milkas

- I somras på min konfirmation
Det var nog i slutet någongång. Vi hade en helt vanlig gudstjänst och Mankan (prästen) hade precis läst en snutt ur en fin bok. Plötsligt sa han, under självaste gudstjäsnten att vi skulle gå upp på berget lite högre upp. Vi blev lite förvånade, men lydde. Väl uppe på berget bad han oss vara tysta, lägga oss bekvämt på rygg och titta upp i himlen. Vi gjorde som han sa och sen började han prata. och prata. Om livet, att hitta sig själv, att välja vägar osv. Jag låg emellan Magda och Moa och höll deras händer och såg upp på den ovanligt blåa himlen, fåglarna och deras kvitter gjorde att jag kände frihet. Plötsligt sa Mankan "ja, vem är det som bestämer allt egentligen? Vem är det som vänder vindarna? och tänder stjärnorna?" och innan vi ens hunnit reagera hörde man klangen av gitarr och han började spela "vem tänder stjärnorna" med Eva Dahlgren. Så låg vi där och såg upp i himlen, höll varandras händer och lyssna på den fina låten. Det låter kanske inte så underbart, men allt slutade i tårar och kramkalas. Om bara några dagar skulle vi åka hem och allt var så vackert bara, det var då vi insåg allihop att det snart var över. Att den underbara tiden tillsammans var slut, tre veckor hade gått. Det var så mycket känslor.

- Håkan konsert i oktober
Det var jag, Frida och Frida. Vi hade trängt oss nästan längst fram och det var ganska så proppat med folk. Det värsta med konserter är nog väntetiden tror jag, eller kanske det bästa? Jag var hur nervös som helst iallafall. Det var verkligen laddat på cirkus den kvällen. Och jag vet inte om det var jag, men det kändes som om vi väntade i evigheter, vilket gjorde mig mer och mer nervös. Jag hade verkligen myror i brallan! När Håkan sedan kom upp på scenen, trodde jag skulle dö. Och när man sedan hörde de introt på "tro och tvivel" dog jag nog. Borta blev jag iallafall, håret reste sig från mina armar och jag blev helt knäsvag. Jag fick nog en överdos av lyckopiller i gasform. Jag var så himla lycklig och min mun kunde inte sluta le. Åh det var så jävla bra! Det var så sjukt jävla bra. Det var bättre än kent konserten 2007. Och den konserten var jävligt bra.

- Min systers bröllop 2005
Jag hade aldrig varit på ett bröllop innan. Eller det stämmer inte riktigt, jag var pån ett då jag var 3 år, men det räknas nog inte eftersom jag inte minns. Hur som helst så var det Augusti 2005 och sommar i högsta hugg. Vi satt i kyrkan, alla var väldigt uppklädda och det var verkligen fint väder ute, helt fantastiskt. Kyrkporten öppnades och där kommer min syster, iklädd i brudklänning ingåendes. Hon var så vacker och lycklig så att det gjorde ont i mig ><
   Alla tårar som fälldes den här kvällen, alla tal, alla fina klänningar, alla skratt, all dukning och mat har gjort denna kväll till en kväll jag kommer minnas hela mitt liv. Hela kvällen var en kväll fylld med kärlek. Det var helt sjukt, jag hade aldrig varit med om något liknande då. Jag menar, allt var så lyckligt, alla var lyckliga, alla älskade varandra. Och det är väl det jag älskar med bröllop, all lycka och kärlek som utsänds. Jag kommer föralltid komma ihåg den här kvällen, för det första är det som mitt första bröllop. Och för det andra så var det min syster som gifte sig. Bröllopet innehöll bara personer som står mig nära och som jag älskar, vilket gjorde allt så mycket mer känslo-laddat för min del.

(Listan kommer bli lång...)

♥ Love, peace and understanding  ♥