milkas

Den senaste veckan har jag tänkt tillbaka på veckan i påskas som jag åkte upp till landet med mamma och pappa. Det var seriöst en av de bästa resorna jag gjort i hela mitt liv. Den var så jävla behövlig just då, den gav mig kraft till att komma tillbaka till stockholm och börja om. Den gav mig kvalite och jag fick tänka och samla mig. ÅH, det var verkligen en helt underbar vecka. Helt underbar och jag kommer alltid att minnas den veckan.

Jag kommer ihåg att jag var förvirrad och stressad i mitt liv innan jag åkte. Jag kände mig osäker och otrygg. Och det låter så töntigt men jag hittade verkligen lugnet uppe i nordnorge den veckan med mamma, pappa och mormor. Och veckan gick liksom ut på att lösa korsord, laga mat, lyssna på elvis, gå ut och springa på mornarna, gå långpromenader med mamma, fota, dricka kaffe hos mormor, läsa, sova ut, bara vara med mamma och pappa, plugga, tända ljus, kolla i gamla bilder, prata om gamla tider, dricka te och bara vara med mig själv. Jag har aldrig behövt en sån vecka så mycket som jag behövde just då. och jaa, anledningen till att jag tog upp det här var att jag känner verkligen hur jag skulle behöva en sån vecka just nu. Alltså det var sån frihet att få vara där uppe, det är verkligen så himla fritt och av någon anledning blir det inte tråkigt.