milkas

Jag läste inlägg från min blogg som jag skrev för ett år sen nyss. För ett år sen hände något i mig tror jag, under ett år så har mycket hänt i mig. För ett år sen kom jag till insikt i mycket och jag insåg saker om mig själv som jag inte tidigare hade förstått eller fått ihop. Jag började för ett år sen att tänka väldigt mycket på hur jag ville vara, hur jag ville att mitt liv skulle se ut och hur jag själv ville framstå som. Sen började jag leva efter det väldigt strikt och så har jag levt nu i ett år. Jag har varit väldigt noga med vad jag lagt mitt fokus på och hur jag gjort mina små val i min vardag. Jag har i ett år ungefär varit med om väldigt mycket känns det som, inga jättegrejer verkligen inte. Men jag har umgåtts med många olika människor, gjort många olika saker, fokuserat på många olika saker, levt efter många olika livstilar osv. Och just nu idag så känns det som om jag har gjort klart det där, jag testat klart. Nu är jag redo för nästa steg typ, typ nästa steg i en specifik riktning. eller jag är just nu i det här mellanperioden mellan två olika perioder i mitt liv. Det känns som om jag väntar på att något ska hända, på att nästa period ska börja. Jag vet dock inte hur lång den här mellanperioden kommer att vara.

Hur som helst så känner jag mig lite tråkig. Eller det var så kul när jag för ett år sen insåg så mycket och allt var så intressant. Den största insikten jag fick var nog att jag själv är kapabel att förändra allt som jag vill förändra i mitt liv, mitt liv är mitt val. Det finns ingenting som heter tur eller otur, det finns ingenting som heter öde eller karma. Allt som finns i mitt liv är på grund av mig och tack vare mig. Visst att saker som händer händer - men jag kan alltid välja hur jag ska hantera det och det var väl det som jag insåg då. Jag kan aldrig skylla på någon eller något om jag inte känner mig nöjd i mitt liv.

Aja. De två senaste månaderna har jag faktiskt inte kunnat välja vart jag ska ha mitt fokus, det har varit omöjligt. Jag har fokuserat på en enda person i två hela månader och det har varit nyttigt och givande och jag ångrar ingenting, men fortfarande så är det helt sjukt hur en människa kan ta upp ens tankar sådär. Och det är lite störande också, för jag känner hur den här personen kontrollerar min vardag - utan att ens vara närvarande. Liksom jag har smsat med den här personen varje dag i två månader och en vecka i stort sett, ändå hoppas jag fortfarande att varje gång jag får sms att det ska vara från den här personen.

Jag vill bli vuxen iaf. Jag vill ha min egna lägenhet, mitt egna jobb, min egna pojkvän, mitt helt egna liv som jag bestämmer över till hundra procent.