milkas

Jag har landat nu, ändå om det varit ganska hetsiga dagar sen jag kom hem. Under tiden i nordnorge så tänkte jag inte så mycket som jag trodde att jag skulle göra. Jag gjorde mest ingenting och var allmänt tillfreds hela tiden, det fanns ingenting att deppa eller fundera över. Allting bara var, och det var skönt. Jag kände inget behov av att tänka.

Men ändå om jag inte satt och tänkte så känns det som att jag på något sätt gjorde det undermedvetet. För nu när jag kommit hem så känner jag att jag ser saker annorlunda. Det känns som om jag funderat jättemycket och tänkt att när jag kommer till stockholm igen ska jag vara si och så och göra så och si.

Aja. Jag vet inte vad jag ville säga med det här inlägget. Faktum är att jag känner mig ganska deppig ikväll. Jag har haft tre bra dagar sen jag kom hem. Jättetrevlig fest i Onsdags, jättebra dag med Linda och fridor i Torsdags. och ja, idag har jag ju inte gjort så mycket mer än att ha stekt pannkakor och tränat. Men det är första gången jag är själv nu sen jag kom tillbaka till stockholm, och jag vet inte. Känslor kommer ikapp.

Just nu känner jag mig uppriktigt sagt ganska misslyckad (jag vet att det inte är så, men man kan inte styra över känslor)
Jag har inget jobb ändå om jag försökt, det går inte bra i skolan (jag vet att det är påsklov men jag har plugg ändå som jag måste göra men inte gör), jag känner inte att jag har något konkret som jag kan glädjas åt, jag har inte känt något ens i likheten av kärlek på många år, jag känner mig inte säker på mig själv heller - det känns som om jag står mellan två personer och jag vet vem jag vill vara men något håller mig kvar i den andra personen, och mitt hår är jätteslitet och jag kan inte ha det i knut längre för då blir det ett fågelbo av massa trassel, typ rasta bollar på mitt huvud. Jag vill träffa nya människor men vet inte hur och kommer aldrig till skott. Jag är pank och har inga sommarplaner (för att jag är pank) och om jag skulle få ett jobb så skulle det ändå vara ångest, bara för att jag har så fruktansvärt dåligt självförtroende när det kommer till att prestrera. Ohälsosamt dåligt självförtroende. Hur får man bra självförtroende?

Ja, det är ungefär det. Jag vet att det bara är någon svacka och jag är mycket väl medveten om allting bra i mitt liv. Jag har jättefina vänner, jättebra relation till min familj, jag bor i ett hus som jag trivs i och får mat och kärlek, jag har bra självkänsla, jag trivs bra i min skola och i min klass, jag trivs med mitt utseende och har inga komplex som får mig att må dåligt, jag har hälsa och ingen sjukdom eller liknande, ingenting traumatiskt har hänt mig och jag har bra förutsättningar för en bra framtid. Jag vet om allting. Men jag klagar ändå så sällan, så ikväll tillät jag mig till det.

Hoppas ni mår bra där ute iallafall, kram!