milkas

Tänk er att någon har satt på en klocka i era huvuden som piper något fruktansvärt högt i era öron, det är ett skrikande, ilande och gällt ljud. det är dock bara ni som kan höra det här ljudet. Och vad ni än gör så försvinner det inte. Ni kan gråta, ni kan skratta, ni kan ligga ner helt apatiska, ni kan träna, ni kan prata med andra människor, ni kan slå på era huvuden för att ljudet ska försvinna, ni kan försöka skrika på att ljudet ska försvinna, men allt ger samma effekt, alltså ingen effekt alls, ljudet är fortfarande lika högt. Och hur mycket ni än pratar om hur jobbigt det är med det där jävla ljudet så är det ändå kvar. Folk runt omkring er lever som normalt, deras liv går vidare i samma tempo och dom ser på dig och kan inte höra eller förstå vilken plåga du har, hur mycket du lider av att inte kunna göra samma sak. Och när du berättar om ljudet kan dom bara nicka och tycka synd om dig. Dom kan inte heller ta bort ljudet.

Såhär känner jag nu. Jag försöker fokusera på något annat, men jag kan inte. Jag kan inte fokusera på något annat. Och jag vill ha bort det lika mycket som alla andra vill, men jag kan inte välja att ta bort ljudet, jag får bara acceptera att det är där och försöka härda och leva med det. Och det här hjälper inte heller, jag vet ju det.