milkas

Jag tror inte det finns något konkret svar på det faktiskt. Det finns inget som säger att man ska 1. göra så 2. göra si och så vidare. Men jag tror nog att jag har svaret på vad man inte ska göra lite grejer som underlättar för att komma över den man nu ska komma över. Bara lite tips :o

Först måste man nog ge sig själv tid att vara arg och ledsen. Bara gråta ut, hata livet och gå runt och vara allmänt bitter. Men sen kommer man oftast till en gräns som säger att såhär kan man inte fortsätta och det är där man måste göra ett val. Det är precis där man måste bestämma sig. Antingen fortsätter man att vara sur, ledsen och bitter eller så bestämmer man sig för att komma över det, gå vidare. Och det bästa (dock svåraste) är ju då alternativ 2. För vad tjänar det till att gå runt och hata världen? Om man har sjunkit så långt ner att man förlorat den man älskar så har man ju i stort sätt ingenting att förlora längre. Och vid det här laget så har man samlat sig lite också, efter att ha varit i en period som man varit arg och förvirrad. Man har insett vad som hänt, smält det.
Nä, jag tror stenhårt på att det enda man behöver göra är att bestämma sig. Och det kommer vara skitjobbigt och man kommer verkligen misslyckas men det får man ta. Livet är inte alltid enkelt, men jag tycker inte man ska göra det svårare än vad det är. Ta livet med en nypa salt, tänk att det kanske inte gör så mycket. Tänk att om två år har du glömt det här, och två år är ändå bara en 40-del av ditt liv ca. (sa jag rätt nu?) Det är ju ingenting i alla fall!

Sen ska man låtsas. Spela glad och lycklig, för tillslut blir du det. Om du följer med kompisarna, låtsas då att du har sjukt roligt även fast du bara går runt med gråten i halsen, för det kommer blir bättre .) Helt plötsligt träffar du kanske en annan helt underbar människa som får dig att tänka från ett helt annat håll. Man måste bara ge livet en chans och det gör man genom att vara med och hitta på grejer. Jag lovar och svär på att det är såhär, jag vet att jag har rätt för jag har varit där. Men du kan inte följa med och sen sitta tyst i ett hörn och tycka synd om dig själv, du måste spela fullt ut!

En annan bra sak är att prata om det. Dra historien om och om igen för alla, främling som bästa vän. Berätta, ut med alla känslor. Ut med allt du nånsin har velat säga om det. Det är samma där, i början kommer du bara säga massvis med hatiska saker, du kommer vara arg efter och gråta som en tok. Men sen kommer du sakta men säkert börja ta fram lite positiva sidor ur det hela, du kommer sluta gråta och helt plötsligt se det på ett helt annat sätt :)

Sen ska man aldrig ge upp. När det känns som om du gjort allt som du kan göra, det är då som du ska fortsätta, det är då du måste tro på det som mest. Eller, det måste du göra, du har liksom inget annat val. För det är självaste "sluspurten" till frihet. Jag lovar.

Sista saken då :) Jag tycker att man ska få tycka lite synd om sig själv faktiskt, det förtjänar man, men man ska dock inte leva på det. Men tröstät! och köp dig själv superfina kläder och bjud dig själv på massa fint. Gör dig snygg och lyxa till det het enkelt. Köp choklad efter skolan, proppa i dig delicatobollar :) Ta ett bad, gör massa inpackningar, tänd massa ljus, köp den dyra müslin som du aldrig annars köper osv osv :) Det hjälper kanske inte sådär överdrivet mkt, men det är behövligt tycker jag.


Vad du inte ska göra då;
Du ska inte försöka hålla inne tårarna om du behöver gråta
Du ska inte stanna hemma om du blir bjuden någonstans
Du ska inte stöta bort människor som försöker hjälpa till
Du ska inte skämmas
Du ska inte tro att du är ensam