milkas

Om man är nöjd i sitt liv, om man trivs i sig själv och om man är glad och lycklig. DÅ går man inte runt och är lättirriterad, då stör man sig inte på folk, då går man inte runt och blir arg hela tiden.

När jag mår som sämst i mig själv och när jag har dåliga dagar - det är dom dagarna jag får impulser att vilja skylla allt på min omgivning. Det är då jag tycker att människor är idioter, det är då jag blir irriterad på vänner, det är då jag är bitter. Men när jag har bra dagar och känner mig lycklig, när jag är nöjd när jag ser mig själv i spegeln, nöjd när jag tänker på mina vänskapsrelationer, glad över att vara den jag är, DÅ är jag positiv till allt om händer, då blir jag aldrig arg, då ser jag bra saker hos andra och tänker gott om folk i min omgivning. Och så är det. Bittra personer som går och irriterar sig på andra människors val, andra människors sätt att vara, andra människors sätt att göra osv är personer som antagligen inte är nöjda i sig själva och i sitt liv.

Dagens andra insikt:
Om en person beter sig elakt så är den här personen antagligen känslomässigt omogen. Och det är skillnad på att bete sig elakt och på att såra någon. Om jag till exempel inte är kär i killen som är kär i mig, då kan jag såra honom ELLER vara elak mot honom. Och att vara elak är tusen gånger värre. Jag kan såra honom på ett moget sätt genom att berätta att jag inte har samma känslor och att sedan göra klart för honom att det inte blir något osv, så att han slipper gå runt och hoppas, så han får lättare att komma över mig. Eller så är jag rent ut sagt elak (känslomässigt omogen) genom att dra ut på det, ge honom förhoppningar, försöka få hans bekräftelse osv osv. Ni förstår vad jag menar.
Och det är faktiskt en tröst tycker jag!