milkas

Det finns en flicka. Hon är en kortis men ändå har hon ett väldigt stort hjärta. Denna flicka syns inte så mycket men det gör ingenting, för jag ser jag henne hela tiden och kommer alltid att göra det, hon har liksom alltid haft minst ett litet finger med i mitt liv, ibland hela handen.
Det har gått i perioder. Vi har verkligen bråkat, vi har hatat varandra, vi har snackat skit om varandra och vi har varit varandras fiender. Men det jag vill komma till är att trots detta, står vi här än idag, jag och den där flickan. På något sätt blir det alltid vi två. Vi har gått i varandras spår, gått om varandra men vi har ändå samma plats för varandra och jag vet inte hur hon känner, men den här flickan kommer alltid vara den som känner mig bäst. Efter 12 års vänskap så kan jag med alla korten på borden säga att den här flickan är min bästa vän. Hon är den jag anförtror mig till, hon är den som jag springer hem till, det är hennes müsli jag vill äta upp och det är hon som jag vill ha där när allting är grått och svart. För hon känner mig bäst, hon vet hur man handskas med mig och ändå om vi har tråkigt, så har vi aldrig, aldrig tråkigt.

Jag förstår faktiskt att människor blir avundsjuka när jag berättar om denna lilla flicka. Frida Zander