I'm alone, just like you
Jag klarar mig aldrig ensam och jag kommer aldrig göra det. Det är så hemskt, men så fort jag mår dåligt kan jag inte ligga hemma och bara må dåligt, vänta på att det typ går över.
Men ibland måste jag det, många gånger klarar jag mig undan. Men ibland, ibland så gör jag inte det. Jag avskyr känslan av ångest, den kryper verkligen sakta fram och kväver en tillslut. Man får bara vänta tills man är kvävd eller tills det släpper, men man kan inte göra något samtidigt. Inte plugga, inte läsa. bara vänta.
Men det kommer inte släppa, inte den ångesten som skaver mest. Inte förens jag har gjort allt plugg kommer bara en liten del av ångest vara kvar. Den som inte får en att brista ut i panik, men som ändå är där bakom och smyger. Den som alltid finns där, det handlar bara om att på bästa sätt glömma bort den. Fast den är där och när man ska sova kommer man på den ligga där bakom nånstans och smyga.. Ensamhet, osäkerhet, tvivel, hopplöshet & rädsla
Skönt det ser ut på den övre bilden!
ja, den är väldigt härlig .)
från kreta 2006 :))
