personligheter, lyssna på sin inre röst och följa sina impulser. För det finns inga jävla gränser i livet, de enda gränserna som finns är de man själv satt ut. Och vi alla vet innerst inne hur mycket vi hatar folk som är förutsägbara, vi alla älskar när det händer konstiga, oväntade saker och när vi möter på speciella människor. Och när det sker något konstigt, ligger det alltid en sådan person i grunden, en sån person som bryter allas förväntningar, som inte har några gränser och som följer sina egna impulser. En sån människa som alla vill vara, men ingen vågar.

Och bara för det ska jag avsluta det här inlägget med att skriva bajs. Och lägga ut en bild på bajs, bara för att ni verkligen inte förväntade er det.

Bajs.

Jag mår bra och trivs med livet. Och jag har bränt min rumpa.

Hemma och hel. Så hel som man kan bli faktiskt.

Peace var ett roligt äventyr som jag sent kommer att glömma. Under veckan har jag lyssnat på varierad musik, inspirerats av konstiga människor, suttit i trasiga brasse-stolar, svettat mig igenom nätterna, ätit frukostpåse för 40 kronor, blivit tvångskysst, druckit alkohol alltför tidigt på dagen, gått i andras kläder, skrattat sönder mig, lekt arga leken, sovit med folk jag inte hade en aning om fanns innan peace, gått barfota, hållt folks händer till bra livemusik, gått på illaluktande dass och pratat med så sjukt mycket folk. Veckan blev inte som jag tänkt mig i och med att jag blev sjuk och tvingades åka hem över två nätter mitt i veckan. Men jag kan inte vara annat än jättenöjd ändå. Har varit med om så sjuka händelser, pratat med så mycket folk och sett så många bra band. + att jag hade så många av mina kära där runt omkring mig hela tiden också. Allting har varit så lugnt, man har inte haft koll på tiden, pratat med främlingar var utan att det alls var konstigt, inte haft några planer utan tagit allt som det kommit. Och jag älskar det, det är verkligen något av det bästa jag vet. 
   Men en ny plats, med nya människor, nya upplevelser och erfarenheter har gett mig ytterligare fler tankeställare och jag har funderat en del sen jag kom hem. Har iallafall kommit fram till att jag lätt skulle kunna åka tillaka dit, och jag tycker att alla som tvekar på att göra det borde tänka om igen och inte se festival är ett ställe som man bara super och strular med folk på. Man kan hitta så många anledningar till att åka dit. Jag trodde att det skulle vara många killar som bara ville ligga, folk som söp på dagen och var allmänt dräggiga. och det var det, det var massa folk av den sorten. Men bara för det betyder det inte att man själv måste välja den livsstilen när man är där. Jag har fått ut jättemycket av veckan, som jag inte trodde att jag skulle kunna få när jag åkte dit.