såhär på en Tisdag



Handen på hjärtat nu. Hur mår ni alla i era liv egentligen?
Jag kom just nu på mig själv med att inte riktigt vara nöjd med mitt liv just nu. Jag har inte tänkt på det, men jag känner mig faktiskt inte helt tillfreds. Något saknas verkligen. Jag tror jag behöver träffa fler feel-good människor, sluta bry mig om hur jag ser ut och försöka känna mig mer uppskattad för den jag är, jag tror jag måste tillåta mig göra mer fel och sluta vara rädd för att misslyckas. Jag måste bli mycket mera självständig.

Felet med mig är att jag alltid är så himla rädd att gå miste om något. Om det är en fest för exempel, som jag faktiskt inte vill gå på för att jag känner mig sliten. Då går jag på den ändå, endast för att jag är så himla rädd för att missa något. Ändå om en hemmakväll med mamma hade gett mig så mycket mer.

Nej, jag har kommit i lite fler banor. Jag ligger helt fel i mitt liv och felet i mitt liv just nu är att jag ständigt är rädd för att göra fel. Och fel är det bästa man kan göra. Jag måste seriöst börja chansa lite mera. Typ hälsa på främmande människor, ringa någon otippad, gå på yoga eller göra något jag inte brukar, sätta mig på ett fik som jag aldrig varit på förut, gå en runda på stan helt själv, ta på mig något jag egentligen inte vågar ha på mig, uppskatta mamma mera, sprida lite mer glädje på tunnelbanan, göra lite fler tjänster åt folk, baka något jag aldrig bakat förut, börja att läsa en bok.. Listan kan bli lång, poängen med allt är att jag helt enkelt vill bli lite mer som jag var förut. Förut vågade jag mer, jag såg lite enklare på livet.
Och jag ser ganska enkelt på livet idag också, jag har bara slutat uttrycka det på samma sätt. Förut gick jag runt i udda strumpor i skolan om jag kände för det, jag skuttade hem om jag var glad, jag sa till folk vad jag tyckte, jag var aldrig rädd för att göra bort mig. Och nu känner jag mig lite mera försiktig.

Som jag sa tidigare, man ska våga misslyckas. Man ska aldrig vara rädd för att följa sina impulser. Om du är glad och känner för att hälsa på någon främmande, gör det! Om du tycker att hon framför dig på tunnelbanan har en söt hatt på sig, säg det! Om du känner för att ringa någon du inte pratat med på ett år, ring då förfan! Vad kan hända? Seriöst. Vad är det värsta som kan hända? Om man har en kille som man länge velat skriva till och fråga om man ska ses, vad kan hända om man skriver? 1. Han kan ge dig "dissen" 2. Han säger något jättetrevligt och ni kanske träffas
Och om han skulle ge dig den så kallade "dissen" så har du väl inte förlorat något på det? Du har fortfarande kvar dina vänner, din familj, dina betyg, dina minnen, dina beundrare, dina fina personligheter osv. Allt som du hade innan du skrev. Det enda du gjort är att ta chansen! Och nästa gång du tar chansen kanske det går bättre. Kolla, om man aldrig chansar så kommer något aldrig någonsin hända, om du tar varje chans du får så är väl ändå chansen ganska så stor att det slutar med något bra? I slutet kommer du bara vinna på det.

Så det ska bli mitt nästa sikte här i mitt liv. Våga chansa mera!

Nu är klockan över tolv och jag är störd i huvudet för imorgon börjar jag 8.30 och jag behöver verkligen sömnen. Helvtettes jävla skit. Godnatt.















Kommentarer
Postat av: Lisa

Jaa, det är någonting med den som skakar om lite i nån hjärtcell! Det här var ett jättebra inlägg Pelle, jag känner igen mig mycket och du är mycket vacker. Hoppas vi ses snart igen mi love.

2010-02-20 @ 22:13:35
URL: http://dubbelbloggen.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0