milkas

Tittade på den där filmen, i min egna ensamhet. Jag ville inte att det skulle ta slut, och när den var slut blev jag så ledsen så jag såg den igen.
Nu känner jag inte för att se den igen. Men jag känner dock för att se andra filmer man kan drömma sig bort i, för om det är något jag kan så är det att drömma mig bort. Ändå tittar jag inte så mycket på film.

Jag känner mig väldigt nostalgisk också. Och lite smått deppig. Har suttit nu och tittat på bilder sen högstadiet och det slog mig hur mycket mina relationer till folk förändrats, det är ingenting som jag känner mig ledsen över eller som jag ångrar. Det är mest ett faktum och när jag tittar tillbaka så får jag en intressant känsla. Först blir jag glad, för att alla bilder är så himla glada och jag inser hur roligt jag hade med de människorna jag umgicks med. Jag ser på bilderna att jag mådde bra. Det var liksom en rolig och annorlunda tid, annorlunda var ett bra ord. Allting var så annorlunda och jag har inte tänkt på att det gått från att ha varit min vardag till att ha blivit något annorlunda, jag har inte insett riktigt att det där var då. Jag har inte förstått att saker och ting verkligen har förändrats. Och att dom bilderna är från några kapitel tillbaka i mitt liv. Det är en ny tid nu, en ny tid med nya människor, nya vanor, nya känslor och nya platser. Nytt liv. Jag får aldrig igen det där, och det är lite läskigt att jag inser det här nu. För jag har tidigare inte känt att jag kan säga att det där var då. Bara för att det känts så nära, fastän tiden gått. Men den har gått så fort. Jag upplever att det gått ett år, fast det i själva verket gått tre.

Sen blir jag ledsen, för att jag inte insåg då hur bra allting var och att det inte alltid skulle vara så. Det är inte förens nu som jag inser hur värdefulla mina vänskapsrelationer då var, för då så trodde jag att det aldrig skulle ta slut. Det här var människorna i mitt liv, och det kommer alltid att vara dom tänkte jag. Jag trodde inte förändringar fanns. Och när jag ser det så så kommer jag på mig själv med att tänka samma tanke nu. Det här är människorna i mitt liv och så kommer det alltid vara. Men så kommer det ju inte bli. Fast vad ska förändras ?

Haha, känslan jag får av dessa bilder är obeskrivlig. Jag tror det är nostalgi, stark nostalgi.