milkas

Hemma och hel. Så hel som man kan bli faktiskt.

Peace var ett roligt äventyr som jag sent kommer att glömma. Under veckan har jag lyssnat på varierad musik, inspirerats av konstiga människor, suttit i trasiga brasse-stolar, svettat mig igenom nätterna, ätit frukostpåse för 40 kronor, blivit tvångskysst, druckit alkohol alltför tidigt på dagen, gått i andras kläder, skrattat sönder mig, lekt arga leken, sovit med folk jag inte hade en aning om fanns innan peace, gått barfota, hållt folks händer till bra livemusik, gått på illaluktande dass och pratat med så sjukt mycket folk. Veckan blev inte som jag tänkt mig i och med att jag blev sjuk och tvingades åka hem över två nätter mitt i veckan. Men jag kan inte vara annat än jättenöjd ändå. Har varit med om så sjuka händelser, pratat med så mycket folk och sett så många bra band. + att jag hade så många av mina kära där runt omkring mig hela tiden också. Allting har varit så lugnt, man har inte haft koll på tiden, pratat med främlingar var utan att det alls var konstigt, inte haft några planer utan tagit allt som det kommit. Och jag älskar det, det är verkligen något av det bästa jag vet. 
   Men en ny plats, med nya människor, nya upplevelser och erfarenheter har gett mig ytterligare fler tankeställare och jag har funderat en del sen jag kom hem. Har iallafall kommit fram till att jag lätt skulle kunna åka tillaka dit, och jag tycker att alla som tvekar på att göra det borde tänka om igen och inte se festival är ett ställe som man bara super och strular med folk på. Man kan hitta så många anledningar till att åka dit. Jag trodde att det skulle vara många killar som bara ville ligga, folk som söp på dagen och var allmänt dräggiga. och det var det, det var massa folk av den sorten. Men bara för det betyder det inte att man själv måste välja den livsstilen när man är där. Jag har fått ut jättemycket av veckan, som jag inte trodde att jag skulle kunna få när jag åkte dit.