milkas

Hela min kropp värker. Jag vet inte om det är av alkoholen och dansen från igår eller att jag en hel dag spelade fotboll efter att inte ha rört mig på ett tag, men det lär nog vara en kombination. Men jag lider inte, det känns som en skön träningsvärk bara.

Hade en hur bra kväll som helst igår. Den var faktiskt hur jävla bra som helst. Jag, Anna och Mallan förkrökade hos mig och hade riktigt kul. Vi gjorde oss i ordning, sminkade varandra och vände och vred på våra outfits. Tog bilder och flummade massa. Vi hade så pass kul så att tiden rann ifrån oss och vi glömde nästan bort festen vi skulle på, klockan var helt plötsligt 11 och det blev lite brådis. Men vi sa hellre att vi festar sent och det är ju runt 12 det brukar bli drag på fester :) Sent blev det, jag var hemma runt 5. Och ett jävla drag blev det också.

Det var helt fullt, alla utklädda, stor villa, bra musik, bra folk och det var bara riktigt lyckat. Det var jättemånga gamla treor, massa från paralellklasserna men också från klassen. Det var folk där som man liksom velat lära känna och prata med men aldrig haft chansen att göra. Det var dansgolv hela kvällen och om vi dansade!

Livet känns bra. Riktigt bra. Det är helt otroligt om jag jämför mitt liv som det var oktober 2008 och mitt liv nu, oktober 2009. Det är helt olika liv, det är nästan helt olika människor. Jag har verkligen förändrat mig själv, mitt liv, min syn på saker och ting, min personlighet och allt annat också egentligen. Mitt umgänge, mitt sätt att se på andra människor. Mitt sätt att se på mig själv och mitt liv. Och förändringar kan vara dåliga men jag har verkligen förändrats på ett bra sätt. Tänk att oktober 2008 känns så nära och att jag många gånger under det här året känt att allting känts väldigt dött och ohändelserikt. Men det har hänt så jävla mycket, det här året har varit riktigt händelserikt. Mest i mitt huvud kanske men annars också.
Det är nästan extremt. Och jag märker ju av det mer än vad andra gör, eftersom jag är den enda som vet hur mitt huvud fungerar. Men det är nästan extremt. Tänk att det bara är ett år av mitt liv. Och tänk sedan hur många år en människa har att leva.