milkas

---

Han stack med allt jag gav honom. Han stal allting, jag litade på honom. Utan mig skulle han inte vara någon idag, det är jag som stöttat honom, dragit upp honom från mörkret. Det är jag som gett honom självkänsla och självförtroende och det var jag som täckte ensamheten. Det är jag som fått honom att känna sig älskad. Det var jag som fick honom att våga tro på livet och allt. Jag gav honom ljus och han mig. och han vann över mig, jag gav allt jag hade till honom, för jag tänkte att vi kunde dela på det. Jag litade på honom och lutade mig mot honom. Vi kompromissade varandra bra kände jag, jag behövde honom så himla mycket, och han behövde mig.
När han sedan fått allt av mig, när hela mitt liv ligger i hans händer, när jag är som mest kär och beredd på allt. När jag verkligen gett honom mitt sista skriver han ett jävla sms och drar. Tack och hej liksom. Så står jag där, gråtandes på en busshållplats och inser vilket skämt och vilket jävla misstag jag är. Med tomma händer och tom själ, med ingenting kvar gråter jag, jag spricker. Jag ser hur mitt liv rasar, går i bitar, försvinner bort utan att jag kan göra något åt det. Jag kan bara se på. Och jag gråter på ett sätt jag aldrig gjort förut.

Han utnytjjade mig. idiot. Känslokalla människa utan varken hjärna eller hjärta. Jag undrar om han har några känslor? Han tvivlade på min kärlek, därför tog han mig förgivet, Det var lugnt att han sårade mig. Drog sådär. Ett sms. Äsh, jag klarar mig väl alltid.... Särbarn. Jag hatar honom.
Jag fattar inte. Betydde jag så lite? Var jag inte värd mera? Är jag så liten och värdelös att det är okej att spotta på mig när jag ligger ner i gruset? För så kändes det. Strö salt i alla sår bara, gör det. Jag har ju inga känslor ju, jag klarar mig ju utan dig, skit i mig bara.
Han stack med allt, så nu har jag ingenting kvar. Inget jävla självförtroende. Inga egenskaper. Jag är tom, jag är ingen alls. För allt jag var gav jag till honom, han fick det av mig, bokstavligen.

Jag tänker inte ta i, jag orkar inte ta i, jag kan inte ta i. Jag har sjunkit ner till botten nu, Fan ta honom, fan åt allt, åt helvette med mitt jävla liv. Mitt jävla liv som inte är något längre. Dra!
Fan det hjälper inte att jag skriver i den här jävla boken. ingen hör mig ändå och jag som inte ville bli såhär, jag ville inte bli den dumpade, den olycklige, den ensamma. och nu är jag det ändå. Vilket skämt jag är, ett stort jävla skämt  som man skrattar åt.

1 och 1/2 år och jag får ett jävla sms

---

För er som läste det där och inte förstod det så är det där ett utdrag från min dagbok som jag skrev i somras. Jag har inte läst det sedan det hände. Vet inte riktigt vad jag ska säga om det. Men allt känns bara overkligt när jag tänker tillbaka på det, att jag mådde så dåligt, att det tärde så mycket på mig. Och att jag nu glömt bort allt.
Det är så sjukt att man kan känna något så starkt och att det verkligen inte blir som man känner, jag trode starkt på att jag skulle bli ensam och olycklig för evigt. Herregud.
Hela grejen har gett mig väldigt mycket. Och jag kanske borde säga det att det jag skrev då var något jag kände då och det var dagen efter jag blivit dumpad, jag var alltså väldigt upprörd. Så ha lite överseende typ.