milkas

Jag har gått runt och tänkt på en sak väldigt länge. Och jag menar verkligen länge, kanske två år eller så. Egentligen är det inte särsilt smart eller sådär, det bara är och ni kommer inte förstå poängen. Kanske för det inte har någon poäng iofs. Men jag måste bara få det ur mig, denna tanke :)

Har ni tänkt på att allt vi alla gör här i världen gör vi för att en dag uppnå maximal lycka? Minsta lilla drag vi gör i livet gör vi för att bli så lycklig som vi någonsin kan bli. Men den stora, kluriga och komplicerade frågan är ju vad man ska göra för att bli så lycklig. Det måste vara olika för alla och alla gör ju misstag, vilket betyder att man hela tiden chansar på vad man själv behöver göra för att uppnå denna maximala lyckokänsla. Kör lite på magkänsla och sådär, och ändå om vi aldrig kommer få reda på det så fortsätter vi att klura på den här frågan.
Allt vi gör.
Plugga, träna, äta, umgås, festa, knarka, städa, jobba, prata, shoppa. Gör jag det tillräckligt? Måste jag göra det mer? mindre? Blir jag lyckligare om jag slutar? Börjar? Fortsätter?

Klart man kan veta vad som gör en lycklig. Men jag vet liksom inte vad som händer i framtiden, om 10 år kanske jag kommer ångra att jag inte tog skolan mer seriös? Antagligen kommer jag väl det. Eller så blir jag glad att jag inte pressade mig själv för hårt och att jag tog dagen som den kom, för att jag är lycklig idag 10 år senare och anser att jobb och pengar inte har någonting med lycka att göra. Eller så ångrar jag mig grovt. Hur ska jag veta?! Alltså måste jag chansa, men kan man lära sig att chansa rätt? Har en person med erfarenheter större chans att chansa rätt?

Gud jag har verkligen gått runt och klurat på det här. Och alla tycker ju olika, vissa planlägger sin framtid och säkrar den genom att lägga ner mycket energi på skola och sådär. Medans andra tycker att man inte behöver det, man lever för dagen. Fast gör man det för att man inte orkar?
Jag vet inte.

Det enda jag vet att just nu mår jag bra, just nu är jag lycklig. Jag är glad som jag lever, alltså borde jag inte ändra något? Men tänk om jag borde det? Tänk om jag gör det och tänker om 10 år att tack GUD att jag ändrade på mig när jag var 17, annars hade jag inte suttit här idag...
Men jag vågar inte riskera något, jag vågar inte. För jag mår så himla bra just nu, och jag vill fortsätta med det. Och eftersom jag inte vet bättre får jag väl fortsätta leva som jag gör. Eller hur?