milkas

och vissa saker kan man bara inte kontrollera.


Jag har gjort en plan för veckan. Hur jag ska plugga och lägga upp min fritid, jag har också satt upp vissa mål och krav.
Äta knäckemackor till frukost
Va i säng 23.00
Följa schemat
Inte försova mig

Det känns så himla tråkigt. Men hon är verkligen en förebild för mig, en av mina största faktiskt. Och på något sätt så känner jag att förutom att hon är sjukt ambitiös i skola och jobb så är jag väldigt lik henne, det här sitter ni säkert och skrattar åt. Men hon skriver hur mycket som helst som jag verkligen tänkt på tidigare och hon formuelar sina åsikter på ett sätt som jag lika gärna kunnat gjort.
   Jag tycker att hon verkar vara en äkta människa som bryr sig om sina vänner och sin familj. Hon trycker inte ner folk, dömer inte folk och hon är en bra medmänniska. Därför ser jag upp till henne. Okej att hon är duktig i skolan och så, men det är verkligen inte det som jag prioriterar i mitt liv.

Jag har hellre ett gott hjärta och fler äkta vänner än att ha MVG i alla ämnen och kunna tjäna massvis med pengar. Jag värdesätter inte skolan, för det finns så mycket annat i den här världen som står mig närmre. Och då när jag säger så så tänker folk, "det där är bara en ursäkt för att inte plugga. man kan kombinera". Men jag vet inte, jag ser det iallafall inte som en ursäkt. För vi säger som i Måndags, då Anna var hemma hos mig. Vi pratade jättemycket den dagen, om allting. Hur vi mådde, hur vi skulle göra med våra liv nu framöver, hur vi kände angående saker och ting osv. Och det samtalet förde mig närmre henne och gjorde så att jag mådde riktigt bra! Därför hade jag inte alls ångest över att jag inte pluggade den måndagen. För att ha henne där kändes så mycket mer värt.

Hur som helst. Bella, jag ser endast upp till henne för att hon verkar vara en fantastisk medmänniska. Hon står för den hon är, men samtidigt accepterar hon alla andra hundra procent. Jag kan tänka mig att hon är en sådan människa som ler mot främlingar hon går förbi. Hon är en trevlig och ärlig medmänniska som aldrig skulle sätta sig över någon annan. Och det är så jag vill vara och därför är hon min förebild. Jag vill inte vara Bella, jag skulle aldrig vilja jobba så mycket och så hårt, plugga så mycket och festa så lite. Jag tycker om mitt liv där jag tar skolan med en nypa salt. Jag tycker om att jag inte planerar min framtid allt för väl, jag älskar att jag kan festa och ibland sova allt för lite. Jag tycker om det livet! För det är mitt liv och det är vad jag valt. Men just att Bella kan vara en sådan bra medmänniska är något jag verkligen ser upp till hos henne.

Tänk vad världen vore bättre om alla var bra medmänniskor. Om alla log mot varandra, var trevliga, artiga, öppna och ärliga. Tänk om alla som tittar snett på andra, tränger sig i köer, slänger ur sig elaka kommentarer, sätter sig över andra människor, snackar skit, fryser ut, mobbar, ljuger och är falska bara kunde lägga av med det.
Jag tycker verkligen att alla borde sträva efter att bli en bra medmänniska! Man gör sig själv en stor tjänst. Och ändå om det känns lockande att ta 50lappen som tanten framför dig tappade så kommer man må så mycket bättre om man ärligt tar upp den och springer ifatt tanten som tappade den och ger den till henne. Tanten blir glad och hennes leende kommer värma upp hela dig. Du kommer må så fruktansvärt bra av det i längden. Jag lovar, det är verkligen så det är.

Jag tycker att det är extremt viktigt att kunna se upp till andra människor. Och det är stor skillnad på att se upp till någon och vilja vara som någon. Det är viktigt att kunna acceptera andras val att leva, jag förstår inte meningen med att folk ska hacka ner på andra för att dom brinner för något. Som bella då. Folk säger: "jag tycker du är grymt tråkig som inte passar på att vara ungdom när du kan, det gör dig till tråkig". Fine. Den personen vill inte leva så. Men det är väl fan bellas val om hon vill leva så? Det är hon. Och hon är född så, hon vill vara så, annars hade hon inte valt det. Hade denna person då tänkt att bella ska tänka "aha. dom som läser min blogg vill att jag ska vara såhär, nu måste jag ändra på mig så att jag blir så! Ändå om jag verkligen inte vill bli så. Så gör jag ju det såklart. För att folk som läser min blogg vill det. Gud vad bra att jag har dom annars skulle jag ju inte ha någon som kunde säga till mig om hur jag ska leva!"

