milkas

Det är verkligen så och jag känner verkligen hur bra jag mår just nu och jag känner att jag förtjänar det också. Jag hatar att prata gott om mig själv men jag måste säga att jämfört med hur jag mådde på högstadiet så mår jag verkligen bra nu, jag är lycklig nu. Under hela högstadiet har aldrig allt varit såhär bra som det är nu. Skolan sög alltid i stort sett, idag stannade jag liksom i skolan till halv sex?! Förstår ni, halv sex!

Jag trodde att livet som jag levde på högstadiet var mitt liv. Det var så det alltid skulle vara och det var såna människor som hela denna värld bestod av. Men jag har aldrig känt såhär förut, gymnasiet är som en chock. Jag har aldrig mått så här när det gäller allt tidigare. Skolan sög inprincip alltid och jag kände under tre år att jag inte passade in alls. Alla har säkert någongång känt den känslan? Det var iallafall så dumt och fel där och jag mådde under vissa perioder så himla dåligt bara.
Men samtidigt ångrar jag ingenting, jag ser på saker nu helt annorlunda och allt har gett mig så mycket, jag har lärt mig hur mycket helst.

Det jag vill komma till är iallafall att man aldrig ska sluta tro på något. För allas tid kommer verkligen att komma! Och om man mått dåligt en period är den perioden antagligen en så himla liten del av ditt liv iallafall. Det finns ingenting att förlora och det finns ingenting att vara rädd för, människor som gör en rädd är ingenting att ha iallafall. Grejen är att vi alla är människor och vi alla har var sitt liv att leva. Man måste verkligen gå in i sig själv och tänka på hur jag vill leva sitt liv och sen ta den chansen att vi kan göra så mycket åt våra liv. Vi kan bestämma så mycket och förändra oss, vi kan välja. Det är bara ett liv, det vill säga ingenting att förlora.