milkas

Vad gör man när hela världen, bokstavligen, är helt svartvit? Seriöst. Inga färger överhuvudtaget och tanken på detta mörker några månader framåt är ingen trevlig tanke. Den dödar mig! Får panik. Man hinner liksom inte ens märka att solen gått upp förns den är nere igen, det är vad jag kallar deprimeande. Det är nu man skulle haft en pojkvän som man kunde komma hem till och kramas med.

Vad gör man i detta mörker? Hur ser man fram emot saker? Ingenting känns värt, för det är så fruktansvärt mörkt ute. Jag vill blunda, sedan titta igen och märka att det faktiskt är vår ute, snart sommar. Jag vill inte gå ut genom dörren och direkt mötas av ett stort mörker som manipulerar en att tänka deppiga tankar. Liksom innan man ens kommit till busshållplatsen har frisyren redan hunnit förstöras, tårna blivit blöta, sminket utkletat, ens hopp om en bra dag har sabbats totalt. Och så är det varje dag. Vad gör man? Jag vill sätta på mig sockor, mjukisbyxor och stanna inne hela dagarna. Leva på chai latte, tända ljus och böcker. Men nejnej, skolan väntar. Måste plugga. Måste skriva prov och hålla redovisningar. Måste. Jag måste verkligen. Och snart måste jag börja träna också.
stress, stress, stress. Mörker, mörker, mörker. Skola, skola, skola.