Jag skulle aldrig hacka ner på hur någon annan lever sitt liv. Jag skulle aldrig säga till en vän att hon har ett tråkigt liv, för det kan verkligen inte jag avgöra. Jag tycker att jag själv lever ett roligt liv, men det finns säkert flera miljoner i den här världen som säkert tycker mitt lvi verka suga. Det enda jag kan säga om andras liv är "jag skulle inte kunna tänka mig att leva så". och ändå är det en onödig kommentar. Men jag blir så jävla pissed när folk ska försöka bevisa andra att deras liv är bättre än andras. Jag blir verkligen arg!

Gosh, vilket jävla inlägg. Cred till den som orkade läsa om mina åsikter!

Nästan hundra gratulationer på facebook, fina bamsekrams bemötanden i skolan och två hela födelsedagsånger från min underbara klass, en god middag med familjen och en bra show, massor av fina sms, samtal och blogginlägg, en tårta hängandes på dörrhandtaget, fina presenter på morgonen och en god frukost med min älskade mor.

Tack alla mina vänner. Tack alla vänner som nånsin ställt upp för mig och som kom ihåg mig på min alldeles egna födelsedag! Ni är underbara varenda en utav er, alla på sitt egna sätt. Ni är helt fantastiska och utan er hade jag varit någon helt annan idag. Jag är verkligen tacksam för att jag ar er. Åh.

massa kärlek!

17 år är jag nu 

Städa rummet check √
Skriva en sida på svenskan check √
Duscha check √
Göra klart albumet check √
Äta havregrynsgröt till frukost check √
Gå ut på en promenad check √
Rensa min garderob check √
Skriva in saker i kalendern check √
Sortera alla O.C och O.T.H boxar check √
Byta på sängen check √


Och idag fyller lilla jag 17 :) Puss godnatt ♥

.. i hela mitt liv som jag tröstäter knäckemacka. Jag har nog stoppat i mig 7 stycken nu :O

Jag ser fram emot att flytta hemifrån. Jag ser fram emot att få vara vuxen och verkligen känna att man har ensamrätt om sig själv, det är så konstigt för jag har alltid älskat att bo hemma. Låta mamma och pappa sköta allting, ha mitt egna rum bara, låta mamma laga maten.

Men nu ser jag fram emot att skapa mitt egna liv. Välja själv vad jag vill göra med det. Lära mig laga mat, välja min egna personliga inredning, träna i min takt osv. Placera ut fina doftljus i hela min lägenhet, behålla det gamla och slitna trägolvet, sätta upp fina hyllor och ha egnatagna bilder som tavlor. Ha en liten boksamling och en söt liten korg med tidningar. Välja min egna frukost och variera den när jag vill. Lägga ut en unik matta och kanske skaffa mig en liten katt? En katt med färgen gräddvit. Den skulle få namnet vanilj.
Jag ser fram emot att ha vinkvällar med de närmaste tjejkompisarna. Laga middag och bjuda hem min familj, sitta i timmar och prata i telefonen utan att någon annan behöver telefonen. Jag vill bilda mitt egna liv i min lägenhet. Gå upp tidigt på mornarna och ta en frisk joggingtur, lösa korsord för mig själv och sitta i timmar och äta frukost. Min älskade katt skulle självklart få sitta på stolen bredvid. 

Jag vill spela min egna musik. Lyssna på vacker musik som man aldrig riktigt få nog av. Typ; kate nash - birds, Simon & Garfunkel - Sound of silence, Patrick Park - Life is a song, Eva Cassidy - Fields of gold, Michelle Featherstone - Coffee and cigarettes, James Blunt - Annie och Jeff Buckley -  Hallelujah. Såklart.

Min dröm är att få köpa en lägenhet på lilla essingen. Jag undrar verkligen hur mitt liv ser ut när jag är 25. Jag undrar verkligen..

Städa rummet check √
Skriva en sida på svenskan
Duscha
Göra klart albumet check √
Äta havregrynsgröt till frukost check √
Gå ut på en promenad
Rensa min garderob check √
Skriva in saker i kalendern check √
Sortera alla O.C och O.T.H boxar check √
Byta på sängen check √

Det går ganska bra för mig. Eller hur? Nu ska jag gå ut på en promenad. Sedan ska jag duscha och svenskan tar jag ju sist då..
Jag hittade förresten ett jätteroligt photoshop program på min data igår. Asroligt :) kolla vad jag gjorde :

Jag och mamma satt och åt idag. vi pratade om något helt vanligt och helt plötsligt böt mamma samtalsämne och gjorde en ordentlig personlighetsförändring under bara några sekunder.

mamma- tänk att dom där biljetterna till göteborg var så himla dyra
jag - va? vilka biljetter?
mamma- ja, till den där matchen
jag - jaha..
tystnad i någon minut
mamma- dom kostade över 3000 kronor
jag - ofta du vet det
mamma - Vadå? jag har läst sporten hela dagen
tystnad
jag - troligt. vet du ens att det finns en sån tidning?
mamma - men tänk. jag skulle kunna köpa en TV för dom pengarna

Förstår ni att min mamma läst sporten? Förstår ni att hon tagit reda på hur mycket biljetter till en fotbollsmatch kostar? och förstår ni att hon föreslog att köpa en TV??

