Ensam är stark?


Jag kommer ihåg på högstadiet när vi hade den disskutionen i klassen, det var hela min klass mot mig. Alla ansåg att den som är ensam är svag och jag blev helt galen eftersom jag tyckte helt tvärt emot och jag var verkligen hundra procent säker på min åsikt. Självklart röstade alla ner mig och jag fick inte ens chansen att förklara mig eller få alla att förstå hur jag tänkte. I och för sig förstod jag inte heller vad dom menade, vilket var extremt frustrerande, för jag ville verkligen förstå! Så jag gick faktiskt under en längre period och funderade över detta. Vad klassen menade och hur så många kunde ha samma åsikt. Men det som störde mig mest var att åsikterna som klassen hade, var så fel i mitt huvud. Okej att jag var lite udda på högstadiet men så mycket kunde det väl inte skilja? Men eftersom jag aldrig fick klura klart, så antog jag bara att det var så, att jag var konstig.

Och nu, typ här om veckan kopplade jag! Fantastiskt va? Ett år senare. yay liksom, duktigt, inte alls efterblivet. Jag är så jävla trög! När jag påstod att "ensam är stark" menade ju jag såklart att om man går igenom något själv så är man stark, om man tar sig igenom en tuff period helt själv eller liknande så växer man oftast som människa och blir stark. Jag anser också att man är stark om man vågar vara självständig, om man vågar ta sin egna väg och strunta i vad alla säger.  För det är verkligen inte världens lättaste sak att göra idag, med tanke på hur vårat samhälle ser ut och hur ungdomar dagligen beter sig mot varandra. Jaja, tillbaka till ämnet. Det klassen menade var att, om man har många kompisar att luta sig mot så blir man automatiskt stark, om man har kompisar runt omkring som stöttar en, berömmer en och finns där för en så blir man stark.
    Så det visade sig att jag inte var så dum som jag trodde. Men ändå, så håller jag inte riktigt med. Jag vet inte, men man blir ju stark på ett annat sätt. Om man har kompisar om kring en blir man ju stark på så sätt att man vågar säga emot folk, uttrycka sin åsikt, ta för sig. Man får självfötroende helt enkelt, kompisar ger en självförtroende. Men om man blir stark på något av de sätten som jag nämnde tidigare så tror jag att man får ett hårdare "skal". Man blir starkare som människa och tål mera när man blir äldre. Jag tror att det är viktigt att ha en kombination av båda, det är hur viktigt som hellst att ha stöd från vänner, få självförtroende, men det är också viktigt att man kan klara sig utan dom ibland. Man kan inte luta sig mot sina vänner hela livet igenom, för det är ju ändå ens egna liv som man ska gå igenom. Man måste lära sig att ta sig igenom saker på egen hand, göra egna val och inte göra något bara för att andra gör det, det är också viktigt att våga göra misstag för jag menar, vad har man att förlora? Jaja. Våga lev ditt liv, ingen annan kommer göra det åt dig .)



nordnorge 2008

Kommentarer
Postat av: Cessan

Bra skrivet gumman, håller helt med .)

2009-01-12 @ 22:39:48
Postat av: totten

haha vad gullig du är.

men det är sant fan, ja förstår precis o håller verkligen med .)

2009-01-13 @ 13:37:24
URL: http://blueberrymoon.webblogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0