milkas

Den som ger:
Ger andra människor utrymme genom att lyssna, ställa frågor och engagera sig i andras dilemman.

Den som tar:
Tar plats och energi genom att fokusera på sig själv och sina upplevelser, och inte intressera sig för någon annan.


Jag känner mig stark i mig själv. Jag känner att jag tror på mig själv och på den jag är och på det jag tror på. Jag vet vad jag vill göra i höst, jag vet vad jag vill satsa på och vilka jag vill umgås med. Och den känslan är så himla skön, för jag vet att så länge jag tror på det jag gör och på den jag är så kommer det gå, det kommer gå så himla bra till och med.

Om man känner att man är olycklig, så kommer man aldrig bli lyckligare genom att fokusera på någon annans liv. Och när jag säger fokusera på någon annans liv så menar jag all fokus som någonsin går att lägga på någon annans liv. Allt mellan bara "prat" och riktig avundsjuka eller beundran. Om man är i ett olyckligt läge så ska man göra allt annat än att fokusera på någon annans liv.

Ibland brukar jag sitta och undra över hur alla människor ser på mig. För alla människor (även jag) tror att man vet mer om människor än vad man egentligen gör. Man tänker alltid på x antal saker då man ser en människa, och dessa saker som man tänker på tror man att man vet om den personen. Typ om jag ser en människa som jag halvkänner, så dyker massa tankar upp i mitt huvud om den personen. Exempel: självsäker, pinsam, familjekär, sysslar bara med hästar, känslosam, fjortis etc.   

Hur som helst så undrar jag vad alla människor i denna värld tänker om mig.

Jag är lycklig. Jag är så himla lycklig just nu.

Hej! Nu ska jag iväg och se Johnossi med lite vänner, tänkte bara säga det! Jag mår bra iaf.

Jag behöver tid för mig själv egentligen. Ändå är jag aldrig själv, jag behöver bli säkrare på mig själv. Jag vill lista ut vem jag vill vara. Varför är jag ständigt i kris? Jag kanske borde gå till en psykolog och fråga. Jag har personlighetskriser hela tiden och jag blir så trött.

jag vill lära mig flytande engelska
jag vill göra om mitt rum igen
jag vill köpa böcker som inspirerar
jag vill köpa en kalender som jag fastnar för
jag vill bara få det där jävla matteprovet överstökat och få ett jävla G
jag vill gå i kläder jag inte brukar gå i
jag vill verkligen hitta ny musik att dö för
jag vill ha nytt solpuder och nya hörlurar
jag vill ha bort alla mina tvivel som jag har på mig själv
jag vill åka till afrika
jag vill sluta oroa mig för mitt liv
jag vill kunna njuta av mitt egna sällskap, nu
jag vill ha lite bekräftelse
jag vill gå på stan lite själv
jag vill ta en kaffe med dig, för jag saknar dig och tycker om dig
och jag vill ta en kaffe med dig också, för du är en nyfunnen och bra vän som är bra bara
jag vill åka till paris och äta frukost där i solen med en vän som passar
jag vill till thailand i vinter
jag vill att allting ska kännas bra när skolan börjar
jag vill till milano i november


Jag är så mycket. Jag är så osäker samtidigt som jag är så säker. Jag är så utåtriktad samtidigt som jag är blyg. Jag är så ensam, samtidigt som om jag verkligen har ett stort kontaktnät. Jag är så självsäker samtidigt som jag har så mycket tvivel på mig själv. Jag tycker om mig själv så himla mycket, samtidigt som jag verkligen inte gör det heller. Jag tänker så mycket samtidigt som jag aldrig tänker.

Behöver typ någon som kramar om mig och säger att allting kommer bli så himla bra tillslut.

och det finns så många människor jag saknar, och som jag bara vill ha mera i mitt liv.

Drömmar. Drömmar om att komma ifrån stockholm, drömmar om att se världen, drömmar om att få lära känna nya människor, se nya platser. Jag drömmer om att få resa igenom olika kulturer, få uppleva kontrasten mellan olika människor, äta okänd mat. Jag drömmer om att få känna på att leva på riktigt, sättas inför utmaningar. Drömmar att få hjälpa människor, se människor och få chansen att sätta mig in i deras situation. Drömmar om annat liv, andra känslor. Jag vill bli inspirerad, facinerad och berörd.

