milkas

Okej. Jag känner mig lite små patetisk när jag har ångest och lyssnar på timbuktus "det löser sig", bara för att dämpa ångesten ><

"Jag kastar bollen i luften ser var den landar
låter den studsa ler när den stannar
vet var jag är men är där jag hamnar
trevar och famlar lever och andas
blundar åt problemen som samlas
hot från den ene brev från den andre
fogden är sne och har kletiga vantar
tror inte det man, teven den stannar
livet är för kort för sånt
passerar såna bekymmer på min horisont
planerar aldrig i förväg, jag spar på tiden
tar ner det till en nivå där jag bara glider
tar det lugnt ingenting att stressa för
kvittar vad som väntar bakom nästa krök
inget jobb, inget slit, inget folk kommer hit
inget knas, inget skit för jag vet...


Det kommer ordna sig, det gör det alltid
Jo, det löser sig, så brukar allt bli
det kommer fixa sig till slut
det är inget tvivel om, fast nu känns skiten sur
och flera mil ifrån, det ordnar sig... "

Ibland är det skönt att få vara lite patetisk. Lyssna på timbuktu och tycka synd om sig själv. Faktiskt så har jag hela natten tagit hand om fulla 93or. Jag har torkat spyor, skurat golv, diskat, spolat terasser, blivit nerspydd själv och så vidare..
och nu så har jag en dag med stört mycket plugg, en match och mera plugg framför mig. Jag har inte sovit, jag har inte ens vilat och dessutom har jag inte fått kaffe på år och dar känns det som ><
så ja, jag tycker jag förtjänar lite timbuktu. och stor jävla kopp kaffe.


KRAM, hoppas er alla hjärtans dag var mer lyckad .)