Varför får jag inte på mig dina blå jeans?


Jag har tänkt på en sak som jag inte riktigt vetat hur jag ska förklara. Men när man hör vissa låtar, visst kan man få en väldigt speciell känsla då? En känlsa som man tidigare haft. Typ som jag känner när jag lyssnar på väldigt många låtar av bandet Kent som förövrigt är ett jävligt bra band. Jag har typ alla deras skivor, nästan alla låtar på datan och kan väldigt mycket om det bandet, men jag lyssnar inte på dom längre. För jag vet inte.. Det väcker en känsla i mig som jag inte riktigt gillar. När jag för exempel hör "pärlor" så tänker jag så starkt tillbaka på den tiden jag mådde dåligt. Jag känner inte att jag mår dåligt, men om jag blundar känns det som om jag är tillbaka i den tiden. Jag känner dofter som jag kände då, jag hör ljud som jag hörde då, jag tänker tankar som jag tänkte då, det känns som om jag är då. Fast samtidigt är jag mycket medveten om att det är 2009 och så, men jag får bara en stark tillbakablick och just i den här stunden när jag hör låten får jag denna speciella känsla. Gud, det är verkligen jättesvårt att förklara.
"Elever" grät jag alltid till förut, inte för att den är så sorglig eller så, men den var bara skön att gråta till liksom. Och den kan jag verkligen inte lyssna på längre, just för att känslan som jag får när jag lyssnar på den är obehaglig. Men låten är verkligen jättebra!

Därför har jag slutat lyssna på kent. Deras låter väcker alltför mycket minnen. Men en dag, så ska jag börja lyssna på dom igen. Jag vet att jag kommer det! För jag älskar kent, och kommer alltid att göra det.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0