same but different

Tänk vad olika vi alla egentligen är. Ingen förstår sig på någon, alla går och kommenterar människor och påpekar hur deras liv ser ut. Slänger ut sig sånt som " det där skulle jag aldrig kunna ha på mig!" eller "Uh, hon har ju inget liv"

blablabla. Men det är så vi är, alla har gått igenom olika saker och därför formats till helt olika människor. Där har vi anledningen till att vi människor är så intressanta. Det är faktiskt det som min hjärna till mesta dels ägnar sig åt att tänka på när jag åker buss och pendel. Hur har egentligen den där självsäkra kvinnan framför mig i röd basker, rött läppstift, hög knut och lösögonfransar blivit till den hon är idag? Hon har kanske inte hittat sig själv än? Eller så gjorde hon det redan som 15-åring efter ett långt förhållande med en brunett som älskade att måla? Och vem är det hon pratar i mobiltelefon med? Är det kanske hennes första kärlek som hon träffade under ett basketlägret när hon var 14? Eller är det kanske hennes tjatiga kompis som hon träffade under praktiseringen i åttan? Eller kanske, så låtsas hon bara prata med någon för att hon tycker det är tufft med människor som pratar mobiltelefon, men eftersom det aldrig är någon som ringer henne låtsas hon för att verka lite sådär småcool. Kanske, kanske inte. Men troligtvis så är hon ingenting av det där, eftersom alla människor är helt olika och det är väldigt svårt att gissa sig fram till någons liv. Men vem vet? Kanske har jag lite rätt. Kanske var hon på baskteläger när hon var 14?
Eller så hatar hon basket. Jag vet inte, jag har ingen aning. Men det jag vet är att hon är en helt vanlig människa som någongång känt sig osäker, förvirrad och kanske totalt misslyckad. Hon har som alla andra någongång gråtit sig till sömns och hatat sitt liv mer än något annat. Hon har också någongång sett sig själv i spegeln och bara velat fly. Sedan vet jag att hon har gjort bort sig också, minst en gång har hon gjort bort sig sådär äcklig mycket så att hon bara velat dö. Hon kanske bajsade på sig under en flygplansresa med hennes nya lag där hon inte kände någon? Eller så råkade hon spilla ett glas mjölk över sin pojkväns mamma första gången hon träffade henne? Egentligen spelar det ingen roll, det viktiga är att hon har gjort bort sig och känt sig sig extremt dum och generad, någongång. För hon är bara en människa, och vi människor är inte perfekta. Vi människor gör grova misstag och har dåliga dagar, det är mänskligt.

Haha. Gud vad jag svamlar.. men visst är det intressant? Hur som helst, om ni ser en blond tjej med lockigt hår och färgglada kläder som stirrar ut er på pendeln behöver ni inte alls bli oroliga, för då är det förmodligen lilla jag .) Helt ofarlig alltså.



C ya


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0