Längtar tillbaka till gårdagen, att dansa är en jävligt bra medicin om man bara vill ha kul och slippa tänka på diverse problem. mmmmmmmmmmmm

Jag har faktiskt en sak jag vill prata ut om. Eller en sak som jag verkligen gått runt och tänkt på och sen kände jag att det var ett tag sen jag kom med ett sånt där pellehartänktochnuvillhondelamedsigavsinaenligthennesmartatankar-inlägg. Så jag tänkte att jag ska disskutera det jag tänkt på i det här inlägget.

Hur som helst är ämnet förväntningar.

Alla människor som vandrar runt här på jorden (eller åtminstone i Sverige och liknande länder som har mage att ha dessa egentligen väldigt oviktiga i-landsproblem) går ständigt runt och känner att folk omkring oss har en mer eller mindre stor hög med förväntningar på en. Jag kopplar genast samman detta fenomen med ord som mod, begränsningar och blyghet. Varför gör jag det? Grejen är såhär att alla har förväntningar på sig. Folk förväntar sig att individer ska vara på ett visst sätt, säga på ett visst sätt, bete sig på ett visst sätt och bla bla bla. Och ju mer medveten man blir om ens omgivnings förväntningar desto mindre vågar man göra saker som bryter förväntningarnas mönster. Det finns så många som känner att dom har så mycket förväntningar på sig så dom blir tvingade att gå på tå hela tiden, i rädsla för att göra minsta lilla fel som skulle få människor att reagera och tycka personen i fråga var konstig. Det finns få människor som vågar göra precis som dom känner för när dom känner för det, just för att man vet att folk kommer stanna upp och tycka att man är konstig. Eftersom man gör inte som man förväntas att göra. 
   Jag tycker att vi vänder på det en gång. Jag som människa i det svenska samhället förväntar mig saker av folk runt omkring mig. Jag förväntar mig att folk på tunnelbanan ska sitta tysta och stilla, jag förväntar mig att folk som redovisar ska komma med en redovisning, jag förväntar mig att folk på stan ska ha normala kläder och gå och shoppa osv. Men det händer väldigt ofta att folk gör saker som får mig att stanna upp och tycka personen är konstig. Om det är en person på stan går jag vidare och behåller den tanken, att personen där på stan som inte gick som normalt folk, utan hoppade fram på ett väldigt flummigt sätt var konstig. Jag träffar dock aldrig personen igen, jag drar bara slutsatsen att det finns konstiga människor. Om det råkar vara någon i min klass dock, som borde komma i kläder från gina tricot helt plötsligt kommer i kläder från monki, så blir min första tanke den samma som killen på stan. "Hon har blivit konstig". MEN. MEN! Nästa dag, eller kanske till och med nästa timme så har den tanken försvunnit, jag börjar genast acceptera det faktum på att hon i min klass köpt kläder från monki. Efter några månader är ingenting konstigt längre, eftersom den här personen fortsatte med att varje dag bryta mina förväntningar. Hon kom i olika kläder varje dag och började göra saker som hon till en början inte borde göra. Tillslut var ingenting konstigt. För hon bröt mina förväntningar, jag kunde inte förvänta mig något, för det gick inte att förvänta sig något då hon hela tiden gjorde precis som hon ville när hon ville det.
    Fattar ni poängen? Ingen är mer begränsad än vad man själv gör sig till. Man sätter själv folk i sin omgivnings förväntningar på en, dom bestämmer man helt själv. Jag har makten att göra vad jag vill, när jag vill och hur jag vill. och jag vet att folk kommer köpa allt jag gör fortare än vad jag tror. Jag tror att det är en slags försvarsmekanism, man tål inte att någon sticker ut så istället för att köpa det direkt går man i försvar och attakerar personen med duärkonstig-tankar. Men människan är en så pass svag varelse så tillslut så köper man personens idé.

Hur som helst så tycker jag att alla ska jobba på att sluta tycka folk är konstiga, sluta ha förväntningar på folk. Man kan inte förvänta sig något av någon, för alla människor har makten att göra precis vad dom vill när dom vill och eftersom vi kan göra så finns risken att vi byter riktning lite då och då, det är ingenting konstigt. Jag beundrar människor som ständigt bryter folks förväntningar. Tänk vad skönt det vore att ha ett sånt liv! Ett liv där ingen har några förväntningar på en. Man kan göra precis som man vill när man vill. Jag tycker att alla ska se till att skaffa sig ett sånt liv. Man ska leva ut sina personligheter, lyssna på sin inre röst och följa sina impulser. För det finns inga jävla gränser i livet, de enda gränserna som finns är de man själv satt ut. Och vi alla vet innerst inne hur mycket vi hatar folk som är förutsägbara, vi alla älskar när det händer konstiga, oväntade saker och när vi möter på speciella människor. Och när det sker något konstigt, ligger det alltid en sådan person i grunden, en sån person som bryter allas förväntningar, som inte har några gränser och som följer sina egna impulser. En sån människa som alla vill vara, men ingen vågar.

