milkas

Jag ska bli mera spontan, åka hem till folk spontant, fika spontant, handla spontant, prata spontant, sova spontant, smsa spontant. Mitt liv ska bli mera spontant!

Jag vill köpa en bra digitalkamera. Jag VET att det hade gjort mig till en snäppet lyckligare människa.

Jag ska göra ett album, med bilder som gör mig lycklig. Och som påminner mig om vad som är bra i mitt liv.

Jag ska åka till bibloteket och låna böcker. Inga romaner, utan mer böcker om saker som intresserar mig. Drömtydning, kroppspråk, självboagrafer osv. Låna bok efter bok som jag tror kan ge mig något, som jag kan lära mig något av, inspireras av.

Jag ska skriva ett nytt CV och gå ut och lämna och verkligen gå in för det lite mer den här gången.


Det var det. Nu kommer Magdis hem till mig, jag ska bjuda henne på chai och njuta av hennes vänskap. Hugs!

Är glaset halvtomt eller halvfullt?

Inatt drömde jag att jag blev jagad av ett lejon, lejonet var jättesnäll mot min familj och andra människor runt omkring mig, men just mot mig blev den jätteaggresiv. Och jag hade panikänsla igenom hela drömmen verkligen, hur obehagligt som helst. Och jag sprang genom skogar, över berg, på åkrar, genom städer och jag var så jävla trött. Och sen slogs jag med lejonet också. Och lejonet var typ jätteaggresiv bara av att se en bild på mig. Jag googlade på det och fick fram:




Lejon : Lejon symboliserar mäktiga personer och auktoriteter. Alltså, om du drömmer att ett lejon blir argt på dig, så berättar det om en mäktig persons ilska. Slåss du med ett lejon, så kommer du att strida med en stark och mäktig man. En dröm om ett lejon utlovar också uppskattning och popularitet


Hm.

Jag måste köpa en kamera, jag måste köpa mig en egen kamera. För att ta bilder är för mig att göra något vettigt, att skapa något. Och jag ska köpa mig en bra digitalkamera, och det ska ske i helgen. Jag behöver få lite inspiration och man kan faktiskt inspirera sig själv. och jag blir glad av att ta bilder och fånga ögonblick, det är roligt.
sen måste jag fika mera, ta upp kontakter som jag tappat, vara lite mer kreativ och försöka lista ut mera vad jag vill göra efter gymnasiet. Just nu behöver jag umgås mera, ta vara på mina vänner. Men framförallt prioritera vänner.

man ska aldrig sluta orka leva sitt liv

Jag har inte satt min fot utomhus idag. Jag har i princip legat i soffan hela dagen och tittat på one tree hill. Vet inte varför jag skriver, jag är rastlös och tankspridd antar jag.

Vänner är så bra. Dom är så bra!

fan vad jag känner mig deppig. Jag känner mig orklös, jag känner inte för att ta tag i mitt liv som jag brukar. Jag känner att allt är meningslöst och jag känner ingen glöd för livet. Det känns hemskt. jag känner inte för att ha roligt, för att festa eller vara glad. ingenting just nu ger mig glädje. och det var länge sen som jag kände att mitt liv faktiskt kändes meningslöst. Jag menar absolut inte att jag inte känner för att leva. Men allt känns bara meningslöst. svartvitt. jag känner mig tom och mitt liv känns tomt, och jag känner inte för att fylla det med något. och jag brukar alltid känna att jag vill göra något med mitt liv, men för första gången på länge så känner jag att jag inte vill göra något med mitt liv, ingenting känns meningsfullt. jag har ingen ork, jag har ingen fantasi, jag känner mig negativ. allting känns meningslöst

min värsta rädsla är att bli deprimerad. jag är så fruktansvärt rädd för att vara ledsen. jag är väldigt, och då menar jag verkligen väldigt sällan riktigt ledsen. jag kan ha känslomässiga dagar då jag känner mig nere, men i grunden har jag alltid sett till att jag har varit lycklig, men haft dagar då jag är mindre lycklig. Men just nu känner jag mig till grunden olycklig, och att jag kan ha bra dagar. men jag är rädd för att det inte ska ändras, jag är rädd att det ska vara länge. så att jag till slut ska bli deprimerad och olycklig.

näej, det var riktigt länge sen, jag vill nästan säga aldrig för jag kan inte ens minnas att jag känt en sån här hopplöshet någonsin. Jag var deppig många gånger förut i mitt liv, men det var ändå annorlunda? det var om mindre saker och det var liksom en tonårsgrej kändes det som. men just nu känner jag mig allmänt hopplös, allting känns hopplöst och det är riktigt skrämmande att jag känner så.
jag kanske överreagerar, det kanske går över redan imorgon. jag hoppas så innerligt att det inte håller i sig, det är också därför jag skriver om det nu för att jag får sån panik över mitt egna sätt att tänka.

Jag orkade verkigen inte göra klart psykologin
Jag orkade verkligen inte skriva något mer på religionen
Jag orkade inte gå upp ur sängen ens
Jag orkade inte läsa samhällsläxan
Jag orkade inte göra foto uppgiften
Jag orkade inte anstränga mig för att göra en bra frukost
Jag orkade inte städa mitt rum. Att tömma papperskorgen kändes bara jobbigt
Jag orkade inte ens bry mig om att duscha
Jag orkade inte sysselsätta mig
Jag orkade inte sova

Men jag orkar verkligen inte hamna efter någonstans, och jag orkar inte vara deppig egentligen. Så jag gjorde bara tvärt emot allting som jag inte orkade. Jag gjorde psykologin och skickade in den, jag skrev lite mer på religionen, jag gick upp ur sängen, läste igenom samhällen, gjorde foto uppgiften och skickade in den, ansträngde mig för en ordentlig frukost, städade mitt rum och spelade glad musik, jag duschade länge, jag sov innan tolv och ansträngde mig för att inte vara rastlös´.

jag har inte tid att må dåligt. jag får inte må dåligt nu.

Jag känner för att satsa på skolan, jag känner för att plugga och få bästa möjliga betyg jag kan åstadkomma! Så inatt ska jag ge mig på psykologin och försöka få mycket gjort. Jag tänkte satsa på natt plugg med mycket kaffe och ja, mycket plugg, så mycket som jag känner att jag orkar.

Just nu har jag dunkande huvudverk.  Men jag tror att det är en sån här efteralltärklart- huvudverk, typ som många blir sjuka  precis efter när dom intensivt jobbat hårt en kort period. Huvudverken ska nog släppa.

Jag måste inse en sak också, återigen. Jag måste inse att jag kommer att hinna göra allt jag vill göra. Det viktigaste av allt är att jag gör allt för att må bra här där jag står just nu. Och om man mår dåligt en period så kommer man ta igen sig, man missar inte något, tvärt om snarare : alla ska må dåligt ibland, och det är bara nyttigt att göra det, det är en del av livet. När det väl händer känns det alltid som fel tillfälle, men det är väl det som är grejen. När man ska må dåligt ska inte något kännas rätt. och så har jag känt senaste månaden, ingenting har varken varit eller känts rätt.

Jag tror man har den här ideal-bilden långt bak i ens huvud. Man ska vara lycklig och det ska vara på det här och det här viset. och plötsligt kommer man in i en period som inte alls passar in på det, och då känner man sig helt fel och.. misslyckad?

Nu ska jag plugga iallafall. Och kämpa, jag ska kämpa!