Imorgon stannar jag hemma också. Och istället för idag så ska jag göra något nyttigt. Ändå om mamma är ledig. Faktum är att jag tycker det är jobbigt att ta tag i saker om jag inte är helt själv, jag vill vara ensam hemma och ha långt tid på mig. Men imorgon får jag stå ut med att mamma är hemma.

Så nu ska jag göra en lista, med saker som jag ska göra. Och så ska jag verkligen se till att göra allt på listan, för jag vet att ingen av er som läser min blogg tror att jag kan fixa det. För jag fixar aldrig sånt, jag gör aldrig som jag säger. Men nu ska jag göra er riktigt förvånade, nu ska jag visa er att jag också kan :)
Jag ska;

Städa rummet
Skriva en sida på svenskan
Duscha
Göra klart albumet
Äta havregrynsgröt till frukost
Gå ut på en promenad
Rensa min garderob
Skriva in saker i kalendern
Sortera alla O.C och O.T.H boxar
Byta på sängen

Så simpla saker egentligen. Men nu ska jag göra mig själv stolt och göra allt. Och ni ska bli helt chockade av att jag gjort allt på listan. Åh vad jag verkligen känner hur ni inte tror på mig. Mohah :) Pilutta er, för ni kommer att ha fel. Jag kommer göra allt på listan! I'm out /Pelle

Om man har haft lov i en vecka och inte pluggat ett skit. Om man inte har särskilt mycket plugg och så. Borde man inte känna sig redo och utvilad då?
Varför gör jag inte det? Jag känner mig mer skoltrött nu, efter höstlovet. Det kan inte vara annat än konstigt.
Jag borde sätta igång med svenskan, men jag känner verkligen inte för det. Jag känner snarare för att köpa några kilo godis (choklad), hyra mängder med bra filmer och kura ner mig i sängen och vara tjock. Men nejnej, det är långt kvar till nästa lov. Jag måste plugga och det ska jag göra nu flera veckor framåt. Är jag den enda här som förstår hur mycket det suger?
Jag känner för att skolka. Och det är inte bra! Det är riktigt dåligt. Riktigt illa. Och jag kan inte hjälpa att jag känner så. Det kan inte hjälpas.

Och jag förstår inte hur folk kan skolka hit och dit utan att ha största ångesten?! Hur folk kan vara sjuka i flera dagar utan att känna att man missar hur mycket som helst. Jag känner verkligen så. Och jag är aldrig hemma, det händer inte ofta.

Någon som har en lösning på mitt problem?

Vad gör man om man vaknar och ens röst låter som en hes mansröst som nyligen svalt en massa chili?

Då ringer man upp ens far och ens mor, så att dom hör hur sjuk man är. Sedan sjukanmäler man sig och stannar hemma hela dagen. Man övertalar också Anna att också vara sjuk och är sedan med henne hela dagen. Om man har ska man äta kex och dricka saft och prata igenom allt som finns att prata igenom.

Alla har sin åsikt. Här är min: Jag tycker inte att facebook spelar någon roll. Jag skiter fullständigt i varför alla samlar vänner på facebook, lägger upp bilder och uppdaterar den med sin status. Det som spelar roll ligger ju i människors huvuden. Om jag har ett behov av att alla ska se att jag har många vänner, snygga bilder och många kommentarer, så har ju jag ett problem. Eller det är ju ett problem. Speciellt om min facebook inte alls visar mitt riktiga liv och mig. Om facebook bara skulle vara en fasad så kan ju jag omöjligt må bra av det. Jag uppdaterar den, men jag mår inte bra av det. Det enda som får mig att må lite bra är tanken på att människor får en bild av att jag mår bra. Och vart leder det någonstans? Om du tror att jag är lycklig, blir jag lyckligare då? Om jag lägger upp bilder där jag ser ut att ha ett roligt liv, får jag ett roligare liv då? Svar nej. Det får jag inte. Det påverkar mig ingenting och där har vi min åsikt. Jag tycker synd om människor som försöker bevisa något för andra via facebook. Jag tycker synd om människor som lägger sin energi på att försöka få andra avundsjuka. För det är egentligen dom människorna som är avundsjuka, något är fel i deras liv. Så istället för att inse det och göra något åt det så behåller man det som en hemlighet och försöker motbevisa det, genom facebook.