Och bara för det ska jag avsluta det här inlägget med att skriva bajs. Och lägga ut en bild på bajs, bara för att ni verkligen inte förväntade er det.

Bajs.

Jag mår bra och trivs med livet. Och jag har bränt min rumpa.

Hemma och hel. Så hel som man kan bli faktiskt.

Peace var ett roligt äventyr som jag sent kommer att glömma. Under veckan har jag lyssnat på varierad musik, inspirerats av konstiga människor, suttit i trasiga brasse-stolar, svettat mig igenom nätterna, ätit frukostpåse för 40 kronor, blivit tvångskysst, druckit alkohol alltför tidigt på dagen, gått i andras kläder, skrattat sönder mig, lekt arga leken, sovit med folk jag inte hade en aning om fanns innan peace, gått barfota, hållt folks händer till bra livemusik, gått på illaluktande dass och pratat med så sjukt mycket folk. Veckan blev inte som jag tänkt mig i och med att jag blev sjuk och tvingades åka hem över två nätter mitt i veckan. Men jag kan inte vara annat än jättenöjd ändå. Har varit med om så sjuka händelser, pratat med så mycket folk och sett så många bra band. + att jag hade så många av mina kära där runt omkring mig hela tiden också. Allting har varit så lugnt, man har inte haft koll på tiden, pratat med främlingar var utan att det alls var konstigt, inte haft några planer utan tagit allt som det kommit. Och jag älskar det, det är verkligen något av det bästa jag vet. 
   Men en ny plats, med nya människor, nya upplevelser och erfarenheter har gett mig ytterligare fler tankeställare och jag har funderat en del sen jag kom hem. Har iallafall kommit fram till att jag lätt skulle kunna åka tillaka dit, och jag tycker att alla som tvekar på att göra det borde tänka om igen och inte se festival är ett ställe som man bara super och strular med folk på. Man kan hitta så många anledningar till att åka dit. Jag trodde att det skulle vara många killar som bara ville ligga, folk som söp på dagen och var allmänt dräggiga. och det var det, det var massa folk av den sorten. Men bara för det betyder det inte att man själv måste välja den livsstilen när man är där. Jag har fått ut jättemycket av veckan, som jag inte trodde att jag skulle kunna få när jag åkte dit.

Varför är jag hemma?

Självklart så blev jag, som aldrig är sjuk, SJUK dagen vi kom till borlänge. Så två dagar senare var det bara att ta första bästa tåg hem, jag kom hem igår alltså. Men som tur var så åker jag tillbaka till Borlänge imorgon igen, Torsdag. Jag är bara hemma nu för att friskna till lite och vila. Jag missar heller inga artister eller liknande. Allt jag missar är väl krök och häng med sköna människor. Men det har jag gjort i två och en halv dag redan, och det hade ändå inte varit roligt, eftersom jag är jättesjuk. Dessutom drog jag ner alla kändes det som. När jag var på mitt sjukaste (igår) så hade jag ingen röst (jag viskade), var förkyld, hade ont i halsen, magknip emellanåt, vätskebrist, blåsor på min tunga efter att jag sugit på så många halstabletter, hosta, hade ätit dåligt, sovit typ 3 timmar och vistats för mycket i solen. Ja, jag ville gråta hela dagen. Och det gjorde jag också.

Nu har jag sovit en natt hemma, druckit 3 typ liter vatten och fått i mig näring + vilat rösten lite. Har ägnat dagen åt att googla på vad man ska göra när man blir akut sjuk vid ett tillfälle då man verkligen inte har tid att vara sjuk, jag kan dela med mig av vad jag tagit lärdom av, om man är i det läget jag är i nu då:

- RÖK ABSOLUT INTE, och undvik miljöer där folk röker
- Ät chips, det är bra med salt och kryddor om man är förkyld
- Drick överdrivet mycket vatten
- Prata inte, och om du ska prata, prata lågt, viska gör bara allting värre
- Var i skuggan
- Ät halstabletter (bafucin rekomenderar jag starkt, läs på förpackningen hur många man ska ta, annars blir det som med mig, man får blåsor på tungan och fruktansvärt ont)
- Sov så mycket du bara kan
- Köp Sinova (Tabletter för förkylning, men dom stärker immunförsvaret också)
- Använd nässprej, och snyt dig ofta!
- Ät vittlök (Det hjälper mot allt)
- Drick te! Varmt vatten är bra mot halsont.
- Se till att du varken fryser eller svettas

