världen är en jävla liten värld


Jag vet inte om det är jag, med det händer mig hela tiden sjukt konstiga grejer som tyder på att världen är asliten.

- Jag och Ewe kom här om dagen fram till att vi var på samma sommarkryss i somras och vi satt typ bredvid varandra. Nu går vi i samma klass och då hade vi ingen liksom aning om att vi två skulle börja i samma klass någon månad senare. Men det är klart vi måste sett varandra! Vi kanske till och med hade ögonkontakt? Eller gick förbi varandra och nuddade varandra? Haha. Det är så konstigt att tänka på.

- Jag och Sofia praktiserade på samma ställe, fast vid olika tillfällen. Vi hade samma handledare och allt! (hon går också i min klass nu) Men coolt va?

- Idag träffade jag Patrik från min högstadieklass på pendeln. Han började prata med någon i telefonen från Dalarö och det visade vara Bumbi! Som är en av av Ewes bästa kompisar och som jag träffat två-tre gånger. Ofta liksom?! Och det visar sig att hans flickvän bor på Dalarö och Ewe har träffat henne och grejer :s helt sjukt.

- Jag träffar verkligen alltid folk jag känner överallt, på helt random ställen där man verkligen inte borde träffa folk man känner. Under en dag träffade jag och Anna på varandra av en slump två gånger. Anna skulle lika gärna kunnat vara vilken människa som helst och jag skulle ändå träffat henne två gånger under samma dag. Under helt olika tidpunkter, på helt olika platser. Helt sjukt verkligen :s

- På min konfirmation i somras träffade jag en tjej som heter Magda. Hon och jag blev jättebra vänner. Stället vi konfirmera mig på är ett ganska udda ställe som folk från hela Sverige kommer och konfar sig på. Men ändå visade det sig att jag och Magda hade gemensamma vänner.

- Jag var på en fest här om veckan. När jag kommer in där är Sara där! Sara är lika gammal som mig och vi känner varandra genom att våra mammor är bra vänner. Men vi träffas väldigt sällan, kanske en gång varanat år. Så det kom som en chock när jag kom in där och ser henne. Haha :) Det visade sig att mina kompisar känner hennes kompis xO

Jaja. Det känns som sånt här händer mig hela tiden och det börjar nästan bli lite obehagligt faktiskt >< Fast självklart är det sjukt kul! Det är roligt att tänka på när man sitter på tunnelbanan för exempel. "personen som sitter framför mig är kanske en människa jag kommer träffa senare i livet och lära känna, men just nu är personen bara en helt främmande människa som jag inte har någon aning om vem är"

hugs!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0