Nu menar jag inte att alla som har många vänner, många bilder och många kommentarer har ett ytligt liv. Jag menar inte att alla dom egentligen är olyckliga. Men det jag menar är att det finns folk som gör så, och visst. Jag försöker inte sätta mig över dom. Jag hoppas bara att dom vaknar upp snart och gör något åt saken.

Bilder vi tog innan vi drog till festen.

kärlek

Hela min kropp värker. Jag vet inte om det är av alkoholen och dansen från igår eller att jag en hel dag spelade fotboll efter att inte ha rört mig på ett tag, men det lär nog vara en kombination. Men jag lider inte, det känns som en skön träningsvärk bara.

Hade en hur bra kväll som helst igår. Den var faktiskt hur jävla bra som helst. Jag, Anna och Mallan förkrökade hos mig och hade riktigt kul. Vi gjorde oss i ordning, sminkade varandra och vände och vred på våra outfits. Tog bilder och flummade massa. Vi hade så pass kul så att tiden rann ifrån oss och vi glömde nästan bort festen vi skulle på, klockan var helt plötsligt 11 och det blev lite brådis. Men vi sa hellre att vi festar sent och det är ju runt 12 det brukar bli drag på fester :) Sent blev det, jag var hemma runt 5. Och ett jävla drag blev det också.

Det var helt fullt, alla utklädda, stor villa, bra musik, bra folk och det var bara riktigt lyckat. Det var jättemånga gamla treor, massa från paralellklasserna men också från klassen. Det var folk där som man liksom velat lära känna och prata med men aldrig haft chansen att göra. Det var dansgolv hela kvällen och om vi dansade!

Livet känns bra. Riktigt bra. Det är helt otroligt om jag jämför mitt liv som det var oktober 2008 och mitt liv nu, oktober 2009. Det är helt olika liv, det är nästan helt olika människor. Jag har verkligen förändrat mig själv, mitt liv, min syn på saker och ting, min personlighet och allt annat också egentligen. Mitt umgänge, mitt sätt att se på andra människor. Mitt sätt att se på mig själv och mitt liv. Och förändringar kan vara dåliga men jag har verkligen förändrats på ett bra sätt. Tänk att oktober 2008 känns så nära och att jag många gånger under det här året känt att allting känts väldigt dött och ohändelserikt. Men det har hänt så jävla mycket, det här året har varit riktigt händelserikt. Mest i mitt huvud kanske men annars också.
Det är nästan extremt. Och jag märker ju av det mer än vad andra gör, eftersom jag är den enda som vet hur mitt huvud fungerar. Men det är nästan extremt. Tänk att det bara är ett år av mitt liv. Och tänk sedan hur många år en människa har att leva.

Det är Tisdag. och jag älskar höstlov.

Jag har tillbringat en hel kväll med gotlandsgänget, ätit god middag och druckit vin. Jag har vaknat bredvid tre utav mina bästa vänner och skrattat mig tills magen krampat. Jag har gjort toast med linda och flummat en hel förmiddag. Jag har fikat med 9 konfirmander på wayenes och blivit på riktigt bra humör. Jag har tittat på oth, druckit läsk och ätit chips en hel natt med anna. Jag har hämtat ut foton i farsta centrum och jobbat med mitt album till mormor. Jag har tillbringat en hel dag för att prova klackskor som jag ska köpa. Jag har gjort kycklingsallad på Dalarö med Ewe och pratat och kommit närmre henne. Vi somnade halv 5 och ägnade natten åt disney-filmer, de bästa klippen ur The O.C, prat och skratt i överflöd. Under natten levde vi på kaffe och cigaretter. Underbart. Jag har somnat i min egen säng helt själv och sovit till 12.30 och ägnat flera timmar till one tree hill, och här är jag nu. Idag ska jag vara med mig själv. Göra kladdkaka, fixa med mitt album, städa och lyssna på den bästa musik jag vet på högsta. Och det är bara Tisdag.

Det är bara Tisdag och jag är lycklig. Jag har en fin familj, fina vänner, fint hus, fint liv, fin musik, fin vecka framför mig, fina minnen. Osminkad, ofixad, i mjukisbyxor och stor tshirt så känner jag mig fin.

På Fredag ska jag på stor Haloweenfest, på lördag ska jag få smaka på fotbollen igen, under veckan ska jag träffa människor som jag inte träffar för ofta. Men just idag ska jag vara med mig själv.