Jag har haft en fantastisk helg. Bästa helgen på länge.
Av följande anledningar:

1. Jag har tagit bort mig från facebook. (mer frihet, mindre folk som dömer en, mindre folk att döma, mindre tid vid datan, mer ovetande om folk omkring = bry sig mindre, inga förväntningar på en längre, mer verklighet, mer markerad lyckokänsla etc)
2. Jag har umgåtts med Camilla och Lisa
3. Jag har cyklat
4. Jag har umgåtts med Christel. Vi har skrivit packningslista till peace and love, tagit ut och tittat på vårt tält, lekt arga leken, hyrt king kong och skrattat sönder oss åt de dåliga specialeffekterna i den filmen.
5. Jag har spelat match som gick skitbra och vi är serieledare med en marginal på 7 poäng sådär lagom till sommaruppehåll
6. Sommaruppehåll i fotbollen! (dvs mindre press)
7. Jag har haft en fantastisk sommarkväll på  fina Dalarö med Anna, Felicia, Ewe, Ella, Kevin och Philippa. Kvällen gick åt till att lyssna på tomas ledin, doppa frukt i smält choklad, leka barnsliga lekar, dansa fult och prata om allt mellan hur man helst bajsar och olika vänskapsrelationer. Kvällen avslutades med lite te och O.C - tittande. Jag och Anna vaknade upp redan klockan 8 morgonen efter av att någon ropade att det var 25 grader ute och blå himmel. Så vi bokstavligen hoppade upp ur sängen och gick ut, utan en tanke på vad vi skulle göra. Det slutade iallafall med att vi tog en lång promenad runt hela Dalarö. Så himla fint, det är som en liten dock-by. Fylld med små vita hus med blåa fönsterluckor, trevliga människor som ler och hälsar, klart vatten och nybyggda bryggor, vita bänkar och vackra blommor längs hela vattnet. Om man går längs vattnet doftar det sommar, sjö och nysågat trä. Och om man går i de små, kringliga och söta gatorna i själva "centrum" doftar det nybakat och bageri. Det går inte att beskriva. Det är små och söta cafeér, butiker och bagerier överallt och allt som är där har en speciell design. Man kan bara inte sluta le när man går omkring där! Så facinerande. När vi kom tillbaka runt 11 ungerfär så doftade det pannkakor i hela huset. Felicia och Ella hade alltså stått och stekt pannkakor till hela högen. Ewe sov fortfarande, men jag, Philippa och Anna tog med lite filtar, köpte med oss några kaffe och satte oss på en äng vid en liten park lite längre ner och solade i flera timmar. Och efter ett tag kom Ewe ner med pannkakor till oss! Som vi åt tillsammans med kolasås. Det har verkligen varit ett fantasitskt dygn på Dalarö med bara fina människor som varit riktigt sköna att hänga med.
8. Jag har övningskört
9. Jag ska plugga matte... Gjorde det i Fredags och då kändes det bra, så jag tror faktiskt det ska gå bra nu med. Men i kombination med lite kaffe, lite dagboksuppdaterande och tankar på den bra helgen jag haft så kommer det nog bli väldigt bra.


Den största anledningen till att den här helgen känts så himla bra är inte bara den att jag känner som så att jag haft jätteroligt och gjort massor. Självklart är det också något jag känner mig glad för. Men den allra största anledningen till att jag känner att den varit så bra är för att allt jag gjort har känt så äkta. Jag har umgåtts med människor jag verkligen tycker om, som känner mig och som jag vet bekräftar mig för den jag är, jag har gjort saker som jag älskar att göra och jag har skrattat av hela mitt hjärta, men ändå stundtals varit seriös. Jag har liksom kunnat vara mig själv till hundra hela helgen och ja, jag har bara mått riktigt jävla bra.

Den enda människan jag verkligen saknar i mitt liv just nu är Linda som är i USA. Jag saknar henne verkligen, men på onsdag kommer hon hem och ÅH så jag ska ge henne en stor kram. Men om hon hade varit hemma så hade jag varit lycklig. Eller jag känner mig lycklig, men jag hade väl snarare varit överlycklig.