milkas

Jag har en konstig magkänsla som jag inte alls kan sätta fingret på. Jag vet inte ens om den är glad eller ledsen, men bara för att jag inte vet så blir den faktiskt ledsen. För det känns lite tungt att jag inte vet liksom, om ni förstår.

En sak är iallfall helt säkert, och det är att man prestrerar bättre utan press på sig. Jag gör det iallafall. Och jag har nog kommit fram till vad min optimala dröm är inom fotboll, och tro det eller ej, men det är inte att vinna. Jag skulle faktiskt vilja göra allt utom att vinna, jag vill inte ens vara med på matcherna, det här måste låta helt sjukt. Men jag skulle önska att bara få träna utan att känna den här pressen att "du tränar för att få vara med i första laget och höjdpunkten på varje vecka är startelvan, det är den alla tränar för att få vara med i" Jag är medveten om att jag platsar i första laget, när jag prestrerar på mitt bästa. Men vem gör det hela tiden? Och hur enkelt är det att vara i en svacka och sen få piken vecka för vecka, för att man inte kommer med i startelvan. Ingen pratar om det högt, men alla vet vad det handlar om, alla vet.
   Det är jättesvårt att ta sig upp när man har press på sig. Då tränar jag hellre utan pressen överhuvudtaget och så går jag hellre runt och är medveten om att jag platsar och mår bra, än att vara med i det där jävla spelet där hälften mår dåligt för att dom har hamnat i en svacka eller inte platsar i startelvan.

Men det där får nog stanna som en dröm. För spelar man i ett lag som håller på att gå upp i division två så kan man inte vara med i laget för skoj skull, det är inte för skoj skull. Min tränare skulle nog börja skratta och tro att jag skämtade med honom om jag sa att jag bara ville träna, ta en paus från matcherna.

Näej, jag får helt enkelt bita ihop bara. Men jag vet iallafall att jag struntar i alla resultat. Lite ego, men om jag gör en riktigt bra match och att vi som lag spelade dåligt så gör det mig inget. Jag mår bra, för jag spelade bra och det var roligt. Allt jag vill är att känna ruset efter träningar och matcher, allt jag vill är att ha roligt på planen. Och andra kanske inte har det, men jag har mycket roligare om jag inte har så mycket press på mig. Tyvärr är det svårt när man spelar i ett lag på så hög nivå. Det suger verkligen.
 
Dagens fråga iaf;
Hur förstår man sig på killar?