True story


Jag saknar känslan av att vakna tätt intill dig, jag saknar verkligen de mornar då det var du och jag. De nätterna som du höll om mig sådär som bara du kunde. Jag saknar känslan av att alltid kunna ringa upp dig, eller komma hem till dig. Jag saknar känslan av att du älskade mig mest i hela världen och att jag var den person som kände dig allra bäst. Jag saknar att kunna älska någon, men framförallt att kunna vara kär.

Jag saknar känslan. Men jag saknar inte dig, inte ens lite.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0