milkas

Jag har kommit på en sak som jag stör mig på hos mig själv, men som jag verkligen inte kan ändra på. Jag går aldrig på den säkra sidan >< Men det värsta är att jag gör det medvetet. Jag vill det! För känslan när man lyckas är så jävla nice.

Jag ska ge er några exempel. Typ när det gäller att hinna bussar, om min buss går 40, då går jag ut 38-39 för att vara på den osäkra sidan om ni fattar, för om jag hinner den kommer jag bli så jävla glad och känna att "fan vilken tur jag har idag!" Och såhär lever jag mina dagar och det är verkligen hemskt. Jag pluggar typ aldrig till prov eller läxförhör för att känslan av att få provet och kunna frågorna ändå är så jävla härlig! Och jag tar med min data ut, ändå om jag vet att jag inte får, ändå om jag vet att pappa kommer dampa om han får reda på det, vilket han får om han går in i mitt rum. Men om han inte kommer på mig, blir jag sjukt glad och känner mig lite småstolt över att jag lyckades, den enkla vägen vore egentligen övertala honom eller säga till bara. Men det gör jag inte, för ja.. ni fattar. Det gäller samma om att dra ut på fester, jag ljuger och säger att jag ska sova hos någon, ger dom numret dit och hoppas på att dom inte ringer eller ber mig ringa från deras hemtelefon. Och när dom inte gör det blir jag asglad och kvällen blir så mkt bättre :)
Och tillbaka till det med bussar, jag skulle aldrig i livet ta en buss tidigare. För då vet att jag att jag kommer hinna och komma i tid >< Och då blire inge kul, ingen spänning ><

Det är typ som en sjukdom! Känns som om jag inte kan glädjas åt något som inte är tur. Någon som känner igen sig? Inte?