milkas

Ja, hur är en bra människa? Den frågan är så konstigt ställd egentligen. För finns det ett facit till det? Alla människor strävar väl innerst inne efter att vara en så bra människa som möjligt. Fast ibland undrar jag om faktiskt om det stämmer, för tänk vad mycket skit vissa människor ställer till med. Jag brukar faktiskt kunna känna med människor väldigt bra men i vissa fall har jag ingen empati alls.
Folk som klottrar och förstör genom att slå sönder busskurer och liknande - hur fan kan man göra så? Vad vinner man på det? Jag undrar om de som gör det ställt den frågan till sig själv någon gång. Mår dom bra av det? Nej, jag förstår verkligen inte.
Jag kan i vissa fall förstå folk som är otrogna, jag kan förstå om folk ljuger ibland, jag kan till och med ibland förstå människor som snackar skit. Men ibland känner jag verkligen ingen empati alls, det är så konstigt.

Nu kom jag bort mig lite. Hur som helst, alla har ju förebilder, right? Alla har någon man ser upp till. Som man vill vara som och så vidare. Så jag tänkte berätta lite om mina förebilder och hur jag anser att en bra människa ska vara.
Jag ser upp till många människor, så jag tänker nog inte lista upp dom. 
Men det här är typiska drag som mina förebilder har:

• Ärlighet - Om man har det i sig kommer man komma väldigt långt. Att kunna vara ärlig är något man måste jobba med eftersom det är något som i vissa fall är svårt att vara. Men om en människa är väldigt ärlig mot mig, kanske uttrycker egna åsikter om en specifik sak, pratar rakt och erkänner saker. Ja, då har denna människa vunnit min respekt. Jag kan erkänna, jag är inte ärlig i alla lägen alltid, men jag försöker verkligen och jag jobbar på det. Tidigare tyckte jag det var viktigare att vara ärlig till utseendet, om man kan säga så? För mig var det viktigt att ha en egen stil och stå för den. Men nu i efterhand har jag insett att ändå om man går i rosa kläder och gröna bälten så kan man fortfarande vara en liten lort på insidan. Och tvärt om, om man inte har en speciell stil så kan man fortfarande vara väldigt stark, ärlig och egen på insidan och det är det som räknas. Jag struntar i vilka kläder människor har, jag blir gärna kompis med en person som liknar en riktig dum fjortis. Som Emelie i min klass, mitt första intryck av henne var att hon var fjortis helt enkelt. Men sen insåg jag att hon är allt annat utom fjortis, hon är störtskön och skiter många gånger i vad hon tar på sig. Nu kom jag lite ut ur ämnet igen. Men jag vill nämna en till sak om det här med ärlighet, det är faktiskt en utav anledningarna till att jag skaffat bloggen. Jag vill bli bättre på att vara ärlig (inte för att jag inte är det) Men jag vill bli bäst på att vara ärlig. Jag ska bli världens mest ärligaste människa! :)

Ojdå. Nu blev det ganska långt, jag som tänkte rabbla upp många punkter. Men om jag ska skriva såhär långt om varje punkt kommer ju blogginlägget bli allt på tok för långt. Så jag avslutar här och så fortsätter jag skriva en annan gång i ett annat inlägg :)

Nu ska jag gå och göra lite kaffe.

tjingeling så länge ♥